Gott nytt år! Efter en lugn jul och ett ännu lugnare nyår är 2018 igång. Jag tänkte göra som förra året och sammanfatta hur mitt läsande har sett ut. Mest för min egen skull, men kanske finns det ett eller två boktips här till den som är sugen.
Läslusten har varit strålande även i år. Detta kanske för att jag har haft ett av mina märkligaste yrkesår på länge och det funnits mycket utrymme till läsning. Hur 2018 blir återstår att se, men jag hoppas på att hålla tempot uppe, trots att jag nu inte längre pendlar längre. Pendling gav nämligen en timmes läsning om dagen, så nu gäller det att hitta det utrymmet på andra sätt. Jag blir gladare och lyckligare av att läsa, så det borde inte vara någon uppoffring, men jag har också lätt för att förhandlar bort saker jag gillar.
Enligt Goodread har jag läst 53 böcker 2017, vilket är tio böcker mer än förra året. Det är en bok i veckan, så kan jag hålla det även detta året är jag mycket nöjd. Av dessa 52 har 35 haft en kvinnlig författare. Jag har en svag känsla att jag har läst mer manliga författare i år än förra året, men det är inget jag har kontrollerat. Jag konstaterar att jag gillar att läsa böcker av kvinnliga författare. Jag tycker att jag har breddat min läsning något, och läst fler böcker från fler länder. Detta är något jag hoppas fortsätta med.
På Läslistan har jag bara läst två böcker, och de ambitioner jag hade att läsa mer engelska böcker, avsluta böcker jag inte läst klart och läsa hyllvärmare blev det intet av. Men jag är inte så besviken för det. Däremot vill jag inte släppa tanken på att faktiskt beta av lite hyllvärmare. På Instagram finns #hyllvärmare2018, så jag har plockat ut en hög med 12 hyllvärmare som jag hoppas beta av under året. Det får bli läslistan 2018. Någon annan utmaning blir det nog inte.
2017 har varit det året jag skrivit mest på bloggen. Hela 159 inlägg, vilket med mina mått mätt är riktigt bra. Det är också det året jag har haft mest läsare. Det säger ingenting, men tanke på min blygsamma besöksstatistik, men jag är ändå jätteglad. Och jag har fått kommentarer på vissa inlägg, vilket också är fantastiskt kul. Jag genomförde #blogg100 och lyckades hålla i skrivandet efter det. Slog även till med en kalender under december för att berätta om böcker som är mina personliga klassiker. Målet det här året är därför att lyckas producera lika många inlägg det här året. Och att bli bättre på att få in de böcker jag läst i bloggen. Det går hyfsat, men det finns många inlägg som väntar med utlästa böcker.
Bästa bok: Det måste bli Johannes Anyurus De kommer att drunkna i sina mödrars tårar tillsammans med Den odödliga Henrietta Lacks av Rebecca Skloot.
Sämsta bok: Economista: Ta makten över din ekonomi och få ett roligare liv av Isabella Löwengrip och Pingis Hadenius. Tillsammans med Vinter i drömhuset av Maeve Binchy var det årets bottennapp.
Mest överraskande: Mellan världen och mig av Ta-Nehisi Coates tillsammans med The Hate U Give av Angie Thomas. Två böcker som lärde mig oerhört mycket, och var extremt välskrivna båda två.
Mest överskattad: Jag hade en hel del förväntningar på Birgitta Bergins Något du inte vet att jag vet, men för mig föll den boken ganska platt.
Visar inlägg med etikett utmaning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett utmaning. Visa alla inlägg
tisdag 2 januari 2018
onsdag 18 januari 2017
Läslusten 2016
Mer än halvvägs in i januari så är det dags att sammanfatta läsåret 2016. Jag gör det enkelt:
Jag läste 43 böcker under 2016 (och jag tror att jag har fått in alla i Goodreads). Det är med mina mått ganska bra jobbat. Jag har aldrig fört statistik tidigare, men det känns som att jag har haft flyt i läsningen på ett helt annat sätt än på många år. Mycket nöjd över detta. En inte obetydlig del i det har Jenny och den fina bokklubben Den där bokklubben (finns på FB). En betydande del är att jag numera läser mer än hälften av alla böcker i mobilen. Det innebär en timmes läsning på tåget nästan fem dagar i veckan. Trodde för övrigt aldrig att jag skulle skifta från analog bok till digital, men just så blev det.
Jag hade femton böcker på min läslista 2016. Lyckade fixa fem av dem. Alla var dock väl värda en läsning så läslistan har genererat en hel del kvalitet. Om än inte kvantitet. Jag funderar på att flytta över fem böcker till läslistan 2017, men sparar resten. Det finns en anledning till att jag inte kommit till skott och jag vill inte störa läslusten. Det är tillräckligt mörkt i januari ändå.
