Narcos, Cocaina och Hundra år av ensamhet

Jag såg Narcos för inte så länge sedan; Netflix egenproducerade serie om Paoblo Escobar och kokainet i Colombia. Ja, det är extremt våldsamt, men det är också välgjort, välspelat och sevärt. Även om allt kretsar kring Escobar så handlar serien egentligen främst om Steve Murphy och Javier Pêna, två DEA-agenter från USA som med Colombias militär, amerikanska CIA och konkurrerade knarkkarteller jagar efter den genialiske, högmodiga och brutala Escobar. Serien ska grunda sig på faktiska händelser, vilket den fått viss kritik föratt den inte gör, men för mig känns den genuin. Främst gillade jag skildringen av Escobars mamma och hans fru. Deras kärlek och blinda tro var fascinerande och genom hela serien så finns det väldigt många fina porträtt av människor som drabbas olika hårt av kokainets framfart. Det är seriens främsta styrka.

För kokainet lämnar ingen oberörd. Faktum är att 70 procent av allt kokain som konsumerats i världen det senaste decenniet har haft samma källa: Colombia, ett av världens vackraste men också våldsammaste länder. Den som vill ha mer bakgrund till den problematiska värld som kokainet har skapat, och få en både bredare samt mer nyanserad av landet i sig än vad Narcos erbjuder, så är Magnus Lintons Cocaina – en bok om dom som gör det – väldigt läsvärd. Boken är från 2010 och nominerades till Augustpriset som bästa fackbok 2010. Jag tror dock inte den vann. Men jag läste den en sommar för några år sedan och kunde inte släppa den. Det är en välskriven och spännande reportagebok som inte blundar för nyanser eller förminskar den komplexa struktur, både politisk och kriminell, som ligger bakom dagens knarkhandel.

Och för den som vill bekanta sig med magisk realism och Colombias litteratur, ska så klart läsa Hundar år av ensamhet eller Kärlek i kolerans tid. Båda är skrivna av nationalförfattaren Gabriel García Márquez som fick nobelpriset i litteratur 1982. Jag har läst båda, älskade båda, men vad jag minns så tyckte jag bäst om Kärlek i kolerans tid. Det är böcker att försvinna i och uppslukas av där allt är mycket och fantastiskt och grymt. 

Läsvärt om Colombia och knarkets destruktiva verklighet.

Är det Hillarys tur?

Jag har en ledig onsdag och sitter med frukosten och P1 i bakgrunden. Primärvalen i USA analyseras och klart är att Trump och Clinton har lyckats bäst. Jag hoppas alltid på demokraterna när det gäller presidentposten, och jag tänker att nu är det väl ändå Hillarys tur. Hon tycker nog också det och i boken Levande historia beskriver hon själv hennes väg genom politiken in i Vita huset som politiker, hustru och presidentfru. 

Jag började läsa den eftersom jag tänkte att hon skulle berätta sin bild om historien i det ovala rummet, Lewinsky och det stora sveket. Blev lite besviken här, milt sagt, och mycket i boken kändes väldigt tillrättalagt. Men här finns mycket intressant läsning om hur politiken i USA fungerar, hur konservativt Vita huset är och hennes och Bills gemensamma slit med att få till politiska reformer. 

Och kanske var det smart att vara den större personen i den där otrohetsskandalen och ändå lämna en bild av något annat än den försmådda. Det var förmodligen den bästa strategin om man vill bli USAs första kvinnliga president. Och det råder det inget tvivel om att Hillary gärna vill. Även i den här boken som är över tio gammal står det ganska klart. Hillary Clinton lever för politiken och makten. Nu återstår att se om hon når ända fram.