onsdag 31 maj 2017

Mina drömmars stad

Nästa bok att diskutera hos Kulturkollo är Mina drömmars stad av Anders Fogelström. Det var många år sedan jag läste serien (detta är första boken), men jag tänker att det kan vara en riktigt fin bok att läsa i sommar. Själva bokcirklandet ska ske i augusti och Stockholm (som är fond och en viktig del i böckerna) är ju en sommarstad av rang. Det kan bara bra.

tisdag 30 maj 2017

Vad är nödvändigt?

Idag har jag tänkt mycket på vad som är nödvändigt. Nödvändigt att ha, eller nödvändigt att vara utan. Båda sakerna bygger jag mitt liv kring. Just nu undrar jag om jag behöver ha ett abonnemang där jag kan läsa e-böcker i mobilen. Det är så smidigt, och på många sätt älskar jag det. Men skulle livet klara sig utan det? Jag tänker ändå att det är en kostnad som kan sparas in på. Och går det att gå tillbaka till pappersboken, som jag nästan har släppt helt? Jag vet inte, men funderar allvarligt på att prova. Måste kanske bara läsa klart alla böcker jag laddat ner.

måndag 29 maj 2017

Det är natten

Det var ett tag sedan, nära nog tre månader sedan jag läste Det är natten: Författaren och den som skriver av Karolina Ramqvist. Det är en ganska kort bok som i essäform tar upp skrivandet hos en kvinnlig författare. Speciellt dröjer författaren vid de uppoffringar som en kvinnlig författare måste göra. Just för att hon är kvinnlig ställs hon inför många omöjligheter i konstnärskapet. Jag är generellt väldigt förtjust i Karolina Ramqvist författarskap. Allt jag har läst har jag tyckt om. Och jag tycker om det här också. Men jag inte säker på att jag förstod allt. Kanske var jag lite seg när jag läste. Kanske är det inte den bästa boken att läsa under pendling. Jag funderar på om jag ska läsa om den igen, för att se om allt har fallit bättre på plats då. Jag har nämligen en känsla av att det är en viktig bok.

En av Ramqvist. 

söndag 28 maj 2017

Mors dag

Mitt flöde har svämmat över av hyllning till mammor och mormödrar idag. Det är så fint. Självklart har jag fått den allra bästa mamman, men hon har inte varit hemma och därför inte heller bli firad. Jag har istället skänkt en slant till Läkarmissionen och Unicef för att fler mammor ska kunna föda sina barn säkert och tryggt. Tyvärr är det långt ifrån självklart. Så sjukt orättvist.

lördag 27 maj 2017

Ett inlägg om hobbyer

Veckans utmaning hos Kulturkollo handlar om att ha en hobby eller att ha hobbyer. Och så här tänker jag om det. Givetvis är läsning och böcker ett stort intresse, och en stor del av det som är jag. Men det är inte en hobby för mig. Jag skulle inte heller säga att den här bloggen är en hobby, även om det är något jag gillar att pyssla med. Men jag gör det för lite för att räknas som en hobby. Än så länge.

Däremot är min hund och hundsport en stor hobby och ett så kallat fritidsintresse. Jag ägnar i snitt minst en timme i veckodagarna till hundträning, och minst en helgdag - då åker jag ofta från hemmet vid sju och är hemma alltifrån två till fyra eller fem. Vi är alltid utomhus, och oftast i skogen. Detta sker i maj, precis som i november. Idag hade vi minst 25 grader varmt i skogen och i november kan det var snöslask och regn under dagen. I min garderob finns det fler kängor än högklackade skor, och många fleecetröjor.

Hängde fem timmar i denna grönska.