Bästa bok: Vi kom över havet/Julie Otsuka och Agaat/Marlene Van Niekerk. Fantastiska båda två.
Sämsta bok: Room/Emma Donoghue. Jag tog mig igenom, men nej.
Mest överraskande: Flickorna/Emma Cline och Den vita staden/Karolina Ramqvist. Trodde inte att jag skulle bli så pass gripen.
Mest överskattad: Konsten att höra hjärtslag/Jan-Philipp Sendker. Tyckte den var lite tråkig.
Jag läste 43 böcker under 2016 (och jag tror att jag har fått in alla i Goodreads). Det är med mina mått ganska bra jobbat. Jag har aldrig fört statistik tidigare, men det känns som att jag har haft flyt i läsningen på ett helt annat sätt än på många år. Mycket nöjd över detta. En inte obetydlig del i det har Jenny och den fina bokklubben Den där bokklubben (finns på FB). En betydande del är att jag numera läser mer än hälften av alla böcker i mobilen. Det innebär en timmes läsning på tåget nästan fem dagar i veckan. Trodde för övrigt aldrig att jag skulle skifta från analog bok till digital, men just så blev det.
Jag hade femton böcker på min läslista 2016. Lyckade fixa fem av dem. Alla var dock väl värda en läsning så läslistan har genererat en hel del kvalitet. Om än inte kvantitet. Jag funderar på att flytta över fem böcker till läslistan 2017, men sparar resten. Det finns en anledning till att jag inte kommit till skott och jag vill inte störa läslusten. Det är tillräckligt mörkt i januari ändå.
Bästa bok: Vi kom över havet/Julie Otsuka och Agaat/Marlene Van Niekerk. Fantastiska båda två.
Sämsta bok: Room/Emma Donoghue. Jag tog mig igenom, men nej.
Mest överraskande: Flickorna/Emma Cline och Den vita staden/Karolina Ramqvist. Trodde inte att jag skulle bli så pass gripen.
Mest överskattad: Konsten att höra hjärtslag/Jan-Philipp Sendker. Tyckte den var lite tråkig.
 |
| Målbild 2017, leta böcker. Läsa böcker. Bildkälla. |
tisdag 1 mars 2016
#blogg100
Så var det dags igen. Det blev ett femte blogg100. Från och med idag startar utmaningen att publicera ett inlägg om dagen i hundra dagar. Jag var med 2014 och kom upp i rätt antal inlägg men tekniskt strul de sista dagarna gjorde nog att jag hamnade i den skaran som inte kom i mål. Och det har ingen betydelse. Blogg100 handlar om att utmana sitt bloggande, utveckla sitt skrivande och bli inspirerad av andra. Jag gillade vad som hände med bloggen förra gången jag försökte. Kanske händer det ännu bättre saker den här gången?
onsdag 4 juni 2014
På väg långt bort
Jag ska ut och resa idag, om några timmar går första flyget av tre och imorgon landar jag förhoppningsvis i Johannesburg, Sydafrika. Jag ska tillsammans med en uppdragsgivare få besöka ett utvecklingsprojekt som sedan många år finns i Kapstaden, men som har varit så framgångsrikt att det håller på att utvecklas i Swaziland och Etiopien. Så jag ska spendera några dagar i Swaziland för att lära mig om hur fattiga unga mödrar med hjälp av erfarna mammor kan få stöd att själva ta hand om sina barn och minska sjukdomar, undernäring och i slutändan barnadödlighet.
Här kan du läsa mer om mentormammor
Det innebär att jag inte är säker på om jag kommer att kunna publicera mina sista inlägg i #blogg100-utmaningen. Utmaningen går i mål den nionde juni och då är jag mitt uppe i något som är mycket mer omvälvande än en bokblogg. Så jag kanske inte hänger med ända fram till slutet. Dock har jag givetvis inlägg fram till dess förberedda. Mest för att jag hatar att förlora.
Och för att hålla fast vid bokbloggstanken, trots att jag mest tänker på annat just nu, så vill jag ändå tipsa om att Här ligger jag och blöder är en fantastisk titel på en riktigt bra ungdomsbok. Den är skriven av Jenny Jägerfeld och bör läsas av alla som uppskattar humor och sorg och alla andra känslor däremellan.
