torsdag 31 mars 2016

Imre Kertész är alltid viktig

Jag läser i DN att Imre Kertész inte längre är. Nobelpristagaren och skildraren av Hitlers koncentrationsläger fick uppleva lägren från insidan som femtonåring. Mannen utan öde kom 1975 och är, eller var, hans debutbok. Alla borde läsa den. Den är en viktig bok i arbetet med att bevara den historia som aldrig får hända igen, och det är en bok i mästarklass. Jag skrev om den här.

onsdag 30 mars 2016

Ett av mina viktigaste inlägg

Dags att ta tåget hem efter en extremt lång arbetsdag. Ändå är det inte ett dugg synd om mig. Det går inte att tycka det efter dagens sista intervju. I mina hörlurar har jag fått höra om mammor vars amning upphör för det inte finns vatten eller mat. Om barn som är så undernärda och svaga att de inte kan svälja den extra näringsrika nötkrämen. De behöver därför sondmatning med mjölkersättning. Men kliniken har ingen ersättning att ge. Mat, vatten och boskap är borta. Bara svälten lever.

Etiopien och Zimbabwe står inför en katastrof på grund av torka och uteblivna regn. Och det handlar om El Nino, men har också med klimatförändringarna att göra.

tisdag 29 mars 2016

Trump och McFarlane

Läste den här artikeln om Trump, skriven av hans före detta PR- och kampanjstrateg. Blev trots att allt förvånad, och sedan återigen rädd. Jag hoppas verkligen inte Trump är USA:s nästa president. Det osar både hybris och okunnighet från hans Twitter-konto och Stephanie Cegielski bekräftar bilden.

För att lugna nerverna började jag läsa You had me at hello på tåget hem. Jag tror inte att titeln är från filmen Jerry Maguire, men det återstår att se. Så här långt verkar McFarlanes bok lovande smart. Och jag kanske måste ta och se om filmen?

måndag 28 mars 2016

Systrarna Tides sista sommar


Hanna Richells debutroman

Dora upptäcker att hon är gravid och åker till sin mamma Helen för att berätta om barnet, men också för att ta tag i det förflutna och hennes lillebrors död. Hans olyckliga död för tio år sedan har splittrat familjen. Och Dora och hennes mamma har en minst sagt frostig relation. Men genom Doras, hennes syster Cassies, mamma Helens och pappa Richards olika perspektiv nystas familjehemligheten upp. Det handlar om död, men också skam, åtrå och otrohet. Det handlar som relationer som går i stå och relationer som fastnar i destruktiva mönster.

Systrarna Tides sista sommar är författaren Hanna Richells debutroman. Jag tyckte den var helt ok om man får uttrycka sig så. Ingen bok som stannar speciellt länge kvar hos en, men inte en dålig läsupplevelse under tiden en är mitt i den. Tror inte att jag kommer att läsa fler böcker av henne. Hon har även släppt Skuggan av ett år på svenska, den kom förra sommaren.

Hemligheter och svek är det genomgående temat i boken. Hemligheter som sakta klaras upp och förklaras. Handlingar som menar väl men blir väldigt fel. Ganska rakt på men inte så spännande. Jag blev inte speciellt överraskad när jag läste boken. Då skulle jag nog hellre valt We were liars av E Lockhart. Lite samma känsla men mycket bättre intrig och intressantare personer. Om man får jämföra.

söndag 27 mars 2016

Goodreads

En bra sak med min blogg är att den håller koll på vilka böcker jag har läst. Det tycker jag om. Ett: jag gillar att dokumentera saker. Två: jag glömmer ibland bort vilka böcker jag har läst. Nu haltar ju innehållet här lite eftersom det finns mycket som jag läst men inte skrivit om. Men det gör inte så mycket. Det är en parentens. 

