Läslusten 2017

Gott nytt år! Efter en lugn jul och ett ännu lugnare nyår är 2018 igång. Jag tänkte göra som förra året och sammanfatta hur mitt läsande har sett ut. Mest för min egen skull, men kanske finns det ett eller två boktips här till den som är sugen.

Läslusten har varit strålande även i år. Detta kanske för att jag har haft ett av mina märkligaste yrkesår på länge och det funnits mycket utrymme till läsning. Hur 2018 blir återstår att se, men jag hoppas på att hålla tempot uppe, trots att jag nu inte längre pendlar längre. Pendling gav nämligen en timmes läsning om dagen, så nu gäller det att hitta det utrymmet på andra sätt. Jag blir gladare och lyckligare av att läsa, så det borde inte vara någon uppoffring, men jag har också lätt för att förhandlar bort saker jag gillar.

Enligt Goodread har jag läst 53 böcker 2017, vilket är tio böcker mer än förra året. Det är en bok i veckan, så kan jag hålla det även detta året är jag mycket nöjd. Av dessa 52 har 35 haft en kvinnlig författare. Jag har en svag känsla att jag har läst mer manliga författare i år än förra året, men det är inget jag har kontrollerat. Jag konstaterar att jag gillar att läsa böcker av kvinnliga författare. Jag tycker att jag har breddat min läsning något, och läst fler böcker från fler länder. Detta är något jag hoppas fortsätta med.

På Läslistan har jag bara läst två böcker, och de ambitioner jag hade att läsa mer engelska böcker, avsluta böcker jag inte läst klart och läsa hyllvärmare blev det intet av. Men jag är inte så besviken för det. Däremot vill jag inte släppa tanken på att faktiskt beta av lite hyllvärmare. På Instagram finns #hyllvärmare2018, så jag har plockat ut en hög med 12 hyllvärmare som jag hoppas beta av under året. Det får bli läslistan 2018. Någon annan utmaning blir det nog inte.

2017 har varit det året jag skrivit mest på bloggen. Hela 159 inlägg, vilket med mina mått mätt är riktigt bra. Det är också det året jag har haft mest läsare. Det säger ingenting, men tanke på min blygsamma besöksstatistik, men jag är ändå jätteglad. Och jag har fått kommentarer på vissa inlägg, vilket också är fantastiskt kul. Jag genomförde #blogg100 och lyckades hålla i skrivandet efter det. Slog även till med en kalender under december för att berätta om böcker som är mina personliga klassiker. Målet det här året är därför att lyckas producera lika många inlägg det här året. Och att bli bättre på att få in de böcker jag läst i bloggen. Det går hyfsat, men det finns många inlägg som väntar med utlästa böcker.

Bästa bok: Det måste bli Johannes Anyurus De kommer att drunkna i sina mödrars tårar tillsammans med Den odödliga Henrietta Lacks av Rebecca Skloot.
Sämsta bok: Economista: Ta makten över din ekonomi och få ett roligare liv av Isabella Löwengrip och Pingis Hadenius. Tillsammans med Vinter i drömhuset av Maeve Binchy var det årets bottennapp.
Mest överraskande: Mellan världen och mig av Ta-Nehisi Coates tillsammans med The Hate U Give av Angie Thomas. Två böcker som lärde mig oerhört mycket, och var extremt välskrivna båda två.
Mest överskattad: Jag hade en hel del förväntningar på Birgitta Bergins Något du inte vet att jag vet, men för mig föll den boken ganska platt.

Klassikerkalendern - lucka 11

En av de viktigaste böckerna jag har läst i år är Johannes Anyurus De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Jag tycker den har allt som en klassiker kräver - både i tematik, uppbyggnad och språk. Det finns moraliska diskussioner och den berör vår tidsanda på ett sätt som är skrämmande att läsa om, men som kanske inte är så långt borta som vi tror. Den är inte helt lättillgänglig, men jag önskar att alla läste den för att fundera på vilket samhälle vill ha i framtiden. Den ställer viktiga frågor, men samtidigt är Anyurus behandling av språket och det sätt han skapar historien intressant i sig. Boken är skickligt uppbyggd och jag är ganska säker på att detta är en bok jag kommer att läsa om. Jag ska definitivt försöka läsa mer av Anyuru och då tänker jag främst på hans diktsamlingar.