Här kan du läsa mer om mentormammor
Det innebär att jag inte är säker på om jag kommer att kunna publicera mina sista inlägg i #blogg100-utmaningen. Utmaningen går i mål den nionde juni och då är jag mitt uppe i något som är mycket mer omvälvande än en bokblogg. Så jag kanske inte hänger med ända fram till slutet. Dock har jag givetvis inlägg fram till dess förberedda. Mest för att jag hatar att förlora.
Och för att hålla fast vid bokbloggstanken, trots att jag mest tänker på annat just nu, så vill jag ändå tipsa om att Här ligger jag och blöder är en fantastisk titel på en riktigt bra ungdomsbok. Den är skriven av Jenny Jägerfeld och bör läsas av alla som uppskattar humor och sorg och alla andra känslor däremellan.
tisdag 4 mars 2014
Den här bloggen
Idag har vi pratat vision och mission på jobbet - om vem vi är och vart vi är på väg. Det är svårt men en viktig diskussion så klart och vi kom en bra bit på väg. På tåget hem funderade jag vidare, men hamnade i tankar kring den här bloggen. Varför finns den? Och gör den någon nytta? Jag är inte någon teknisk person, och inte speciellt intresserad av att skriva privat. På jobbet gör jag det en hel del, och det räcker på många sätt alldeles utmärkt. Men jag läser i perioder mycket böcker, och jag tenderar också att glömma bort lite vad jag läser. Så tanken med bloggen när den startades, var att kunna "spara" de böcker jag läst här, och samtidigt avveckla mitt motstånd mot ny teknik.
Resultatet så här långt är väl sådär - förra året lyckades jag få ihop fem inlägg och det var nästan ett år sedan jag skrev något. Därför tänker jag att #blogg100 är en nystart och en möjlighet att upptäcka om bloggande är något för mig. Kanske kan det dessutom utveckla mitt skrivande. När jag tittar runt på andra, mycket mer rutinerade bloggare, som deltar i den här utmaningen så handlar deras tanke om att kunna leverera kvalitet istället för att pressa fram ett inlägg varje dag. Eller snarare att klara leverera kvalitet alla hundra dagar. För den som råkar läsa här kan jag bara säga - jag är långt ifrån detta. Mitt #blogg100 handlar bara om att komma igång, producera text snabbt och kanske få bort allt det där som gör att jag blir så osäker att jag struntar i att skriva.
Resultatet så här långt är väl sådär - förra året lyckades jag få ihop fem inlägg och det var nästan ett år sedan jag skrev något. Därför tänker jag att #blogg100 är en nystart och en möjlighet att upptäcka om bloggande är något för mig. Kanske kan det dessutom utveckla mitt skrivande. När jag tittar runt på andra, mycket mer rutinerade bloggare, som deltar i den här utmaningen så handlar deras tanke om att kunna leverera kvalitet istället för att pressa fram ett inlägg varje dag. Eller snarare att klara leverera kvalitet alla hundra dagar. För den som råkar läsa här kan jag bara säga - jag är långt ifrån detta. Mitt #blogg100 handlar bara om att komma igång, producera text snabbt och kanske få bort allt det där som gör att jag blir så osäker att jag struntar i att skriva.
söndag 13 januari 2013
Stålbad och Stål
Anna och Francesca är två italienska tjejer som bor i kuststaden Piombino. Långt borta i horisonten, från stranden, eller från balkongerna på deras hyreshus ser man Elba. Dit åker ingen, men alla längtar till ön. Livet handlar annars varje minut om att arbeta eller få arbete - helst på stålverket som driver hela staden. Det är en kamp för de flesta familjer att få vardagen och ekonomin att gå ihop. För att göra vardagen lättare och minska ångesten och tristessen används sprit, knark eller misshandel flitigt. Francescas pappa väljer det sistnämnda och ger sig på både dotter och hustrun. Annas bror de två första alternativen. Flickorna själva, som är runt tretton år när boken börjar, lägger allt fokus på sin vänskap och på att bli så snygga som möjligt. Båda vet att de börjar få mäns blickar på sig och att vara vacker är att få makt, bli bjuden, få fördelar och kanske en chans att komma vidare på något sätt.
Stranden och havet erbjuder tjejerna frihet och möjlighet att simma bort allt jobbigt. De simmar och leker med varandra, både omedvetna och ytterst medvetna om hur deras uppenbarelser påverkar omgivningen. I alla bad finns Elba med som en dröm bort vid horisonten. Samtidigt bevakas Francescas vattenlek genom pappas kikare och Annas bror ser till att tjejkompisar på stranden passar även lillasystern när de solar. Men alla vill växa upp och när Anna och Francesca gör det påverkas omgivningen, men framför allt de själva och deras relation förändras på ett sätt som ingen av dem riktigt kan hantera. De älskar varandra och behöver varandra, men ibland inte på samma sätt som den andra tror.
