torsdag 27 november 2008

Dagens överraskning: ett bokprogram som går att se

Jag ska villigt erkänna att jag inte är någon stor tittare av kulturprogram. Ibland ser jag Kobra, men det är också allt. Och det händer inte ofta. Eftersom jag är kulturvetare med examen i litterurvetenskap och lider av prestationsångest, så har jag verkligen försökt att se andra kultur- och litteraturprogram som till exempel Röda rummet eller Babel. Men det går inte. Antingen så somnar jag eller så måste jag byta till något mer lättvindligt att tugga i mig. Det är sorgligt men sant. Därför blev jag överraskad när jag ikväll av en ren slump hamnade framför ett helt nytt program som heter Skrivkamp. Jag fastnade med hull och hår i en intervju där Henning Mankell (som vanligtvis inte är någon av mina favoriter) och den unga nigeriansk-amerikanske författaren Uzodinam Iweala bland annat diskuterade bilden av Afrika, hur sättet att berätta påverkas av ny teknologi och vad det innebär att ha två hemländer. Jag har inte läst Iweala innan men det känns helt klart som ett spännande projekt. Han har blivit väldigt uppmärksammad för sin debut Beasts of No Nation som handlar om hur en ung student efter att hans far mördats blir rekryterad till barnsoldat. Jag tror att jag måste köpa den direkt. Kanske redan imorgon ... Missade du programmet? Titta här i så fall!

onsdag 26 november 2008

Hur är en bra bok? Som en vomburgare eller salt balk?

Vad kännetecknar en bra bok? Att den är lättläst, eller att ämnet är intressant och karaktärerna fascinerande? Eller handlar det om miljön och intrigen? Eller bara att bokens stämning svarar med mina behov just då. Antagligen är allt rätt, eller fel. Jag läser det mesta, högt som lågt och är en riktig konsument när det gäller böcker. Jag konsumerar böcker, och läser jämt och ständigt. Kan man vara hetsläsare, så är jag farligt nära.
För det mesta har jag flera böcker på gång samtidigt, vilket på ett sätt är en ful ovana. Jag märker nämligen att jag i de situationerna väljer den boken som är enklast, vilket gör att böcker som bjuder lite motstånd risker att bli oavslutade (något jag personligen har oerhört svårt för). Jag önskar att jag var en sådan som stryker under viktiga ord och fantastiska formuleringar. En noggrann läsare som tänker efter helt enkelt. Men när jag tycker en bok är riktigt bra, då känns det oftast som om sidorna mest är i vägen. Jag vill bara fram i historien, få veta mer om vad som händer och vända blad.
Hade jag däremot frågat min hund Iza om hur en bra bok ska vara, tror jag hon hade sagt att en bra bok kan vara frasig och lättsmält som en vomburgare. Eller ha lite motstånd som en tuggstång för att sedan bli saftigt seg och mustig. Just idag tycker jag att en bra bok kan vara som en salt balk. Hård, med vassa kanter men med oemotståndligt hett salt i mitten.
Har du hund och vill bjuda på något gott kan jag rekommendera att shoppa här!

IFK Trumslagaren – en favorit i repris

Max Lundgrens (1937-2005) serie om några ungdomar som tränar friidrott tillsammans var en av mina absoluta favoriter när jag var i tolvårsåldern. Nu har jag läst om den första boken i serien, IFK Trumslagaren, som kom ut 1972. Jag blev glatt överraskad för den fungerar även idag. Som nostalgitripp givetvis, men också som en riktigt bra ungdomsbok/serie. Då gillade jag serien (jag läste alla) för att den inte bara handlade om varvtider och armhävningar utan för att den på ett pirrigt och lite stirrigt sätt skildrade kärlek, trulig tonår och vänskap. Idag uppskattar jag lika mycket att allt utspelar sig i femtiotalets Malmö och att den faktiskt tar upp en hel del problem som till exempel alkoholism och barnmisshandel. Det är ett avskalat och lättläst språk som lämnar precis lagom mycket öppet för läsaren. Och för barn som behöver lite inspiration att börja med idrott tror jag faktiskt att den kan vara ett litet startskott. Här är det helt klart viktigt att vara starkast och att vinna, men kompisskapet och gängets betydelse är oerhört viktig för historien. Doping, elitsatsning och prestationsångest känns hälsosamt långt borta!

