The most beautiful

Maytee Garcia är Princes första fru. De träffades när hon bara var sexton år då hennes mamma hade lyckats få igenom ett videoband med dotterns dans till Prince. Han föll och hon blev medlem i New Power Generation. Jag har sett dem på scen tillsammans på nittiotalet. Då startade showen väldigt effektfullt med att Prince kom ner på scenen hängande på en trapets. Det var dock Maytee som hängde i trapetsen men jag minns den totala förvirringen i mig och sedan hur musiken blåste rakt in i kroppen. För några veckor sedan kom Garcias bok The Most Beautiful ut. En bok om deras kärlekshistoria, livet som dansare och förlusten av deras gemensamma barn. Jag känner mig oerhört kluven till den. Vissa tycker att hon bara gör pengar på deras liv tillsammans. Andra menar att hon har rätt att berätta sin historia. Jag tycker som de senare. Det är hennes rätt. Däremot tror jag inte att jag vill läsa den. Precis som jag inte heller kommer att vilja läsa alla andra böcker om honom som kommer att ges ut. Jag vill veta mycket om musiken. Jag vill inte veta så mycket om privatpersonen. Mycket för att Prince var en oerhört privat person, men också för att jag inte är så säker på att jag skulle gilla den personen. Och det hade kanske förstört något i hur jag ser på artisten. Och musiken. Så jag odlar myten och sållar bland böckerna. 

Geniet från Minneapolis

Det bara fortsätter - hela världen är lila av sorg idag. Själv är jag bedrövad på ett sätt som jag inte var beredd på. Prince musik har varit med mig sedan jag var tretton år. Sju gånger har jag fått se honom live och oändligt många fler gånger har jag lyssnat till hans i mitt tycke gränslösa musik. Igen och igen och alltid älskat den - som tonåring, som vuxen, som lycklig, som olycklig. Alltid hittat energi och blivit berörd, även i det som är mer svårlyssnat och ligger bortom hitsen.

Just nu finns det hur mycket som helst att läsa om honom. Det jag letar efter är de journalister och skribenter som kan se helheten av hans konstnärskap och inte bara vill skriva en dödsruna. Jag vill läsa (eller höra) de texter och berättelser av de personer som verkligen har lyssnat på musiken. Så här långt kan jag varmt rekommendera Lisa Walls dokumentär i två delar som P3 har lagt ut idag. Så fint och skickligt gjord. Och för mig var det också hög personlig igenkänning. Jag vill också lyssna igenom Jessica Gedins, Erik Gadds och Tina Mehrafzoons Därför älskar vi Prince som sändes idag i P1.

The Lovesexy Tour. Jag spelade in på VHS via SVT. Såg den jämt.

Sedan ligger så klart även Mats Nileskär och P3Souls program om The Black Album på listan. Jag minns själv när jag köpte en bootlegutgåva av den av min kusin (Prince själv drog tillbaka skivan precis innan den skulle ges ut) och satte på första låten. Jag hade aldrig hört något liknande - och då hade jag ändå börjat med mer funkiga än poppiga Lovesexy och betat mig bakåt till den tid då små svarta kalsonger och svarta stay ups var den del av scenkostymen. Då när han var ytterst provocerande med exempelvis Dirty Mind och Controversy. Jag undrar idag vad mina föräldrar tänkte. Men de har aldrig sagt ett ont ord trots att hans musik till stor del handlar om sexualitet, lust, kärlek, passion och åtrå på olika nivåer, i olika gestaltningar och alias.

Tre tips.

Läs gärna Chaos, Disorder, and Revolution - Prince av musikjournalisten Jason Draper. Den ger en heltäckande bild av samarbeten, skivsläpp, uppgång, nedgång och utveckling på ett initierat och intressant sätt. Se gärna Purple Rain, men missa inte konsertfilmen Sign O' The Times. Även Under the Cherry Moon tål att ses idag. Mer som en kultrulle än en klassiker och för att Prince spelar mot en ung, ytterst lovande, Kristin Scott Thomas.Men framför allt - lyssna på all den musik han har lämnat efter sig.