Silvia Avallone har skrivit Stål och är en ung, lovande italiensk författare. Boken är hennes debut och fick stor uppmärksamhet när den kom 2010. Det är ett fattig och hårt Italien som skildras, långt ifrån den turistbild som många skandinaver har på näthinnan när landet nämns. Och om jag har läst intervjuerna med författarinnan rätt, så var inte alla landsmäns så tacksamma över hennes realism och ärliga sätt att visa upp dagens Italien. Jag läste boken under julledigheten, samtidigt som jag själv har försökt reparera en pajad rygg. Medan jag har simmat inne i ett slitet badhus och sysslat med att bygga upp en kropp som just i detta nu mest kännetecknas av förfall har två tonåringar från Medelhavet plaskat omkring i medvetandet. Så förutom att det är en väldigt bra bok, kan jag konstatera att vatten och simning har en rogivande effekt och är ett erbjudande om en annan värld. Även i en klordoftande simhall.
 |
| Läs den! |
Stranden och havet erbjuder tjejerna frihet och möjlighet att simma bort allt jobbigt. De simmar och leker med varandra, både omedvetna och ytterst medvetna om hur deras uppenbarelser påverkar omgivningen. I alla bad finns Elba med som en dröm bort vid horisonten. Samtidigt bevakas Francescas vattenlek genom pappas kikare och Annas bror ser till att tjejkompisar på stranden passar även lillasystern när de solar. Men alla vill växa upp och när Anna och Francesca gör det påverkas omgivningen, men framför allt de själva och deras relation förändras på ett sätt som ingen av dem riktigt kan hantera. De älskar varandra och behöver varandra, men ibland inte på samma sätt som den andra tror.
 |
| Det doftar inte bara saltvatten och klor i det här badhuset. Det doftar femtiotal. |
Silvia Avallone har skrivit Stål och är en ung, lovande italiensk författare. Boken är hennes debut och fick stor uppmärksamhet när den kom 2010. Det är ett fattig och hårt Italien som skildras, långt ifrån den turistbild som många skandinaver har på näthinnan när landet nämns. Och om jag har läst intervjuerna med författarinnan rätt, så var inte alla landsmäns så tacksamma över hennes realism och ärliga sätt att visa upp dagens Italien. Jag läste boken under julledigheten, samtidigt som jag själv har försökt reparera en pajad rygg. Medan jag har simmat inne i ett slitet badhus och sysslat med att bygga upp en kropp som just i detta nu mest kännetecknas av förfall har två tonåringar från Medelhavet plaskat omkring i medvetandet. Så förutom att det är en väldigt bra bok, kan jag konstatera att vatten och simning har en rogivande effekt och är ett erbjudande om en annan värld. Även i en klordoftande simhall.
onsdag 9 januari 2013
Min utmaning 2013
Efter en lång tystnad (nästan ett år) gör jag ett nytt försök. Under 2013 har jag tilldelat mig själv en liten utmaning. Jag har gått igenom mina bokhyllor och tagit fram ett antal böcker som jag vill läsa, men som av olika anledningar bara hamnar på väntelistan. Vissa är påbörjade, en del inte rörda. Att läsa har aldrig varit ett problem, men det här året skulle jag vilja läsa och dokumentera samtidigt. Det borde bli runt en bok i månaden och det är väl ingen omöjlighet?
måndag 20 december 2010
Dag 7 - kärlek
Kärlek är det stora, det största som finns. Det är att veta att även när jag är den sämsta varianten av mig själv så finns det någon som stannar och lyssnar. Det är att bli glad av en röst som direkt vet hur jag mår och nästan alltid kan räkna ut vad jag har känt utan att berätta det. Det är skratta tillsammans. Det är att alltid ha något att prata om. Det är att bli kär igen och igen i samma person. Det är så mycket att jag bara skriver om och skriver om utan att kunna definiera det bättre än så. Eller så är jag bara feg.
Kärlek är ett av de stora ämnen i böckernas värld - allt från lättsmälta chic lit till tunga Nobelpristagare. En av mina favoriter är Kärlek i kolerans tid skriven av Gabriel Garcia Márquez. En annan skildring av kärlek som är ganska nyutgiven (2001) är Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Den tar upp både kärleken till litteraturen och mellan människor. För mig krävde den oväntat mycket arbete innan jag kom igenom den, men den var värd det.
