söndag 19 november 2017

Återstoden av dagen

Det var lite svårt att läsa Återstoden av dagen utan att tänka på Anthony Hopkins och Emma Thompsons insatser i filmatiseringen av boken. De dök upp allt som oftast på näthinnan under läsningen. Ibland i specifika scener, men också som porträtt. Jag såg även Mr Stevens (Anthony Hopkins) pappa framför mig flera gånger och minns den där scenen när han inte klarar av att bära serveringsbrickan längre. Det var en film som satte sig fast hos mig. Inte bara för att det är en berättelse om ett konstigt arbetssätt och förhållande mellan arbetsgivare och anställd i på de rika herrgårdarna utan också det offer som Mr Stevens gör utan att förstå det.

Mr Stevens ser allt med synvinkel utifrån arbetet och begreppet "värdighet". I det ligger i princip att utplåna sig själv och sitt väsen till förmån för andra. Och det innebär att han missar mycket i sitt liv utan att han ens förstår att det är en stor orättvisa. Det grep mig när jag såg filmen, och det grep mig igen när jag läste boken. Boken är som vanligt bättre än filmen, men filmen är inte långt efter. Skildringen av att låta allt i livet bero på någons annans vilja och uppfattning blir väldigt starkt, både i filmen och i boken. Men kanske blir Mr Stevens oförmåga att aldrig kunna formulera sin egen vilja och använda arbetet som en mall för alla samtal lite tydligare i boken. Den är skriven som en inre monolog, eller ett slags brev till en tänkt läsare, och det gör att man kommer Mr Stevens sätt att resonera lite närmare i boken än i filmen. Jag uppskattade det greppet mycket, trots att jag annars kan bli lite uttråkad när det bara handlar om en röst genom en bok.

Jag hoppas på att läsa mer av Kazuo Ishiguro. Han levererar ett fjäderlätt språk genom hela boken och det är en behaglig miljö att vara i som läsare. Det gör den väldigt lättläst, men adderar också en fin stämning till de tunga och sorgliga diskussion som huvudpersonen för med sig själv och andra karaktärer. Det är spontant en av de mest lättlästa nobelpristagare jag har läst, och det är nog en bra sak. Om Ishiguro är ett bra val som pristagare till Nobelpriset kan jag inte säga efter att bara ha läst en bok, men det lovar väldigt gott för mig personligen.

måndag 13 november 2017

Coates om maktstrukturer i språket

Kontext ger ord sammanhang och mening. Kontexten kan aldrig tas bort när vi använder vårt språk. Via Twitter och TV-dags hittade jag i morse ett klipp där författaren Ta-Nehisi Coates ger en smart, tydlig och briljant bra förklaring till varför en del vita personer blir upprörda och konfunderade när de inte tillåts att använda n-ordet (vilket jag tycker borde vara så solklart). Här diskuterar de rap/hip hop och vit publik kontra svarta artister och n-ordet i texter. Som vit är du inte van att lagar, regler och samhälle generellt lägger några som helst begränsningar i ditt liv och det påverkar ditt språk. Precis som det gör motsatsen för den som är svart. Därför finns det faktiskt en nytta i att som vit inte använda n-ordet för att det också ger en liten, liten inblick i hur det känns att bli begränsad i ditt språk och få en liten glimt av hur det är att leva som svart. Som sagt, det ett är mycket bra svar som tydligt visar hur både maktstruktur, kultur, historia och lagar påverkar kontexten i språket. Coates är en amerikansk journalist och författare som har nyligen har släppt We Were Eight Years in Power om president Obamas tid vid makten och vad som hände sedan. Han har också skrivit Mellan världen och mig, en bok som diskuterar den amerikanska drömmen och hur den drömmen förtrycker svarta. Är själv halvvägs in i den, men tappade bort den för några månader sedan. Det här klippet väckte intresset igen, och det känns som Coates är en författare jag inte bör tappa bort.

Här här klippet:


torsdag 9 november 2017

Märta Tikkanen i radioföljetongen

Missa inte Århundradets kärlekssaga  i P1:s Radioföljetongen. Uppläsare är ingen mindre än Märta Tikkanen själv, och det är så bra. Alla avsnitt finns här.