Nu har jag i alla fall hittat ytterligare ett hjälpmedel. Med hjälp av Goodreads kan jag också dokumentera vad jag har läst och lägg upp önskemål på vad jag skulle vilja läsa. Appen har funnits ganska länge. Jag har bara använt den några måndader, men gillar den. Den är enkel, lätt och än så länge har jag inte haft problem med att hitta titlar. Jag kan också göra en ranking av de böcker jag läst och skriva en recension. Plus att det finns möjlighet att följa både grupper och enskilda användare för boktips och inspiration. Det är fint. 

lördag 26 mars 2016

Orienterare, påskafton och Harper Lee

Så här såg det ut i förmiddags när jag låg i skogen och väntade på att en sökhund skulle komma och hitta mig:

Åtta timmars skogsluft gör underverk för själen.

Istället för en hund kom det en förvirrad orienterare. Hen blev något överraskade över att se mig utsträckt över mossan. Hen svarade inte på mitt "Hej" utan snubblade till, tittade djupt i kartan och sprang vidare. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta detta. Blev dock hittad tio minuter senare av rätt hund. Min egen fyrbenta virvelvind gjorde ett hyfsat träningspass och efter åtta-tio timmar i skogen var det snabbt hem för att duscha och åka på påskmiddag hos mina föräldrar. Nu är jag åter i hemmet och så trött att ögonen går i kors. Ska försöka läsa några sidor i To Kill a Mockingbird och sedan sova.

fredag 25 mars 2016

Ett lindgrenskt sammanträffande jag gillar

Vad är oddsen för detta: Jag börjar årets långfredag med P1 där en repris av Söndagsintervjun sänds. Den här gången är det Barbro Lindgren som intervjuas. Jag har ju tidigare hetsat upp mig över hur himla bra jag tycker detta program är. Avsnittet med en av våra mest prisade och folkkära författare är inget undantag. Mycket bra! Där och då, bestämmer jag att det blir ett inlägg om Barbro Lindgren och Söndagsintervjun idag. Nu - ett antal timmar senare - när jag kollar i bloggen om jag skrivit om denna författare tidigare upptäcker jag följande: Jag skrev om Barbro Lindgren den 25 mars 2014! Exakt samma dag för två år sedan. Då hade hon fått Alma-priset. Ett roligt sammanträffande, eller ett läskigt? Jag tänker enbart roligt, och möjligen att jag har lite dålig fantasi?

Jag har många fina minnen av hennes författarskap genom Dartanjang, Loranga och Masarin. Men också från Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner. Och hon sa så många bra saker under intervjun att jag hoppas att många lyssnar igen på det här avsnittet.

På tal om Bladen brinner så hoppas jag att Lisa Bärjbos och Johanna Lindbäcks bokpodd om barn- och ungdomslitteratur snart blir verklighet. Den heter också Bladen brinner och har Barbros välsignelse. Det är fint, och ytterligare ett bevis på att Lindgren är en ytterligt klok person.

torsdag 24 mars 2016

En gotländsk deckare

Det är skärtorsdag och påsklov. Jag har jobbat halv dag och det märktes så väl på det tomma pågatåget att många är lediga. Men det är alltid skönt att få välja säte, istället att löpa gatlopp mot ett ledigt säte. Jag har under de senaste månaderna hittat ett bra läsflöde på tåget och idag avslutade jag Marianne Cedervalls bok. Det började ju inte helt bra, vilket jag skrev om i inlägg 18. Och så här när jag vet vem mördaren var, så är jag fortfarande lite kluven. Av skuggor märkt är en förvisso lättläst deckare och det är ganska bra intrig, men persongalleriet känns lite väl stereotypt. Och karaktärerna endimensionella. Det är mycket som känns rumphugget och lite outvecklat. Precis som om det fanns någon rädsla för att boken skulle bli för lång. Det blir bara väldigt ytligt och jag tycker det går väl lätt att nysta upp historien.

Återigen får jag konstatera att deckargenren är inte en av mina starkaste grenar. Tyvärr. Längtar dock efter att blir överbevisad.

onsdag 23 mars 2016

Övergivna böcker

Det tar emot i hjärtat att slänga böcker. Det är helt omöjligt för mig, och helt omöjligt för resten av min familj. Därför är det inte konstigt att det dök upp en kasse med böcker från min syster förra helgen. Dessa ska skänkas - men ville jag ta någon så var det ju varmt välkommet. Är inte helt klar över vem som skänker den här kassen vidare när jag har rotat klart i den. Men jag tror att det blir jag. Och eftersom det är extremt svårt att inte ta någon bok alls, när det bara ligger väldigt många och bara är övergivna, tog jag en.