Kärlek är ett av de stora ämnen i böckernas värld - allt från lättsmälta chic lit till tunga Nobelpristagare. En av mina favoriter är Kärlek i kolerans tid skriven av Gabriel Garcia Márquez. En annan skildring av kärlek som är ganska nyutgiven (2001) är Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Den tar upp både kärleken till litteraturen och mellan människor. För mig krävde den oväntat mycket arbete innan jag kom igenom den, men den var värd det.
söndag 19 december 2010
Dag 6 - ett ögonblick
Det finns så många. Men idag när jag var ute med hunden och gick vid havet. Snön gnistrade, himlen var klar och luften hög. Och jag ser hunden lägga i väg utmed vatten, vända om och i hela kroppen visa hur glad hon är över att vara just där, just då och just med mig. Det är lycka.
Det finns massor av ögonblick i böcker men kanske att dikter är den bästa formen för ögonblick? Eller i alla fall strävar att fånga det exakta i några rader? Min stora favorit bland diktare är Gunnar Björling. Han om någon kan få fram exakta ögonblick med bara några få ord. Tyvärr är hans samlingar ganska svåra att få tag i. Är du intresserad är det bibliotek eller antikvariat som gäller.
Det finns massor av ögonblick i böcker men kanske att dikter är den bästa formen för ögonblick? Eller i alla fall strävar att fånga det exakta i några rader? Min stora favorit bland diktare är Gunnar Björling. Han om någon kan få fram exakta ögonblick med bara några få ord. Tyvärr är hans samlingar ganska svåra att få tag i. Är du intresserad är det bibliotek eller antikvariat som gäller.
lördag 11 december 2010
Dag 5 - mina föräldrar
Jag har världens bästa föräldrar. Det låter ospännande och inte så exotiskt men jag kan inte säga att jag har haft några stora konflikter med mina. Lite tonårsrevolt, såklart, men de har knappast lämnat några sår i mig som kommer ta ett liv att berarbeta och komma över. Det är jag väldigt tacksam för. Och jag vet att de alltid finns där om jag behöver hjälp. Alltid. Alltid och det enda jag kan hoppas på är försöka återgälda det i någon form. Kanske en önskan dömd att misslyckas och det är väl det föräldraskapet går ut på. Det där villkorslösa.
Mamma: vi är på skidsemester i en liten svensk skidort. Det är värmestuga, knapplift och skidskola. Jag går i skidskola. Varje år, och ett av dessa år hamnar jag i en grupp där jag och två av mina kompisar är klart bättre än resten av gruppen. Vems mamma påpekar detta orättvisa faktum och den felaktiga gruppindelningen pinsamt högt inför skidlärare, andra elever och deras föräldrar? Vems unge och kompisar får sedan en alldeles egen grupp - och svettas järnet med chefen för skidskolan resten av veckan? Engagemang i allt hon gör, en vilja av stål och en matchande uthållighet samt en förmåga att alltid leverera sanningar; det är min mamma det.
Pappa: Vi firar jul med min syster och hennes kille som då bor för oss övriga i familjen alldeles för långt norrut. En dag är vi ute vid ett friluftsområde/sportanläggning med skidspår och ishall. Jag tror att min bättre hälft antagligen är ute och svettas på längdskidorna. Vi andra tar en vinterpromenad med min galna dobermann och syrrans envisa euraiser. När promenaden nästan är avslutad ser vi några som har fräst fast sin bil i snön. Vems pappa är först framme för att hjälpa till? Vems pappa ligger efter fem minuter på knä i snön med en snöskyffel i hand och har efter ytterligare fem minuter kommit på hur bilen ska bärgas. Vems pappa stannar kvar tills bilen är loss? Min pappa har varit scout när han var liten, och det har han fortsatt med hela livet. Han är alltid redo att hjälpa till.
Det finns många böcker som tar upp förhållandet föräldrar/barn och allt vad det är att växa upp i en familj. Jag tycker de nedanstående är fina skildringar av det där villkorslösa och hur skört och starkt det är:
Svinalängorna av Susanna Alakoski
Tätt intill dagarna av Mustafa Can
Mig äger ingen av Mia Linderborg
Mamma: vi är på skidsemester i en liten svensk skidort. Det är värmestuga, knapplift och skidskola. Jag går i skidskola. Varje år, och ett av dessa år hamnar jag i en grupp där jag och två av mina kompisar är klart bättre än resten av gruppen. Vems mamma påpekar detta orättvisa faktum och den felaktiga gruppindelningen pinsamt högt inför skidlärare, andra elever och deras föräldrar? Vems unge och kompisar får sedan en alldeles egen grupp - och svettas järnet med chefen för skidskolan resten av veckan? Engagemang i allt hon gör, en vilja av stål och en matchande uthållighet samt en förmåga att alltid leverera sanningar; det är min mamma det.