I veckorna blir det mest lydnadsträning. Men på helgen hägrar sökträningen. Det går i korthet ut på att vi vallar upp en ruta i skogen som mäter 100 på bredden och 300 meter på längden. Vallar = vi går i skogen efter ett mönster för att göra rutan full av människovittring. Rutan delas på mitten av något som kallas "stigen". I rutan gömmer sig sedan människor på olika sätt. Sedan skickar jag min hund från "stigen" ut i rutan med uppgift att hitta en person i taget. Eftersom min hund är en rullhund har hon ett slags halsband på sig. När hon hittat en människa biter hon i halsbandet och springer till mig så att jag kan se att hon har gjort ett fynd. Jag kopplar henne och sedan visar hon mig var personen är. Allmän glädje och i vårt fall uppstår godisregn i form av korv hos figuranten. Målet är att få hunden att jobba i ett tårtbitsmönster där jag skickar varann höger och varann vänster medan vi tar oss fram på stigen. Vi ligger på cirka 150 m i våra pass, de som kör elit och tävlar SM går 300 m. (I den klassen ligger ofta figuranterna/människorna nedgrävda och är helt osynliga för ögat.) Sök (som grenen heter) utvecklar hundens självständighet samt vårt samarbete, ger självförtroende och ger hunden en uppgift att lösa. Det mår alla hundar bra av. Och undrar man hur hunden hittar - så gör den det genom att använda nosen och vinden för att lokalisera vittringen.

En ganska lycklig hund vilar sig i form.

Känslan att tillsammans försöka lösa en uppgift och lyckan när man klarar det, är nog den största belöningen. Och ha en hund som ställer upp och vill göra saker ihop med en. Det är svårt att förklara, men för mig är det något av det bästa jag vet - att försöka förklara vad som ska göras, träna på det och sedan kunna utföra det tillsammans med glädje. Jag träna uteslutande med operant inlärning och positiv förstärkning, det vill säga positiva metoder generellt. Det finns hur mycket som helst att läsa i ämnet. Och det är också otroligt roligt. Att gräva sig ner i något och sedan försöka själv. Bandet mellan människa och djur/hund berikar mig dagligen, även om det finns dagar jag överväger att samla frimärken istället.

Som en del av hundsporten så kommer föreningslivet också in. Jag tränar i en grupp och vi får låna mark genom brukshundklubbens försorg. Så klart arbetar man för sin klubb och jag har som tävlingssekreterare och MH-figurant lagt och lägger åtskilliga timmar för klubbens räkning. Så det är också en del i min hobby. Det är något fint med Sveriges sätt att ha föreningar, en sammanslutning där alla jobbar för sin hobby. Men det kan också vara dränerande. Då när det är en utmaning att få ihop olika människor som på fritiden ska prestera något som nästan ska jämställas med vad företag levererar. Då känns det som att viljan att hjälpas åt minskar. Det är nog den allra största nackdelen med min hobby.

Äta bör man. Speciellt efter hundträning.

fredag 26 maj 2017

Fyra bra nyhetsbrev och en bonus

Jag få en mängd nyhetsbrev varje vecka. Vissa har jag för att det berör jobbet, andra för att jag är medlem eller har handlat hos dem. Ett par har jag för att jag faktiskt läser dem. Och för att jag alltid hittar bra läsning i dem. Just nu är det:

The Skimm - ett amerikanskt nyhetsbrev som ger både högt och lågt från det stora landet i Väster. Det är också väldigt ofta, väldigt roligt skrivet. Det kommer varje dag, och ofta läser jag minst en artikel här.

The Ann Friedmann Weekly - Ann Freidmann är en synnerligen begåvad journalist som också har en väldigt rolig och skarp podd (Call Your Girlfriend). Återigen om du vill läsa bra artiklar och information om vad som händer i USA. Här med ett feministiskt perspektiv. Hittar alltid något bra att läsa här. Kommer en gång i veckan, vilket är väldigt lagom.

Hundra sorters bläck - har jag tipsat tidigare om. Just nu en favorit när det handlar om att få inspiration som rör skrivande. Väldigt högt läsvärde!

Ett fantastiskt äppelträd i blom. Det är mitt.


Är du det minsta intresserad av bok- och förlagsbranschen så tycker jag du ska lägga till Boktuggs nyhetsbrev. Överraskar allt som oftast.

Min bonus är ett nyhetsbrev om musik. Patrik Hambergs Funken levererar ett brev i veckan, ofta med väldigt bra låtlistor inom soul och funk. Tror att jag har tipsat om det tidigare. Men det är fortfarande ett väldigt bra tips!