Övergivna böcker


Vem hör mina tårar är skriven av Fauziya Kassindja och Layli Miller Bashir. Det ska enligt baksidan vara en sann historia om Fauziyas flykt från könsstympningen i hemlandet Togo till en fängelsevistelse i USA. Layli var en juridikstuderande som av en slump såg Fauziyas öde och tog sig an fallet. Det låter ganska spännande. Så här långt.

Ett fynd. Hoppas jag.

tisdag 22 mars 2016

Full patte

Det är en sorglig dag. Nytt terrordåd har skakat Europa: Den här gången Belgien. Jag vet verkligen inte vart världen är på väg, men jag tror inte det är någon lösning att stänga EU:s gränser. Det är ungefär det jag kommer att få ur mig idag. Och att jag tycker att alla ska se Full patte på SVT Play.
Det är väldigt roligt. Kanske extra behövligt en dag som denna.

Humor av Sara Haag, Bianca och Tiffany Kronlöf.

måndag 21 mars 2016

Chocken efter fallet

Idag är det internationella Downs syndrom-dagen och alla som kan rockar sockor för att visa att människor är lika mycket värda. Oavsett antal kromosomer. Jag glömde bort sockorna, men ställer givetvis mig bakom dagens syfte. Istället får jag passa på att lyfta Chocken efter fallet av Nathan Filer. Den handlar om Matthew och Simon. Simon är storebror i familjen och född med Downs syndrom.

När Simon under oklara omständigheter dör faller familjen sakta isär. Först mamman men sedan även Matthew och boken utgår från hans texter skrivna på den psykiatriska avdelning han hamnar på som nittonåring. Då när han verkligen tappar greppet om sig själv och sin relation till Simon. Skuldkänslorna gör honom sjuk, men de innebär också att han kan se Simon. Och det vill han inte förlora. Det är en oerhört fin bok om syskonkärlek och vad skuld och förlust gör med oss.

Nathan Filer själva har både forskat och arbetat inom den psykiatriska vården och utifrån boken tecknar han en övertygande bild av hur det är att vara så sjuk. Och så utelämnad. Det var verkligen sorglig läsning. Jag tyckte mycket om den. Trots mycket mörker, mycket ensamhet (och ett lite dåligt slut) så är det en bok jag är glad att jag har läst.

söndag 20 mars 2016

Läsning en söndag

Det här läste jag idag:

Björn af Kleen har granskat hur SD har tagit sig in i Östermalm och överklassen. Det betyder att partiet har normaliserats ytterligare. Skrämmande läsning, men en riktigt bra artikel. Jag rekommenderar även Jorden de ärvde som granskar adeln och deras urgamla rätt till jorden.

Hittade även en mycket intressant artikel om kriget i Syrien och möjligheterna till fred. Hoppas FN:s sändebud Staffan de Mistura får till en lösning och ett slut på kriget.


lördag 19 mars 2016

Vårtecken och memoarer

Har haft en lördag i skogen med den fyrbente vapendragaren. Det är så vi gör de flesta lördagar (och ibland söndagar). Idag gick sökträningen - för det är hundsportgrenen sök vi roar oss med - uselt. Uppletandet marginellt bättre, men det var två tuffa pass och två trötta som nu har landat i soffan. Men vi såg en nyckelpiga under fikapausen (en mycket viktig paus), vilket livar upp och späder på hopp om vår och värme.

Och nu ikväll ser jag att Prince, en av mina stora husgudar när det kommer till musik, släpper sina memoarer nästa år. Enligt Rolling Stone är det den senaste nedskalade och minimala turnén Piano and a Microphone Tour, som är inspirationskällan. Jag ser fram emot boken, men tvivlar på att den kommer att avslöja allt det där jag (och några andra till) vill veta. Han är känd för att kunna bevara hemligheter, den där Prince, och jag undrar om detta är något undantag.

Med det sagt: Jag ser fram emot våren. Jag ser fram emot Minneapolis sonens memoarer.