Pappa: Vi firar jul med min syster och hennes kille som då bor för oss övriga i familjen alldeles för långt norrut. En dag är vi ute vid ett friluftsområde/sportanläggning med skidspår och ishall. Jag tror att min bättre hälft antagligen är ute och svettas på längdskidorna. Vi andra tar en vinterpromenad med min galna dobermann och syrrans envisa euraiser. När promenaden nästan är avslutad ser vi några som har fräst fast sin bil i snön. Vems pappa är först framme för att hjälpa till? Vems pappa ligger efter fem minuter på knä i snön med en snöskyffel i hand och har efter ytterligare fem minuter kommit på hur bilen ska bärgas. Vems pappa stannar kvar tills bilen är loss? Min pappa har varit scout när han var liten, och det har han fortsatt med hela livet. Han är alltid redo att hjälpa till.
Det finns många böcker som tar upp förhållandet föräldrar/barn och allt vad det är att växa upp i en familj. Jag tycker de nedanstående är fina skildringar av det där villkorslösa och hur skört och starkt det är:
Svinalängorna av Susanna Alakoski
Tätt intill dagarna av Mustafa Can
Mig äger ingen av Mia Linderborg
tisdag 7 december 2010
Dag 4 - min dag idag
Jag fuskar vidare och tar tag i min dag idag. Klockan ringde kvart i sex. Två omgångar snooze och sedan upp och ut i ett iskallt badrum. Tvagning och påklädning. En kopp smoothie till frukost och sedan rask promenad till bussen som tar mig till tågstationen 8 km bort. Perrongen full av folk, tåget ovanligt kort. Trängsel och jag hade tur som kom på. De som stod kvar fick ett löfte om ersättningsbussar. Jag tror inte någon trodde på det. Ingen sittplats men lyckades stå och läsa min FOKUS tills jag var framme. Trött, jättetrött. Hasta upp till kontoret och jobba. Känna sig lite grinig för att projekten är sega. Thailunch. Jobba. Ännu grinigare. Knäckerbrödsmiddag. Jobba över. Tog tåget hem vid nio. Blev själaglad när anslutningstaxin kom på utsatt tid. Glad hund som överföll mig när jag kom hem. En besviken hund när hon insåg att jag tänkte häcka i sängen med datorn istället för att umgås med henne. Hon gav upp och la sig bredvid mig. Här ligger vi nu en tisdagkväll. Jag måste jobba lite till.
måndag 6 december 2010
Dag 3 - det här åt jag idag
Typiskt, och inte ovanligt, jag blev stressad och väljer att omprioriterar direkt. Tittar igenom listan och hittar något lätt att göra ett inlägg av. Dagens mat känns enkelt och lagom ointressant: citronfil, smoothie på banan och svarta vinbär, sallad, varm korv och två chokladkakor. För mycket socker? Alltid för mycket socker.
Försöker tänka på en bra bok som handlar om mat på något sätt:
Det blåser på månen av Eric Linklater
Mannen utan öde av Irme Kertész
En dag i Ivan Denisovitjs liv av Aleksandr Solzjenitsyn
En barnbok, två vuxenböcker - alla tre är jag glad över att jag har läst.
Försöker tänka på en bra bok som handlar om mat på något sätt:
Det blåser på månen av Eric Linklater
Mannen utan öde av Irme Kertész
En dag i Ivan Denisovitjs liv av Aleksandr Solzjenitsyn
En barnbok, två vuxenböcker - alla tre är jag glad över att jag har läst.
söndag 5 december 2010
Dag 2 - den första kärleken
Min första kärlek, alltså. Med enkelhet skulle jag kunna skriva om min första egna häst. Han var en stor stor kärlek och jag sörjde oerhört länge det faktum att jag inte kunde ha honom kvar. Ett av de svåraste besluten jag har tagit, men chans till en karriär och ett bra jobb fick gå före. Under väldigt lång tid grät jag mig snorig varje gång jag hälsade på honom, vilket var oerhört generande för tjejen som tog över honom. Hon var jätteduktig och han kunde inte ha fått det bättre, men jag bröt ihop som om han hade blivit hamburgare varje gång jag såg honom.
Men det är nog inte det den här posten ska handla om. Den ska handla om den där kärleken som sker när två människor är inblandade. Jag har ingen söt historia från när jag var liten, det är mkt möjligt att jag var förtjust i någon pojke på dagis och i skolan men det är inget jag minns. Jag hade sk chans på en kille i mellanstadiet men vi hängde bara med varandra när det var disco, trots att vi gick i samma klass varje dag. Men jag var inte kär i honom vad jag kan minnas, jag tyckte väldigt mycket om honom. Däremot hade jag en hopplös förälskelse i högstadiet som var så pinsam att det kan jag inte skriva om. Den passar sig inte i skrift. Efter det trodde jag länge att jag skulle leva livet ensam och dö som oskuld.
