Avslutningen av #blogg100

Då var det dags: mitt allra sista inlägg i #blogg100. Vad har alla inlägg handlat om? Den här gången har det blivit mer inriktat på vad jag vill läsa än kanske vad jag har läst (jämfört med förra gången). Men om jag får tipsa (och det får jag) så tycker jag en av årets stora böcker så här långt för mig är Kriget har inget kvinnligt ansikte.

Jag har också läst en del ungdomsböcker under utmaningen. En av dem, Chocken efter fallet, skrev jag om, men jag skulle gärna vilja lyfta Lisa Bjärbos Djupa Ro och Kanske är det allt du behöver veta av E.Lockhart tillsammans med Tartts Den hemliga historien.

I övrigt är jag bra på att läsa kvinnliga författare. Ett av inläggen i början av utmaningen handlade om det, och jag funderar fortfarande på varför det är ett så genomgående drag när jag väljer böcker just nu. Det har förmodligen inte med kön att göra, utan de historier som kvinnliga författare väljer att berätta intresserar mig mer.

Det har också handlat om Prince. Det har inte gått att undvika och tittar man på vad jag har läst de har veckorna efter nyheten om hans död, så är det ett antal artiklar om just honom. Här skrev jag om några, men vill man läsa mer är det bara söka via Facebook. Det är många som vill och behöver bearbeta förlusten.

Det jag är mest besviken över är att jag inte har hunnit läsa andra bloggar i den utsträckningen jag har velat. Det är synd, för det kryllar av intressanta skribenter där ute. Om jag hoppar på den här utmaningen igen är just nu väldigt osäkert. Men återigen, är så nöjd att jag faktiskt gjorde det och klarade det.

Tack för den här gången #blogg100.

Systrarna Tides sista sommar

Hanna Richells debutroman

Dora upptäcker att hon är gravid och åker till sin mamma Helen för att berätta om barnet, men också för att ta tag i det förflutna och hennes lillebrors död. Hans olyckliga död för tio år sedan har splittrat familjen. Och Dora och hennes mamma har en minst sagt frostig relation. Men genom Doras, hennes syster Cassies, mamma Helens och pappa Richards olika perspektiv nystas familjehemligheten upp. Det handlar om död, men också skam, åtrå och otrohet. Det handlar som relationer som går i stå och relationer som fastnar i destruktiva mönster.

Systrarna Tides sista sommar är författaren Hanna Richells debutroman. Jag tyckte den var helt ok om man får uttrycka sig så. Ingen bok som stannar speciellt länge kvar hos en, men inte en dålig läsupplevelse under tiden en är mitt i den. Tror inte att jag kommer att läsa fler böcker av henne. Hon har även släppt Skuggan av ett år på svenska, den kom förra sommaren.

Hemligheter och svek är det genomgående temat i boken. Hemligheter som sakta klaras upp och förklaras. Handlingar som menar väl men blir väldigt fel. Ganska rakt på men inte så spännande. Jag blev inte speciellt överraskad när jag läste boken. Då skulle jag nog hellre valt We were liars av E Lockhart. Lite samma känsla men mycket bättre intrig och intressantare personer. Om man får jämföra.