Fyra böcker i maj

Det har blivit mindre läsning i maj. Både böcker och sidor - men vem räknar egentligen? Jag uppenbarligen. Bra för att den här bloggen är i allra första hand något av en läsdagbok, ursprungligen startad för att jag ville hålla reda på vad jag faktiskt läste. Det lite sämre med just detta, är att det blir något som är mätbart, och mätbart blir prestation. Något som läsning inte bör vara. Oavsett, tittar jag på Goodreads, där jag lägger in och betygsätter det som är läst, så ser det ut så här i maj:

Bettys värld av Marie-Louise Marc
Glatt och lättsmält och ett stort plus för att det handlar om äldre kvinnors kärleksliv. Gav den 3 av 5.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru
En bok jag har skrivit mycket om, och som så här långt är en av 2017 års bästa böcker. Den är rykande aktuell, och jag hoppas väldigt många upptäcker den. Den har inte lämna mig ännu. Betyg 5 av 5.

Björnstad av Fredrik Backman
Den första jag läst av Backman, och kanske inte den sista. Jag har trots allt gett den en 4 i betyg. Det kommer nog mest av ämnesvalet. Så här lite i backspegeln så är den lite uppenbar i vissa konstruktioner, men å andra sidan oväntad i andra. Jag tyckte om den, men är inte övertygad om att Backman är en författare för mig.

Klass av Elise Karlsson
Ser att jag "bara" har gett den 3 av 5 i betyg på Goodreads. Och kanske är det här trubbigheten i betygsystemet syns mest (och min förmåga att hantera det). Rent språkligt och idémässigt är det en mycket bättre bok än både Bettys värld och Björnstad. Mycket bättre. Men samtidigt så tappade jag ofta bort mig i den, och tyckte den var klurig. Å andra sidan så gav den mig en hel del funderingar som varken Backman eller Marc var i närheten av. Är ändå rätt säker på att jag kommer att försöka läsa mer av Karlsson.

Olikhetsutmaningen: vinnare och förlorare

Jag hänger på Olikhetsutmaningen även den här veckan och skickar ett tack till Enligt O som alltid är inspirerande. Här kommer mina tankar kring vinnare och förlorare:

VINNARE
Vinnare är ett ord som för mig först och främst hör till sportens värld. Men det är klart att man kan vara vinnare på många olika sätt. Dock skulle jag vilja tipsa om IFK Trumslagaren av Max Lundgren. Det är serie som består av fyra böcker, och utspelar sig i Malmö på femtio-sextiotalet (lite osäker på årtal). Några ungdomar börjar tävla med varandra och Jack är helt övertygad om att han har vunnit. Dock lägger sig en äldre granne (gubbe enligt ungdomarna) i upplägget och tycker att de ska börja tävla på riktigt. Han är villig att hjälpa dem. Jack blir eld och lågor och tillsammans skapar de en friidrottsklubb, IFK Trumslagaren, döpt efter deras kvarter. Jack, Chris, Lillis och Lasse kan nog ses som huvudpersonerna och de får en bok var i serien. Genom hela serien övervinner alla olika sorters problem och svårigheter. Idrotten, vänskapen och kärleken hjälper dem att hitta lösningar på relationsproblem, men det handlar också om att faktiskt pressa sig fysiskt och genom det lyckas vinna. Jag läste serien när jag var tio-tolv ungefär och älskade den. Jag läste om första boken för ett par år sedan (ganska många år sedan) och då tyckte jag att den höll fortfarande.