Maj är nog den bästa månaden.

torsdag 25 maj 2017

Björnstad

Har idag ägnat alldeles för lite arbete åt trädgården och för mycket tid med Björnstad. Men vad gör väl det, jag behöver inte ha en lika fin gräsmatta som grannen. Och just nu är historien i ett avgörande och mycket spännande läge. Från att ha börjat ganska segt, med en hel del övertydliga hintar, så tar Backman äntligen tar i historien när vi har passerat halvlek. Jag gillar mest att det inte blir för enkelt i den här boken, och att Backman vågar lägga upp många svåra frågor. Persongalleriet är dock lite varierande i kvalitet. Kanske för att det är för många motsatspar? Det ska bli spännande att se hur slutet blir och om några svar levereras, men jag ser också fram emot att få diskutera den i bokklubben om några veckor.

Ett helt annat tips. Missa inte heller K Special Strike a pose, en dokumentär om Madonnas dansare. Grät floder. Den ligger kvar ett par dagar till på SVTPlay och ska också finnas på Netflix.

onsdag 24 maj 2017

Länkkärlek: Vad jag läst idag

Få kvinnor är coolare än Missy Elliot. För mig är hon en av de största - och större än vad jag kan förstå. När albumet Under Construction kom 2002 så lyssnade jag nästan sönder det. Och jag återvänder ofta till det och hennes musik. Dessutom är hennes videor fantastiska - som små filmer och stora konstverk på ett par minuter. Idag hittade jag den här fina artikeln i Elle om henne.

tisdag 23 maj 2017

En snodd just-nu-enkät

Enligt O bjuder alltid på bra inlägg, och precis när jag tänkte att jag behövde en lista, så dök det upp en. Jag lånar den, och får samtidigt fundera igenom min egen läsning just nu. Så här blev det:

Vid sängen: På grund av att vapendragaren tillbringar stora delar av dagen i min säng, har jag aldrig något på sängbordet. Däremot läser jag gärna i sängen. Igår kväll kom jag igång bra med Björnstad av Fredrik Backman.

På matbordet: Här ligger böcker allt som oftast, men just är det dock tomt här. Händer väldigt sällan.

På köksbordet: Här ligger Röta av Siri Pettersen.

I handväskan: Jag har väldigt många böcker i mobilen sedan jag började med Nextory. Förutom tidigare nämnda Björnstad så läser jag också Klass av Elise Karlsson, Mellan mig och världen av Coates Ta-Nehisi och Åsneprinsen av Caroline Hainer.

På farmors pinnstol: Här staplas allt som oftast böcker. Stress av Mats och Susan Billmark drar jag mig för att börja med. Har en inbyggd aversion mot självhjälpsböcker, men har blivit rekommenderad denna. Kanske vågar jag. Kanske inte. Komma och gå av Taiye Selasi tror jag mycket på, men har inte börjat med. Geir Gulliksens Berättelse om ett äktenskap vill jag läsa, men har läst att den är rätt obehaglig. Är nästan lite rädd för den.

Borde jag påbörja: Det blå mellan himmel och hav av Susan Abulhawa har jag tänkt läsa hur länge som helst. Jag vill också ta tag i Lena Dunhams Not That Kind of Girl.

Borde jag läsa ut: Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson har jag väldigt lite kvar av. Och tycker ju egentligen om, så varför är den inte utläst? Jag skulle också vilja läsa mer i Min europeiska familj: De senaste 54 000 åren av Karin Bojs.

Längtar jag efter att få läsa: Den odödliga Henrietta Lacks av Rebecca Skloot och Sommaren utan regn av Maggie O'Farrell, men är lite rädd för att det kommer att dröja.

Tre andra böcker ur min TBR-hög: Skymningsflickan av Katarina Wennstam, Sjuka själar av Kristina Ohlsson och Jessie Burtons Miniatyrmakaren väntar på mig. Kanske till sommaren - längtar just nu efter en riktigt lässommar. 

måndag 22 maj 2017

Att överleva en måndag

Kanske en av de trögaste måndagarna på länge. Allt känns trist och kroppen är trött. Jag skyller på dålig sömn under för lång tid. Men när allt endast erbjuder motstånd, är det skönt att vila i läsningen. Jag gör ofta det. Ikväll tänker jag roa mig med Röta av Siri Pettersen. Jag tror det blir rätt lagom. Men först måste jag rasta vapendragaren. Annars blir det garanterat dålig stämning.