Jag hade väldigt luddiga tankar om kärlek länge. Jag tror mer jag var kär eller förtjust i föreställning om vad förälskelse var än att jag faktisk träffade någon och blev förtjust på riktigt. Lite världsfrånvänt sådär. Men det handlade mycket om att bli räddad - gärna från några rövare - och räddningen gick ut på att jag blev uppslängd på hjältens häst, bakom hjälten och att vi tillsammans sedan galopperade mot horisonten och friheten. Min klänning hade lite olika färger men scenen var nästan alltid densamma. Själva bränlset till fantasin kommer från en TV-serie om Dick Turpin som gick när jag var liten och som har etsat sig fast. Jag har sett klipp från serien (som bygger på historien om en engelsk legendarisk stråtrövare från 1700-talet vid namn Dick Turpin) för inte så länge sedan och vi kan väl säga att jag föll inte för hjältens utseende. Däremot för hans vackra inre och snygga svarta häst ...
En bok som jag läste åtskilliga gånger i 7-10 års åldern (tror jag) var Om livet är dig kärt som är en fantastisk skildring av ung kärlek och just den allra första. Gunnel Linde har skrivit den och den har jag som sagt lusläst åter och åter igen. För några år sedan när jag lästa Sara Kadefors Sandor slash Ida, så tänkte jag på Gunnel Lindes bok och hur bra båda är. I dessa är det inte en som räddar och en som räddas, utan det är som på riktigt - osäkert, nervöst, pirrigt, jobbigt och underbart. Så som den första förälskelsen är.
Men det är nog inte det den här posten ska handla om. Den ska handla om den där kärleken som sker när två människor är inblandade. Jag har ingen söt historia från när jag var liten, det är mkt möjligt att jag var förtjust i någon pojke på dagis och i skolan men det är inget jag minns. Jag hade sk chans på en kille i mellanstadiet men vi hängde bara med varandra när det var disco, trots att vi gick i samma klass varje dag. Men jag var inte kär i honom vad jag kan minnas, jag tyckte väldigt mycket om honom. Däremot hade jag en hopplös förälskelse i högstadiet som var så pinsam att det kan jag inte skriva om. Den passar sig inte i skrift. Efter det trodde jag länge att jag skulle leva livet ensam och dö som oskuld.
Jag hade väldigt luddiga tankar om kärlek länge. Jag tror mer jag var kär eller förtjust i föreställning om vad förälskelse var än att jag faktisk träffade någon och blev förtjust på riktigt. Lite världsfrånvänt sådär. Men det handlade mycket om att bli räddad - gärna från några rövare - och räddningen gick ut på att jag blev uppslängd på hjältens häst, bakom hjälten och att vi tillsammans sedan galopperade mot horisonten och friheten. Min klänning hade lite olika färger men scenen var nästan alltid densamma. Själva bränlset till fantasin kommer från en TV-serie om Dick Turpin som gick när jag var liten och som har etsat sig fast. Jag har sett klipp från serien (som bygger på historien om en engelsk legendarisk stråtrövare från 1700-talet vid namn Dick Turpin) för inte så länge sedan och vi kan väl säga att jag föll inte för hjältens utseende. Däremot för hans vackra inre och snygga svarta häst ...
En bok som jag läste åtskilliga gånger i 7-10 års åldern (tror jag) var Om livet är dig kärt som är en fantastisk skildring av ung kärlek och just den allra första. Gunnel Linde har skrivit den och den har jag som sagt lusläst åter och åter igen. För några år sedan när jag lästa Sara Kadefors Sandor slash Ida, så tänkte jag på Gunnel Lindes bok och hur bra båda är. I dessa är det inte en som räddar och en som räddas, utan det är som på riktigt - osäkert, nervöst, pirrigt, jobbigt och underbart. Så som den första förälskelsen är.
lördag 4 december 2010
Dag 1 - detta är jag
Har du läst Två nötcreme och en moviebox av Fredrik Wikingsson och Filip Hammar? Precis det Sverige är jag uppväxt i. Med 33 cl läskflaskor som delades per millimeter med lillasyster. Med movieboxen som jag och två kompisar hyrde i byns kiosk eftersom ingen av våra familjer hade fått video ännu. Jag har faktiskt aldrig gillat nötcreme, men en kompis köpte det ofta efter skolan. Jag har sett Dirty Dancing och Pretty Woman på bio, haft blandband inspelade på kasettband från Tracks, LP-skivor och lusläst Okej.