Läs den för:

  • - att det inte handlar så mycket om märkesskor eller material som andas
  • - att det är sommar, femtiotal och Malmö
  • - att den första kärleken alltid är lika ljuv

En svettig märkessko En av mina favoriter: utgiven på Bonniers Junior Förlag och lånad på biblioteket!

De andra böckerna i serien heter: IFK Trumslagaren och Lillis (1973), IFK Trumslagaren och Chris (1975), IFK Trumslagaren och Lasse (1979), IFK Trumslagaren och Jack (1981).
Max Lundgren var en av våra mest kända barn- och ungdomsförfattare, och satt på stol nr 15 i Barnboksakademin. Han har skrivit ut ett 20-tal böcker, bland annat serien om Åshöjdens Bollklubb som både blev en TV-serie och publicerades i tidningen Buster. TV-serien sändes 1985 där bland andra Björn Nordqvist och Johan Hedenberg spelade viktiga roller.

tisdag 11 november 2008

Ord som hjälper mot höstmörker och snålblåst

Det här är min hund Iza. Men idag kunde det lika gärna vara jag. Det är väldigt mycket november hos mig just nu. Det blåser och regnar mest hela tiden och däremellan är det bara mörkt. Ikväll känner jag för att gräva ner mig i sängen och inte prata med någon eller göra något vettigt. Och det går ju inte. Så för att må lite bättre och utnyttja sängvärmen, så tar jag med mig en av mina favoriter – Bob Hansson.
Jag kan knappast skryta med att jag läser dikter speciellt ofta. Men när jag gör det så läser jag oftast och gärna honom. Jag är fascinerad av energin och kraften, precis lika mycket som känsligheten och ordens knäppa men vid närmare eftertanke absolut självklara sammansättning. Har du chansen så försök se en uppläsning eller en föreställning med honom. Att höra Bob Hanssons läsa sina dikter live är superhäftigt och lite jobbigt närgånget. Jag hade turen att få höra honom på ett litet bibliotek för några år sedan och det var en vitamininjektion som höll ett bra tag.
Här kommer ett litet smakprov: ”Jag ska bryta de bräckliga båsens babbliga bubblor, bevara från faran att gräma oss in i förenklingen, grymta oss in i förkleningen, grammatiskt grimasera oss in i uppätna gammeltårtor. Ska blåsa bhu-bhu-spöken, & da-da-troll genom hungrighuden, garva vardagsvaggande varmtuffarskratt. Bli och Sen kanske bli man” (…) Texten är hämtat från dikten ”Urdur” som finns i ”Heja Världen Dikt i UrDur” (Skriven av Bob Hansson och utgiven på Wahlström & Widstrand, 1998).

torsdag 6 november 2008

Mig äger ingen

Den här boken har jag tänkt läsa länge. Jag har sett den i olika ställ, i olika affärer. Varje gång har jag tagit upp den och tänkt "den här måste vara bra". Nu har jag läst den. Och ja; det här är en bok vars titel är lika bra som innehållet. Åsa Linderborg gör en strålande roman av sin uppväxt som jag hade extremt svårt att lägga ifrån mig. Det känns ärligt, äkta och innerligt. Som sjuttiotalist är jag också barnsligt förtjust att läsa om min samtid, vilket också serveras på varje sida. Dessutom ett stort plus för omslagsbilden som på ett vis sammanfattar hela bokens känsla. Läs den för att handlar om: en pappa som kämpar in i det sista, en mamma gör något av det mest förbjudna och en dotter som hittar en väg ut.

onsdag 5 november 2008

Hur ska det här gå?

Jag vet inte om världen behöver ännu en blogg. Jag hoppas det. Den här bloggen kommer att handla om böcker. Böcker jag har läst och som jag gillar av en eller annan anledning. Hur ambitiöst, intressant eller knasigt det blir vet jag inte. Det löser sig på vägen. Jag hoppas att jag kan bjuda på ett och annat boktips och lite underhållning på vägen. Välkommen hit!