söndag 21 maj 2017

Den här helgen

Det har varit en intensiv helg, utan riktig möjlighet att sova igen förra veckans tappade timmar. Det kommer att straffa sig imorgon. Det har inte heller blivit läst så mycket. Men följande kan sägas:

Största besvikelsen: Nästa avsnitt av Skam kommer inte förrän 27 maj. Det hade jag missat, så här på söndagskvällen.
Största överraskningen: Han som knäppte upp skjortan mitt ibland allt folk, nöp sig i bröstvårtan och undrade om jag gillade det jag såg.
Största glädjen: Vapendragarens arbete i skogen i lördags. Mycket nöjd med henne. Och att det var kul att dansa.
Största insikten: Att ålder inte har med en siffra att göra, och att vi på ett sätt inte blir äldre än tjugo oavsett.
Största insatsen: Tog tag i min framtid idag.

lördag 20 maj 2017

Dålig stämning

Kulturkollos veckoutmaning handlar om dålig stämning. En bra utmaning, och så här tänker jag om den:

Pang i bygget
Jag tycker väldigt mycket om Pang i bygget (Fawlty Towers) med John Cleese, Connie Both, Prunella Scales och Andrew Sachs. Men det är sällan jag har sett ett helt avsnitt. Jag tycker det blir så obehagligt jobbig och dålig stämning i ett visst skede i varje avsnitt. Jag förstår ju att det är halva nöjet med serien, men jag vrider mig av obehag samtidigt som jag skrattar.

Amy Schumer
Jag älskar Amy Schumer och tycker hon är väldigt, väldigt rolig. Men hon kan också skapa dålig stämning genom att vara extremt grov och dra skämt eller sketcher som blir för mycket. Den dåliga stämningen (som jag ser det) kommer enbart av att det är en kvinna som drar skämtet. Förväntningar på vad en manlig eller kvinnlig komiker kan göra är olika. Därför blir Schumer gränsöverskridande (eller kanske gränslös) och i någon mening skapar det alltid dålig stämning.

Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek
Huvudpersonen Ester Nilsson i Lena Anderssons roman skapar ofta dålig stämning när hon försöker konfrontera, men också diskutera med föremålet för sin kärlek Hugo Rask. Jag minns ofta att jag tänkte "nu går hon väl ändå lite långt" när jag läste boken. Även om jag också tyckte/tycker att hon ställer helt relevanta frågor till den som leker med hennes känslor. Hugos svar och reaktioner var också ett tydligt svar på att ansvarsfrågan i en relation kan skapa väldigt dålig stämning. Just därför är det alldeles för sällan den kommer upp på tapeten.

fredag 19 maj 2017

Dålig stämning, del 1

Kulturkollos veckoutmaning handlar idag om dålig stämning. Här hemma är det just nu EXTREMT dålig stämning på grund av ett strulande nätverk och internetuppkoppling. Jag återkommer alltså imorgon med fortsättning på det här inlägget.

torsdag 18 maj 2017

Att inte köpa böcker

Jag tog ett senare tåg hem idag eftersom jag skulle inom en bokhandlare och köpa ett kortfodral. (Det är inte värdigt att förvara sitt körkort och kreditkort i ett sönderfallande plasthölje från lokaltrafikbolaget.) Jag skulle inte köpa böcker. Eftersom jag har mängder med bra olästa böcker hemma. Ändock: Går in i affären, går runt och börjar leta efter Tjänarinnans berättelse. Hittar så klart inte den boken och känner starkt att jag måste köpa något annat. Köper två böcker (Röta och Berättelse om ett äktenskap), betalar och går ut. Går till Apoteket och spenderar en förmögenhet på hudvård. Är på väg på tåget då jag kommer på vad som egentligen var viktigt; att köpa fodralet. Springer tillbaka till bokhandeln, köper det jag ska och hinner med tåget. Sitter sedan nöjd och svettig på i en tågvagn utan syre och tänker på mitt behov av böcker.

Fodralet. Jag valde det snyggaste.