Så här såg nyckelpigan ut. Jag försökte mata hen med bröd. Det var inte uppskattat.

fredag 18 mars 2016

Detaljer som ställer allt på ända

Har precis börjat läsa Av skuggor märkt av Marianne Cedervall och sett lite fram emot att få läsa en bok som utspelar sig i stall. Är gammal intorkad hästtjej från början och har saknat slukarläsningen av hästböcker som gjordes i tidiga tonår. Men entusiasmen dog redan i tredje meningen.

".... , och Melody och Bravur utfodrades med kvällens portion mineraler, ...." När jag hade häst rördes mineralerna ner i kvällsfodret (havre, betfor eller annat kraftfoder). Eller om de fick de på morgonen. De åt aldrig bara mineraler. I visst kraftfoder (pellets) fanns allt i ett, men annars blandades det in. Så jag tappade boken lite här, bara på grund av en retlig detalj. Just nu funderar jag över om jag har fel, eller om det är ett faktafel. Får kanske googla lite denna fredagskväll.




torsdag 17 mars 2016

Kvinnor ritar bara serier om mens


Roligt om månatliga utmaningar.

Jag önskar verkligen att jag hade fått det här seriealbumet i min hand när jag var tretton. Det borde vara obligatorisk läsning. Så mycket lättare vissa veckor i ens liv hade varit då. Även om jag tvivlar på att jag hade sett det roliga i menscykeln då, som jag ser det när jag läser Kvinnor ritar bara serier om mens idag, men bara igenkänningen hade gjort att det blev mindre panikstress över det här att titt som tätt ha noll kontroll över sin kropp. Jag vet inte hur många gånger man önskade sin kropp all världens väg.

Sara Olausson står som redaktör och jämte henne får läsaren chans att träffa ett antal begåvade kvinnliga serietecknare. Det är roligt, klokt och allmänbildande.

onsdag 16 mars 2016

En bok jag aldrig läser

Jag förstod det inte då när alla pratade om den, och jag förstår det inte nu. Allt jag har hört, det lilla jag har sett av en filmtrailer, gör att jag nog aldrig läser Femtio nyanser av honom. Jag har inga problem med erotisk litteratur eller litteratur som tangerar den genren. Jag bara tror att om jag blir sugen på en sådan bok, så är det bättre att läsa om Grottbjörnens folk. Eller se om det inte finns något annat mer välskrivet alster att fördjupa sig i. Det är ungefär allt jag har att säga så här långt.

tisdag 15 mars 2016

Kriget har inget kvinnligt ansikte

Så fort det var klart att Svetlana Aleksijevitj fick nobelpriset laddade jag hem Kriget har inget kvinnligt ansikte. Och sedan har jag läst några sidor så ofta jag har kunnat och orkat. Det är ingen lustfylld bok direkt, men den är fängslande på så många sätt. Den handlar om de ryska kvinnornas bidrag i andra världskriget - som läkare, sjuksystrar, tvätterskor, spanare, partisaner, kavallerister och fältsoldater. På alla platser har de funnits och krigat och försakat allt. Men ingen har brytt sig om deras historia, ingen har tyckt att det var något att berätta om. Den som berättade att hon hade varit krigsplacerad hade sämre möjligheter att bli gift. Den som inte längre kunde se röda färger för att de påminde för mycket om blod fick skämmas i det röda efterkrigstidens Sovjet. Att kvinnor kan döda och strida lika bra som män ska det pratas tyst om, precis som det höga pris alla människor fick betala under de åren i krig. Förutom Svetlana Aleksijevitj då - i något slags intervjuformat växer bilden av kriget fram och kvinnornas deltagande tar plats. Boken grundare sig på runt 800 intervjuer och boken är en stark kör av röster med sin individuella berättelser om kriget. Nu har jag bara några sidor kvar, men är mycket nöjd med att jag svepte upp första sidan. Hoppas att fler gör samma sak.

måndag 14 mars 2016

Länktips - nyhetsbrev som betyder något

Ett bra nyhetsbrev är ovärderlig läsning. Ett dåligt endast värdigt mappen för skräppost. Men jag tror att nyhetsbrevet kommer att bli allt mer populärare eftersom det erbjuder en filtrering av internets alla möjligheter till oviktigt nonsens. Det är som en redaktör som plockar ihop det jag är intresserad av läsa. Jag tycker det borde finnas möjligheter för det i alla fall. För de nyhetsbrev som jag gillar, de läser jag verkligen.