FÖRLORARE
Jag har nästan läst klart Johannes Anyurus De kommer att drunkna i sin mödrars tårar och här är det så tydligt vad som förloras när grupper ställs mot varandra och en grupp får ansvar för allt som är dåligt. I Anyurus dystopiska framtid finns en rasism som har tagit sig in i hela samhället och även in i hur samhället är konstruerat. Systemet finns för att kontrollera alla som inte är svenskar. Det finns ett utbrett hat mot muslimer och segregationen är total. Det finns bostadsområden som mer eller mindre liknar fängelser. Allt för att skapa ett tryggt samhälle, men resultatet blir ett samhälle som vilar på rädsla. Terrorismen fortsätter. Och frågan är om det är terrorister som förstör människor för att skapa mer terrorism eller om det är de som härskar som iscensätter terrorismen för att behålla makten. Det finns en mängd olika perspektiv i boken och alla är viktiga för att avslöja hur enkelt det är att skapa klyftor i samhället. Jag tänker på apartheid och jag tänker att Anyurus Sverige inte är så långt bort som man kan tro. Vissa bitar finns nästan, och det känns som normaliseringen av nationalism och främlingsfientlighet breder ut sig, precis som rasism och rädsla. Fortsätter detta är vi alla förlorare.

Att boktipsa

Idag la en bekant ut en fråga på FB om boktips. Först tänkte jag inte alls dela med mig. Inte för att jag inte har tips, men ibland kan det vara svårt att ge bra förslag på på böcker. För det ska ju egentligen inte passa mig, utan faktiskt passa den som ber om en bra bok att läsa. Samtidigt: Blir det inte bra, så känns det ibland som om det är vänner som ratats istället för böcker. Varje bok är ju en personlig upplevelser och det är ju den man tipsar om och på ett sätt vill ge bort. Men efter att ha avvaktat lite (och ska erkännas kollat in vad andra tipsade om) så gav jag fyra böcker som jag tror passar. Jag hoppas det i alla fall. Så här såg i alla fall min lista ut:

Flickorna/Emma Cline
Hustrun/Meg Wolitzer
Jag lät dig gå/Clare Macintosh
De kommer att drunkna i sina mödrars tårar/Johannes Anyuru

Jag tycker det blev en bra blandning med rätt så mycket allvar. Samtidigt så är det ganska lättlästa böcker med mycket känslor och allvar. Det ska bli spännande att se hur de landar.

En helt vanlig morgon

Jag tågpendlar till jobbet och för det mesta fungerar det väldigt väl (eller så har jag jinxat pendlarlivet för all framtid). Men det är skönt att slippa köra bil. Skönt att kunna sitta, vila, sova, läsa. Den här morgonen såg det ut ungefär så här:

Jag väntade på en perrong i cirka fem minuter. Ett förälskat par var sena och sprang fnissigt för att hinna med oss.

En vårgrusig perrong.

Jag lyssnade på den här låtlistan:

Alltid.

Jag läste detta: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru. Att läsa den är som när någon konstant kniper mig. Trycker, rullar skinnet mellan fingrarna och trycker lite till. Jag vill sluta läsa för det gör ont, men också inte sluta för att det är så bra.

Läser nästan alltid i mobilen numera.

Söndagsintervjun och Johannes Anyuru

En riktigt bra söndagsmorgon är en morgon när jag kommer upp tidigt. Gärna redan klockan 8.00 för fem minuter senare går Söndagsintervjun igång i P1. Då intervjuar Martin Wicklin intressanta personer lågmält men inträngande, personligt utan att bli påklistrat eller kränkande. Otroligt bra radio, och jag kan till exempel rekommendera intervjun med Stefan Holm. Men igår när jag var uppe extremt tidigt på grund av ett extremt tidigt flyg till Stockholm (typ det första som går), så sände P1 en repris av Söndagsintervjun. Och huvudpersonen då var poeten och författaren Johannes Anyuru. En svensk, ung och intressant författare som jag helt har missat.  Det var om möjligt, en ännu bättre intervju och jag körde till Sturup mycket sugen på att läsa Anyuru. Hans nya bok kom i onsdags och heter De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Lägger nog den på läslistan.