söndag 28 augusti 2016

Projekt Isfolket

Efter att läst klart Hungerspelen-triologin, som jag fick rekommenderat på Twitter, ställde jag frågan om vad jag ska fortsätta med.  En vill ju (måste ha) något bra att läsa på tåget. Fick till svar att serien Sagan om Isfolket av Margit Sandemo är "pendlarperfektion". Detta av en person som har läst den 47 delar långa släktsagan om ättlingar till Tengel den onde åtta gånger. Åtta gånger! Så nu letar jag efter första boken Trollbunden och är mycket missnöjd över att den inte finns som digitalbok hos Nextory eller Bookbeat. Storytel har den som ljudbok, men ljudböcker och jag är inte kompatibla. Återstår alltså att leta upp den på biblioteket.

fredag 26 augusti 2016

Jag och Hungerspelen

Det är inte längre semestertid och att börja jobba innebär, förutom jobbet i sig, också en ansenlig tid på tåg. Sedan jag börjat läsa böcker i mobilen är pendlingsläsningen en viktig del av dagen. Är fortfarande lite förvånad över detta, men tar tacksam emot läslusten. Första en och en halv veckan på tåget har gått till den världsberömda trilogin Hungerspelen, skriven av Suzanne Collins. Jag är ingen fantast av fantasy eller science fiction (är osäker på definitionen men tror att Hungerspelen tangerar åtminstone fantasy) men enligt goda råd på Twitter skulle detta vara en bra pendlarbok. Så bra tips.

Jag har slukat boken och nästan glömt att gå av ibland. Eller åtminstone längtar efter att få åka tåg så att jag kan läsa. Det är inte konstigt att boken gjort succé. Den är enkel att läsa. Det finns en tydlig konflikt, ett tydligt uppdrag men också gråzoner som gör det svårt att veta om personer i handlingen är goda eller onda. Det finns en kärleks och det finns en genomgående olycklig kärlek mellan huvudpersonen Katniss och de båda männen Peeta och Gale. (Hon kan inte välja vem hon älskar.) Det finns spänning och sorg och våld. Den är väldigt filmiskt skriven både genom handlingens driv och ibland lite abrupta tillbakablickar. Så jag förstår att det har blivit en framgångsrik film (har inte sett den, men såg trailern och det har nog färgat min egen bild på huvudpersoner och miljö. Inte mitt smartaste drag. Däremot skulle jag nog vilja se filmen nu.)

Om man ska skatta de tre delarna, så var nog den första bäst. Men det håller fram till slutet som jag kanske inte tycker motsvarar de förväntningar som byggdes upp. Kanske för att det kommer fler delar i serien? Det blev lite för enkelt för mig. Men alla frågor som har funnits genom hela boken får svar. Jag hade stor behållning från början till slut. Jag älskar också det faktum att huvudpersonen är en tjej. Hon väljer sin väg och vem hon vill vara med (ibland väljer hon båda). Och att hon är smart, obekväm, driven och svår. Det är mycket uppfriskande. 

tisdag 23 augusti 2016

Saker min sambo och jag tyckte olika om

Igenkänningen i Sabina Strands bok Saker min sambo och jag tyckte olika om är för mig personligen så stor att det nog är minst halva behållningen av den. Sabina Strand är väldigt skicklig när hon beskriver hur huvudperson inte kan se hur illa hennes sambo och fd sambo behandlar henne. Sambon blir under bokens gång före detta sambon - han är huvudperson men kommer aldrig till tals utan hela berättelsen sker genom jaget - den sviknas ögon. Det är bra. Allt är hennes fel och hon tar på sig alla hans reaktioner trots att de är minst sagt orimliga. Det känner jag igen. Just det där vridandet och vändandet för du inte vill se att du är i en situation som inte håller. Om jag bara gör det här, tänker på detta och försöker lite till så blir det bättre.

Huvudpersonen behöver ifrågasätta och kräva respekt av den andre i deras förhållande. Men hon gör aldrig det, och när det tar slut blir det ändå hennes fel. Hennes sambo och fd sambos egoism är så storartad att det blir komiskt. Och jag är inte är helt säker på att det är meningen med boken. Det finns en tydlig berättarform i boken men när den och sambons egoism dras för långt, då blir det som var en fantastiskt styrka första tredjedelen, istället något av en svaghet. Trovärdigheten flagar och det blir lite tyngre att läsa. Det är i mångt och mycket en läsvärd bok men det håller inte hela vägen. Lite synd, när idéen och grundhistorian är så väldigt bra. I sina bästa stunder är det en fantastiskt studie av fullblodsegoism i sin fulländning. I andra lite tjatig och övertydlig.Dock som tidigare hävdats: läsvärd.

Relationsdrama på bara ens villkor.