Här kommer ett som jag är så glad över att ha hittat. Funken tipsar om musik -  funk, soul, disco och hip hop. En kombination som passar mig som handen i handsken. Och det ingår spellistor! 



Det här skämtet är alltid roligt. Använder snusburkar i min hundträning och fick den här av en kollega. Ja, jag skrattade gott.

söndag 13 mars 2016

Söndagsintervjun

Jag har många rutiner. En av min nyaste är att lyssna på Söndagsintervjun i P1. Prova det! Man måste inte göra som jag, och slå på radion klockan åtta på morgon för att lyssna och äta frukost samtidigt. Alla intervjuer kan lyssnas på i efterhand för den som vill sova längre än en fiktiv pensionär.

Väldigt ofta är det intressanta gäster, och jag gillar Martin Wicklins stil som intervjuare. Idag var det Ebba Witt-Brattström - litteraturvetare, professor och feminist. Jag är mycket förtjust i henne överlag, och det var ett spännande samtal. Jag blev oerhört sugen på att läsa hennes skönlitterära debut som tar upp ett havererat äktenskap. Hon och Horace Engdahl gick skilda vägar för två år sedan efter ett långt liv tillsammans, och Ebba Witt-Brattström har varit ganska öppen med att Århundradets kärlekskrig är baserat på deras liv tillsammans. Jag gissar att den till exempel är något helt annat än Martina Haags Det är något som inte stämmer, men lika delar öppenhet, skandal och insikter i det som händer när allt går åt helvete. Återkommer om och när jag har läst den.

Här är även en intervju i DN som publicerades i fredags. Också läsvärd. Men glöm inte bort Söndagsintervjun! Det finns många bra avsnitt att lyssna på.

lördag 12 mars 2016

Linna och Lollo

Linna Johansson är en av landets mest begåvade skribenter. Hon har drivit bleck, ett feministisk fanzine, och som journalist skrivit krönikor i Expressen och andra tidningar. Jag tror att jag kan ha upptäckt henne via Fittstimm där hon är en av de medverkande. Annars säkerligen genom några texter i Expressen och alldeles säkert genom hennes blogg. Hon har i mitt tyckte skrivit en av de bästa träningsbloggarna någonsin. Och den (enda) träningsbloggen som verkligen har inspirerat mig, förmodligen för att hon gjorde en samhällsanalys samtidigt som det kom användbara träningstips. Jag gör det ändå är ett mantra eller motto som fortfarande fungerar för mig. Tyvärr hittar jag ingen länk dit, vilket är synd. Den är läsvärd.

I höstas kom hennes debutroman Lollo. Jag är som vanligt lite sen på det, men läste den i julas. Och den är, föga förvånande, en riktigt bra bok. Den tar upp vilsenhet, orkeslöshet och förmågan att se det futtiga i andras liv men inte förmå att göra något med sitt eget. En situation som alla kan hamna i oavsett ålder, men Johansson utgår från ungdomen och tiden när skolan är slut och all framtid helt plötsligt är tillgänglig. Huvudpersonen Lollo har svårt att få snurr på livet och vardagen. Allt är helt utan riktning, och hennes uppgivenhet störst. Det enda som räknas är vänskapen med Lidija. Och pengar och alkohol. De driver runt i Aspy, en av Stockholms förorter och av en slump hittar de en biljett in där allt detta, plus fest och droger finns tillgängligt. Hur kan de ens fundera på att säga nej?


En av de allra bästa böckerna jag läste 2015.

Lollo är en historia om kvinnlig vänskap, men också om frustration, livet futtighet och tillkortakommanden och om hur lätt det är att bara glida vidare. Det handlar om makt, utsatthet och överlevnad. När Lollo möter Mimmi och blir fascinerad och lockad av ett liv som så enkelt ger pengar hamnar allt på sin spets. Det känns så rätt, men visar sig vara fel. Ändå finns det någon kraft hos huvudpersonerna som låter allt gå för långt. Och det är här det stora i boken finns; oviljans och ledans egenskaper som blir så fint gestaltat - i alla personer, i dialogen och i situationerna.