Men ska man säga något sammanfattande om mig så var jag tidigt hästtjej. Redan på dagis (för så hette det då) ritade jag hästar och när vi var på Skansen hade jag inga problem med att stå i kö hur länge som helst för att få rida på ponnyridningen. När jag var nio fick jag börja på ridskola och då var torsdagen den allra viktigaste dagen i veckan. Alla andra dagar ritade jag hästar, lekte häst och läste hästböcker. Sedan red jag Dunet av Nan Inger var en älskad bok, Lisbeth Pahnkes serie om Britta och Silver är ett annat exempel. Gunilla Woldes böcker om Twiggy och Emma är också läsupplevelser som måste nämnas. Och så klart Min Häst och Broknäsfklickorna. Det går alltså inte att prata om mig utan att nämna hästar. Intresset räckte ända fram till 25-års åldern, när andra hästtjejer lämnade stallet för fritidsgårdar och annat blev jag kvar. Har aldrig ångrat det men har lagt sjukt många timmar i stallet.
En annan sak som inte heller går att bortse från när det gäller mig är bokintresset. Detta läsande som alltid har varit med mig. Under många år cyklade jag varje lördag till byns bibliotek och fyllde en kasse med böcker. Sedan cyklade jag hem igen och läste och var helt uppslukad. Jag älskar fortfarande bibliotek och ibland önskar jag att jag var biblotikarie. Som den tävlingsmänniska och prestationsperson jag är var det också viktigt att läsa flest antal böcker när vi hade läscirkel i skolan, eller tjockast eller svårast. Jag ville alltid vara värst. Fast är man inte Lucia- eller populäraste tjejen-material då får man ta vara på ngt annat. För mig: hästar och böcker. Jag gjorde alltid skäl för namnet bokmal. Och jag är det idag med en enerverande förmåga att boktipsa min omgivning ständigt. Så det var inte så konstigt att jag alltid hade betyg 5 i svenska, att det blev litteraturvetenskap efter studenten och att jag idag arbetar med bokstäver och ord.
Men ska man säga något sammanfattande om mig så var jag tidigt hästtjej. Redan på dagis (för så hette det då) ritade jag hästar och när vi var på Skansen hade jag inga problem med att stå i kö hur länge som helst för att få rida på ponnyridningen. När jag var nio fick jag börja på ridskola och då var torsdagen den allra viktigaste dagen i veckan. Alla andra dagar ritade jag hästar, lekte häst och läste hästböcker. Sedan red jag Dunet av Nan Inger var en älskad bok, Lisbeth Pahnkes serie om Britta och Silver är ett annat exempel. Gunilla Woldes böcker om Twiggy och Emma är också läsupplevelser som måste nämnas. Och så klart Min Häst och Broknäsfklickorna. Det går alltså inte att prata om mig utan att nämna hästar. Intresset räckte ända fram till 25-års åldern, när andra hästtjejer lämnade stallet för fritidsgårdar och annat blev jag kvar. Har aldrig ångrat det men har lagt sjukt många timmar i stallet.
En annan sak som inte heller går att bortse från när det gäller mig är bokintresset. Detta läsande som alltid har varit med mig. Under många år cyklade jag varje lördag till byns bibliotek och fyllde en kasse med böcker. Sedan cyklade jag hem igen och läste och var helt uppslukad. Jag älskar fortfarande bibliotek och ibland önskar jag att jag var biblotikarie. Som den tävlingsmänniska och prestationsperson jag är var det också viktigt att läsa flest antal böcker när vi hade läscirkel i skolan, eller tjockast eller svårast. Jag ville alltid vara värst. Fast är man inte Lucia- eller populäraste tjejen-material då får man ta vara på ngt annat. För mig: hästar och böcker. Jag gjorde alltid skäl för namnet bokmal. Och jag är det idag med en enerverande förmåga att boktipsa min omgivning ständigt. Så det var inte så konstigt att jag alltid hade betyg 5 i svenska, att det blev litteraturvetenskap efter studenten och att jag idag arbetar med bokstäver och ord.
torsdag 2 december 2010
Att skriva om
Här är de ämnen man ska ta sig an:
Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment
Utmaning i december
Många av de bloggar som jag läser har kört en utmaning under den senaste tiden. På 30dagar ska man skriva 30 inlägg. Det har varit väldigt roligt att läsa och många poster har varit otroligt bra läsning. Eftersom jag har allmänt svårt med bokstäverna just nu, tänkte jag prova och se om jag får lite inspiration och kanske kommer igång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
