torsdag 31 oktober 2019

The Beautiful Ones

Nu är den äntligen ute: The Beautiful Ones. Boken som skulle bli Prince memoarer. Ett projekt med stora, för att inte säga enorma ambitioner - precis som det brukar vara när geniet från Minneapolis jobbar. Från början skrev Prince tillsammans med författaren Dan Piepenbring men eftersom döden kom emellan är boken publicerad med Prince som författare och Piepenbring som redaktör. Ett gigantiskt ansvar att avsluta en bok av en artist som under hela sin musikaliska gärning drev berättelsen om sig själv hårt.

Ända sedan genombrottet har Prince arbetat medvetet med att odla bilden och myterna om sig själv och sitt artisteri. Koncepten har skiftat, kontrollen har varit hård och han slogs både mot skivbolag och fans för att få äga rättigheter till bilder, filmklipp och masterfiler. Kanske inte helt olik Don Quijote i vissa fall, men i efterhand konstaterats som genialiskt framsynt när det handlar om upphovsrätter och kontroll av sin konst. Men det innebar också att när han dog 21 april 2016 så fanns det så otroligt mycket oberättat om honom. Och i sorg, hyllningar och allmän förvirring om hur arvet skulle förvaltas, har det som tidigare krävdes mer än bara ansträngningar att få tag i, flödat fritt. Paisley Park har omvandlats till ett museum och tidigare icke-publicerad musik har släppts av de som förvaltar hans enorma arv i efterlämnad inspelad musik.

Förväntningar på den här boken är således enorma och ligger högst upp på min önskelista just nu. Osäker på om det blir en tidig julklapp, riktig julklapp eller helt enkelt ett impulsköp. Men den ska bli oerhört intressant att läsa och redan nu har den legat i kassakorgen flera gånger. Den här artikeln i The New Yorker gjorde inte mig mindre sugen. Det är de där pusselbitarna man vill åt, för att förstå men också för att sakna lite mindre. Så som det är med stora idoler.

onsdag 30 oktober 2019

Att läsa i mobilen

Fram tills ett par dagar sedan läste jag digitalt via appen Bluefire Reader när jag lånade e-böcker. Jag tycker den har fungerat bra i mobilen. Generellt så läser jag helst e-böcker i mobilen. Tror det är en rest sedan jag tågpendlade mycket och då var det perfekt att ha böckerna där. Det blev mycket mer läst då än om det var en fysisk bok.

Men sist jag laddade ner böcker från Malmö stadsbibliotek så fick jag information om att Bluefire Reader inte ska fungera så länge till och att det smartaste tipset var att byta till Biblio. Det är en app som jag har försök använda tidigare men inte alls klurat ut, kanske för att min förståelse för läsning digitalt var oerhört låg och otålig. Nu kändes det dock som att det var dags att byta.

Sagt och gjort, nu är Biblio på plats och det har varit superlätt att få ner böckerna i appen. Dock får jag inte bokmärkena att fungera, vilket gör att jag tappar bort var jag är i boken jämt och ständigt. Hälften av gångerna får jag upp att de inte sparats och det verkar inte som appen automatiskt kommer ihåg på vilken sida jag har läst. Något som Bluefire Reader var ganska bra på. Så jag är inte helt nöjd. Men är inget tekniskt geni heller, så jag tänker att ju mer jag använder den desto större chans att jag kommer på alla smarta knep som gör den här appen oumbärlig. Återkommer när det har skett.

tisdag 15 oktober 2019

Styr din plog över de dödas ben

I förra veckan så avslöjade Svenska Akademin vem som får Nobelpriset i litteratur 2018 och 2019. Den här gången hade jag faktiskt läst en av pristagarna. Olga Tokarczuk från Polen fick förra årets pris. Den andra pristagaren som får priset för 2019 är österrikaren Peter Handke. Men som sagt, jag blev väldigt glad över att det var en kvinna, och en ung kvinna som belönas. Boken jag läste har en av de bästa titlarna jag vet - Styr din plog över de dödas ben - och jag vet att jag sträckläste boken för ett par, tre år sedan. Jag undrar dock hur jag hittade den på biblioteket i byn, förmodligen för att omslaget och titeln gör att man måste ta upp den och titta närmare på den. Det är någon form av mordhistoria och kretsar kring en Janina som är en före detta lärare och bor ensligt på landsbygden. Hon vaktar sommarhus, översätter William Blake och är intresserad av astrologi. En natt dör hennes granne och trots polisens utredning fortsätter våldet och mördandet, tills Janina tar tag i utredningen. Tokarczuk har dock fått mest uppmärksamhet för Jakobsböckerna, och de är nog de som jag kommer att försöka läsa härnäst.

Hurra för en kvinnlig pristagare!