Jag önskar att jag hade läst boken när jag var i 20-års åldern. Jag tror det hade varit en bok som hade drabbat mig. Och med det menar jag, att jag hade fått perspektiv på så många frågor som jag bara hade ett svar på. Är dock väldigt glad att jag fick läsa den. Jag blev drabbad.


fredag 11 mars 2016

Fredagskänsla

Jag ger humöret en sjua, tröttheten en åtta och längtan efter sista avsnittet i House of Cards en tia. I helgen vill jag ta tag i Harper Lee och hennes två böcker Dödssynden (To kill a Mockingbird) och Ställ ut en väktare. Den första ska läsas på engelska, den andra på svenska. Båda ska inom kort diskuteras i bokcirkeln. Och sedan är det nog måndag igen.


Helgens läsning!

torsdag 10 mars 2016

Viktiga platser att läsa på

Rent teoretiskt kan man ju läsa precis var som helst. Jag är dock ganska förtjust i rutiner och när jag funderade på var jag läser hittade jag inte så många alternativ. Men det blev ändå en lista. Mina bästa läsplatser topp tre:

OBS! Bubblare: På gräsmattan på en filt, fungerar dock bäst på sommarhalvåret. Halvliggandes i hammocken är också ett alternativ som dock behöver mer tid. Sommaren 2015 var min första säsong med hammock och sommaren kändes överlag lite väl kall och regnig. 

3. I soffan - händer mest på helgen eller på semestern. Soffan är mest ett ställe för tv-tittande. I mitt fall Netflix. 

2. I sängen - fungerar alltid, läser oftast på kvällen. Men vad är bättre än en slö helgmorgon och en bra bok? 

1. På resa - som pendlare finns det möjlighet till en hel timmes läsning varje dag. Och speciellt sedan jag börjat läsa via mobilen blir smidigare än smidigast att hinna läsa några sidor. 

onsdag 9 mars 2016

Dagens app för rätta ord

Den är gratis. Den ger bättre texter. Den är alltid bättre än autocorrect eller vilken annan förståsigpåare som helst. SAOL:s app använder jag nästan varje dag. Borde finnas i varje mobil. 

tisdag 8 mars 2016

Och så var det internationella kvinnodagen

Det är bra att det finns, och synd att den behövs. Det borde vara helt självklart att män och kvinnor har möjlighet att leva och existera på samma villkor. Men så är icke fallet. Det finns mängder av bra läsning för den som känner för att sätta på genusglasögonen och analysera hur ojämlik världen kan vara. Idag är en bra dag att göra det, men då går lika bra imorgon. Här är några länkar som ger bra insikter i frågan:

Peppe Öhman skriver om starka kvinnor och varför den 8 mars inte är en dag att fira.

Tove Folkesson skriver om varför feminismen inte är någon frisedel.

Idag släpps antologin 179 år av ensamhet där kvinnliga forskare skriver om  deras personliga upplevelser från Handelshögskolan och sexismen som förekommer i student- och forskarvärlden. DN lyfte boken här.

Statistiska centralbyrån har en hel drös fakta kring jämställdhet.

Själv läser jag Kvinnor ritar bara serier om mens, redaktör Sara Olausson. Nedan en strip av Lisa Rydberg.



måndag 7 mars 2016

Dagens biblioteksbesök

Bibliotek är något av det bästa jag vet.Vem som helst kan få tillgång till samhällsinformation, tillgång till litteratur och möjlighet till kunskap genom allmänna bibliotek. Det är så fint. Jag har bra bibliotekarier att tacka för att mitt läsintresse kunde frodas i bokslukaråldern, och idag är det biblioteken som kan tillhandahålla alla böcker, även de som inte ligger på topplistorna och som snabbt rensas ut från butikshyllorna.

Yttrandefrihet, demokrati och det där tysta lugnet när människor sitter böjda över en bok och läser (eller ibland skriver) - i en och samma byggnad. Jag lämnar skolbiblioteken för den här gången, men jag kan skriva ett antal tusen tecken om varför dessa är oerhört viktiga för en bra skola. Och för tydlighetens skull: Jag gillar när bibliotek är just bibliotek.

