Men hursomhelst, Kulla-Gulla var en väldigt viktig person för mig när jag var i tioårsåldern och jag har läst serien från början till slut mer än en gång. Fascinationen över att Kulla-Gulla gick från föräldralöst fosterbarn i fattiga torparhem till att få en rik morfar, träffa sin stora kärlek och bli gift på köpet gick liksom aldrig över. Bara genom att vara klok, rejäl, arbetsvillig, snäll och vacker så ordnade sig allt till slut. Om vi bortser från det sista, så var det så enkelt - så länge man högg i och talade sanning. Idag med lite mer livserfarenhet i bagaget och ömma knän är jag inte helt säker på att jag gillar Kulla-Gulla lika mycket. Eller så kommer högvinsten att trilla in snart. Mitt städkarma har ju förbättrat sig avsevärt redan.
Ja, det är en skurhandske i närbild. Jag har ingen Kulla-Gulla-bok i min ägo. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar