Olikhetsutmaningen: vinnare och förlorare

Jag hänger på Olikhetsutmaningen även den här veckan och skickar ett tack till Enligt O som alltid är inspirerande. Här kommer mina tankar kring vinnare och förlorare:

VINNARE
Vinnare är ett ord som för mig först och främst hör till sportens värld. Men det är klart att man kan vara vinnare på många olika sätt. Dock skulle jag vilja tipsa om IFK Trumslagaren av Max Lundgren. Det är serie som består av fyra böcker, och utspelar sig i Malmö på femtio-sextiotalet (lite osäker på årtal). Några ungdomar börjar tävla med varandra och Jack är helt övertygad om att han har vunnit. Dock lägger sig en äldre granne (gubbe enligt ungdomarna) i upplägget och tycker att de ska börja tävla på riktigt. Han är villig att hjälpa dem. Jack blir eld och lågor och tillsammans skapar de en friidrottsklubb, IFK Trumslagaren, döpt efter deras kvarter. Jack, Chris, Lillis och Lasse kan nog ses som huvudpersonerna och de får en bok var i serien. Genom hela serien övervinner alla olika sorters problem och svårigheter. Idrotten, vänskapen och kärleken hjälper dem att hitta lösningar på relationsproblem, men det handlar också om att faktiskt pressa sig fysiskt och genom det lyckas vinna. Jag läste serien när jag var tio-tolv ungefär och älskade den. Jag läste om första boken för ett par år sedan (ganska många år sedan) och då tyckte jag att den höll fortfarande.

FÖRLORARE
Jag har nästan läst klart Johannes Anyurus De kommer att drunkna i sin mödrars tårar och här är det så tydligt vad som förloras när grupper ställs mot varandra och en grupp får ansvar för allt som är dåligt. I Anyurus dystopiska framtid finns en rasism som har tagit sig in i hela samhället och även in i hur samhället är konstruerat. Systemet finns för att kontrollera alla som inte är svenskar. Det finns ett utbrett hat mot muslimer och segregationen är total. Det finns bostadsområden som mer eller mindre liknar fängelser. Allt för att skapa ett tryggt samhälle, men resultatet blir ett samhälle som vilar på rädsla. Terrorismen fortsätter. Och frågan är om det är terrorister som förstör människor för att skapa mer terrorism eller om det är de som härskar som iscensätter terrorismen för att behålla makten. Det finns en mängd olika perspektiv i boken och alla är viktiga för att avslöja hur enkelt det är att skapa klyftor i samhället. Jag tänker på apartheid och jag tänker att Anyurus Sverige inte är så långt bort som man kan tro. Vissa bitar finns nästan, och det känns som normaliseringen av nationalism och främlingsfientlighet breder ut sig, precis som rasism och rädsla. Fortsätter detta är vi alla förlorare.

Pojkår, Michael K, Barbarer och Coetzee

Jag har tidigare skrivit om J.M. Coetzee. Då var jag på väg till Swaziland, med mellanlandning i Johannesburg. Nu är jag på väg till Afrika igen. Och den här gången blir det Sydafrika och Kapstaden, den staden där  Coetzee är född och uppvuxen och som han också skildrar i Pojkår och Ungdomsår. Så jag tänker så ett slag för honom igen. Både de två nämnda böckerna som Michael K , Onåd och I väntan på barbarerna är väldigt läsvärda. Och jag gillar dem alla.

Han är fortfarande den Nobelpristagare som jag har flest böcker av och även läst mest av. Fortfarande har jag dock inte tagit tag i Mästaren från Sankt Petersburg, men det händer kanske. Jag hoppas i alla fall att många hittar till Coetzee. Han har ett fantastiskt språk som lyckas förmedla mycket utan att använda så många ord. En annan sydafrikansk författare som jag skulle vilja läsa är Nadine Gordimer, också hon Nobelpristagare. Hoppas att jag hinner förbi en bokhandel. Någon bok av henne och någon annan samtida sydafrikansk författare hade varit fint att få med sig hem.

En riktigt bra bok.