Ett typiskt fint bibliotek, med massor av böcker som väntar.

Som vanligt lånar jag för mycket, som jag kommer att lämna tillbaka för sent. Men jag ser böterna som en slags sponsring. Idag fick jag med mig följande hem:

Ett eget rum, Virginia Woolf
Kvinnor ritar bara serier om mens, redaktör Sara Olausson
En liten hjälte, Fjodor Dostojevskij
Ställ ut en väktareHarper Lee

Woolf och Lee är böcker som ska bokcirklas. Kvinnor ritar bara serier om mens har jag varit sugen på länge, men tänkte att den passar extra bra att läsa imorgon. Dostojevskij tog jag bara för att det var cirka hundra år sedan jag läste tegelstenen Brott och straff och tänkte att den här var föredömligt tunn för att komma från en rysk klassiker.

söndag 6 mars 2016

Vilken bok skulle ha räddat dig

Jessica Gedin, journalist och programledare för Babel, ställde den här frågan på Twitter i måndags:

"Om ditt vuxna jag fick ge ditt sjuttonårsjag ett boktips, vad skulle det vara? Vad skulle ha räddat dig?"

Det kom otroligt många förslag och bra motiveringar till böcker. Massvis som jag inte hade läst, varken då eller nu. Men själv kom jag inte på något överhuvudtaget. Jag kom, just då, knappt ihåg mitt sjuttonåriga jag. Är liksom fullt upptagen med att få mitt vuxna (kanske till och med medelålders-) jag att överleva.

Men efter lite grubblande så tror jag att det hade varit bra om jag hade läst Martha av Doris Lessing. För då hade jag förstått att man kan längta efter andra saker. Och det hade varit bra, eftersom alla sjuttonåringar verkar längta efter samma sak (trodde jag) och jag var så väldigt långt ifrån det ibland.

Jag tror också det hade varit bra om jag hade läst Liv Strömquist. Jag hade behövt humorn och ironin och samhällsanalysen. Gärna det Det andra könet eller Under det rosa täcket också, det hade förklarat en hel del som jag överhuvudtaget inte förstod. (Däremot kommer jag ihåg att jag läste Mandarinerna av de Beauvoir i när jag var cirka arton så lite inne på rätt spår kanske jag ändå var.)

Sist men inte minst, så tror jag att mitt sjuttonåriga jag hade behövt Linna Johansons Lollo. Är nästan klar med den nu, men den hade nog fått mig att förstå hur lätt det är att ge upp och att man aldrig behöver göra det, trots att man tror att det är precis det man gör.

Här och här har jag skrivit om Lessing:

Här har jag skrivit om Björk och de Beauvoir:



Från ett vuxet jag till mig som sjuttonåring. Undra om jag hade lyssnat och läst?




lördag 5 mars 2016

När en bok sviker

Plötsligt händer det. Besvikelsen är ett faktum. Trots att jag gillar författaren och tycker hon är en synnerligen rolig, smart och klok person vars blogg och krönikor jag uppskattar. Trots att jag slog upp första sidan med inställningen att det här kommer bli så bra. Ändå blev Malin från Skaftnäs inget av det. Det värsta var att jag inte tyckte det var speciellt roligt. Jag hade mentalt gjort mig redo för några gapskratt. Jag fick inte ens ett fniss. Kanske var det för många krönikor på raken för mig. Kanske ska jag hålla till mig bloggen och läsa lite i taget. Tråkigt var det i alla fall. Jag hade gärna velat att att den boken var så där hejdundrande bra som så många andra tycker att den är. Men icke.

fredag 4 mars 2016

Maktens ansikte

Från och med idag finns det nya avsnitt av House of Cards på Netflix. Ganska mitt i prick att släppa dem efter supertisdagen i primärvalet och inte heller en slump att Francis Underwood är mitt i en presidentkampanj när allt rullar igång igen. Så här långt har jag bara sett ett avsnitt, men jag tror det blir bra. Det blir åtminstone intressant. Och jag hoppas att jag inte blir besviken på den fjärde säsongen. Har gillat den sedan starten, och med skådespelare som Kevin Spacey och Robin Wright så blir det så där bra att man bara måste se ett avsnitt till.