måndag 6 november 2017

Något du inte vet att jag vet

Förra veckan behövde jag något enkelt att läsa. Enkelt som i avkoppling och underhållning, helst en bok där sidorna vänder sig själv. Birgitta Bergin levererade nästan det. Jag är ganska säker att jag hittade Något du vet att jag inte vet hos Enligt O, men hade glömt bort att boken är en uppföljare. Jag har inte läst Som ett brev på posten tidigare. Kanske har det betydelse för helhetsupplevelsen, kanske inte. Något du vet att jag inte vet är en lättläst och underhållande bok. Det är lätt att förstå handlingen utan att ha läst seriens (det är nog en serie, eller har förutsättning att bli) första bok. Men jag tycker nog att det blev lite väl stereotypt, lite för ofta. Och även om jag verkligen gillar alla vändningar i boken, kan jag tycka att karaktärernas utveckling ibland blir lite för bra.

fredag 3 november 2017

Olikhetsutmaningen: verklighet och fantasi

Veckans olikhetsutmaning från Enligt O handlar om verklighet och fantasi. Utgångspunkten blir Halloween och skräck, en genre jag knappt läser, så jag börjar i en helt annan ände: Kobra diskuterade i veckan Prince, som dog förra året, och vilket arv han lämnar efter sig. Framför allt handlade programmet om vad som är rätt att göra när stora artister försvinner och specifikt i Prince fall eftersom han inte lämnade ett testamente efter sig.

Väggmålning från Chanhassen, Minneapolis. Cfy Martinez

En hel del artister har "återvänt" som hologram, Tupac, Michael Jackson och Dio är några, och kanske kommer detta hända även Princes. Det är en möjlighet att se och uppleva en artist igen. Det är en stor möjlighet att tjäna pengar. Och det är här mina tankar kring verklighet och fantasi börjar. I september besökte jag Minneapolis och även Paisley Park, tidigare bostad, studio och konsertscen, idag ett museum. Ganska nyöppnat, men det som är intressant är vilken historia man vill berätta om den som inte längre finns. Vad ska bevaras - och hur verklig blir berättelsen? För det blir till viss del en berättelse, en stor del verklighet och lite fantasi, när man som jag får tillträde till en plats som dels varit stängd, dels tillhör någon man beundrat.

Jag personligen har oerhört svårt att se att ett hologram är en bra idé. Det gör artisten till en ren fantasi, i min mening, samtidigt som pengar är en faktor jag tror få kommer orka att bortse ifrån. Samtidigt vet jag att det finns väldigt mycket outgiven musik, det finns otaliga konserter inspelade (av Prince själv) och en massa klipp som cirkulerar på YouTube och sociala kanaler. Det är ett mer verkligt arv som jag hellre skulle se förvaltat på något bra sätt. Och jag är helt säker på att det också kan generera pengar (om någon är orolig för detta).

Pailsey Park, Chanhassen, Minneapolis

Ytterligare en aspekt på detta, och en helt personlig sådan, är min egen syn på min idol. Hans musik är verklig, men min bild av honom är säkerligen en stor del fantasi. Jag har lyssnat på honom genom tonåren och upp i vuxen ålder. Jag gör det fortfarande. Ändå har jag egentligen ingen aning om vem det är. Genom de olika faser i livet jag har varit i när jag lyssnat på honom, har säkert påverkat min bild av honom.

Se gärna Kobras avsnitt. Jag tycker Parisa Amiri gör det riktigt riktigt bra, och har gett Kobra en bra skjuts in i något nytt. Så klart finns det också en mängd litteratur om Prince. Det har kommit flera böcker nyligen och fler lär komma. Här är några som jag har läst och tänker läsa:
Prince chaos, disorder, and revolution/ Jason Draper
The rise of Prince (1958-1988)/ Alex Hahn, Laura Tiebert
Prince, stories from the Purple underground/ Mobeen Azhar

Minneapolis. En stad värd ett besök.


torsdag 2 november 2017

Tack Nextory

Trots att jag är en vurmare för riktiga böcker, sådana med omslag och papper, har jag mer och mer uppskattat läsning i mobil och platta. Speciellt bra har det varit när man som jag tågpendlat mycket, då blir det otroligt enkelt att läsa om allt finns i mobilen.

Jag har haft Nextory, och varit ganska nöjd. Pålitlig app och ett utbud som blir allt bättre. Jag har enbart läst eftersom ljudböcker fortfarande inte är min grej; hur gärna jag än vill. Men nu tycker jag att Nextory börjar bli för dyrt. Så det blir ett uppehåll. Men jag tänkte lista de böcker jag har laddat ned som jag inte hunnit läsa klart ännu, så att jag inte glömmer bort dem:

Åke Smedberg Borges i Sundsvall
George Saunders Tionde december
Maggie O'Farrell Sommaren utan regn
Susan Abulhawa Det blå mellan himmel och hav 
Anders Fogelström Barn av sin stad
Bodil Malmsten Det här är hjärtat
Ta-Nehisi Mellan världen och mig
Kjell Westö Hägring 38