Seriens handlar uteslutande om makt och politikens makt. Ett outtömligt ämne i film- och tv-serievärlden, precis som litteraturen. Fursten av Machiavelli är förmodligen en av de mest kända. Jag har läst för lite hur den för att kunna säga om Francis Underwood är inspirerad av just den. Wikipedia anser dock det. Mer eller mindre förblindad av makten är han i alla fall. Jag skulle vilja ge ett riktigt bra tips på en roman som tar upp samma ambition och ärelystnad, men kommer inte på något just nu. Ska fundera och försöka återkomma. Tills dess: några avsnitt till. 

Intressant läsning om alla seriens avsnitt finns på houseofcardsepisodes.com


 "I pray to myself ... for myself." Fredagsmys med Francis.





torsdag 3 mars 2016

Dannyboy & kärleken

Daniel Åbergs debut Dannyboy & kärleken har några år på nacken, men överraskade mig med sitt flytande, lättlästa språk och lite intressanta komposition. Det är en bladvändare som gav mersmak.

Boken utspelar sig under ett dygn och pendlar mellan dåtid/nutid, studentliv/vuxenliv och Uppsala/Stockholm. Två panikslagna personer möts i Stockholms tunnelbana, trasslar in sig i varandra och försöker få livet på rätt köl genom stora mängder sprit och omtanke. Under hela historien ges ständiga tillbakablickar mellan huvudpersonen och de tre kärlekar som vrider till hans liv.

Det är mycket sökande, ångest och mycket känslor, men också en helt igenom bra levererad kärleksroman. Formen för skiftandet av förlopp och flicka (huvudpersonens etikett på kärleksobjekten) fungerar utmärkt. Dialogen likaså. Det var länge sedan jag läste en bok med en manlig huvudperson, också det intressant. Kanske ett litet minus för tappat tempo i mitten och lite otroligt välsittande möten och incidenter i förloppet men ändå väl värd att läsa. Dessutom fick jag en nostalgisk återblick av Stockholm och framför allt Söder; det är alltid uppskattat.

onsdag 2 mars 2016

Är det Hillarys tur?

Jag har en ledig onsdag och sitter med frukosten och P1 i bakgrunden. Primärvalen i USA analyseras och klart är att Trump och Clinton har lyckats bäst. Jag hoppas alltid på demokraterna när det gäller presidentposten, och jag tänker att nu är det väl ändå Hillarys tur. Hon tycker nog också det och i boken Levande historia beskriver hon själv hennes väg genom politiken in i Vita huset som politiker, hustru och presidentfru. 

Jag började läsa den eftersom jag tänkte att hon skulle berätta sin bild om historien i det ovala rummet, Lewinsky och det stora sveket. Blev lite besviken här, milt sagt, och mycket i boken kändes väldigt tillrättalagt. Men här finns mycket intressant läsning om hur politiken i USA fungerar, hur konservativt Vita huset är och hennes och Bills gemensamma slit med att få till politiska reformer. 

Och kanske var det smart att vara den större personen i den där otrohetsskandalen och ändå lämna en bild av något annat än den försmådda. Det var förmodligen den bästa strategin om man vill bli USAs första kvinnliga president. Och det råder det inget tvivel om att Hillary gärna vill. Även i den här boken som är över tio gammal står det ganska klart. Hillary Clinton lever för politiken och makten. Nu återstår att se om hon når ända fram. 

tisdag 1 mars 2016

#blogg100

Så var det dags igen. Det blev ett femte blogg100. Från och med idag startar utmaningen att publicera ett inlägg om dagen i hundra dagar. Jag var med 2014 och kom upp i rätt antal inlägg men tekniskt strul de sista dagarna gjorde nog att jag hamnade i den skaran som inte kom i mål. Och det har ingen betydelse. Blogg100 handlar om att utmana sitt bloggande, utveckla sitt skrivande och bli inspirerad av andra. Jag gillade vad som hände med bloggen förra gången jag försökte. Kanske händer det ännu bättre saker den här gången?