Två väldigt olika böcker. Men jag har höga förväntningar på båda.

onsdag 17 maj 2017

En triss i förväntan

Det snurrar många tankar just nu och koncentrationen på läsningen är inte helt optimal. Inte desto mindre så ser jag fram emot att inom kort få läsa följande tre böcker:

Caroline Hainer/Åsneprinsen    
Läser hennes blogg Jazzhands med stor förtjusning och tyckte mycket om Inte helt hundra. Har äntligen laddat ner Åsneprinsen i min mobil.

Maria Sveland/Bitterfittan 2
Läste Bitterfittan när den var i ropet och gillade den skarpt. Jag håller kanske inte alltid med Sveland, men jag tycker hon gör ett storartat arbete med att diskutera normer och visa på feminismens nödvändighet.

Fredrik Backman/Björnstad
Jag har inte läst en enda bok av Backman, vilket jag förmodligen är ensam om i landet. Jag har inte heller sett En man som heter Ove. Men nu ska Björnstad vara med i bokklubben, så då läser jag. Och jag har rätt höga förväntningar.

tisdag 16 maj 2017

Citizenfour

SVTPlay Dox finns fortfarande Citizenfour kvar. Jag är halvvägs och förskräckt. Meddelas endast på detta sätt.

måndag 15 maj 2017

Länkkärlek: Vad jag läst idag

Jag tänkte tipsa om ett fint nyhetsbrev - Hundra sorters bläck. Bakom sajten och nyhetsbrevet finns Joakim Hutchinson-Kay som intervjuar olika sorters författare om text och skrivande. Eller som det står på sajten: Lärdomar om skriverier från alla sorters ordmästare. Idag kom det en rolig och intressant intervju med Mats Strandberg som är aktuell med sin nya skräckroman Hemmet. Intervjun innan det var med DN:s ledarskribent Amanda Sokolnicki. Jag är överförtjust och läser allt jag får. Hundra sorters bläck passar både den som vill skriva bättre och den som vill ha lästips.

Jag har också (så klart!) läst en artikel om Prince. Lite sorglig men fin läsning.

söndag 14 maj 2017

Olikhetsutmaningen: vinnare och förlorare

Jag hänger på Olikhetsutmaningen även den här veckan och skickar ett tack till Enligt O som alltid är inspirerande. Här kommer mina tankar kring vinnare och förlorare:

VINNARE
Vinnare är ett ord som för mig först och främst hör till sportens värld. Men det är klart att man kan vara vinnare på många olika sätt. Dock skulle jag vilja tipsa om IFK Trumslagaren av Max Lundgren. Det är serie som består av fyra böcker, och utspelar sig i Malmö på femtio-sextiotalet (lite osäker på årtal). Några ungdomar börjar tävla med varandra och Jack är helt övertygad om att han har vunnit. Dock lägger sig en äldre granne (gubbe enligt ungdomarna) i upplägget och tycker att de ska börja tävla på riktigt. Han är villig att hjälpa dem. Jack blir eld och lågor och tillsammans skapar de en friidrottsklubb, IFK Trumslagaren, döpt efter deras kvarter. Jack, Chris, Lillis och Lasse kan nog ses som huvudpersonerna och de får en bok var i serien. Genom hela serien övervinner alla olika sorters problem och svårigheter. Idrotten, vänskapen och kärleken hjälper dem att hitta lösningar på relationsproblem, men det handlar också om att faktiskt pressa sig fysiskt och genom det lyckas vinna. Jag läste serien när jag var tio-tolv ungefär och älskade den. Jag läste om första boken för ett par år sedan (ganska många år sedan) och då tyckte jag att den höll fortfarande.

FÖRLORARE
Jag har nästan läst klart Johannes Anyurus De kommer att drunkna i sin mödrars tårar och här är det så tydligt vad som förloras när grupper ställs mot varandra och en grupp får ansvar för allt som är dåligt. I Anyurus dystopiska framtid finns en rasism som har tagit sig in i hela samhället och även in i hur samhället är konstruerat. Systemet finns för att kontrollera alla som inte är svenskar. Det finns ett utbrett hat mot muslimer och segregationen är total. Det finns bostadsområden som mer eller mindre liknar fängelser. Allt för att skapa ett tryggt samhälle, men resultatet blir ett samhälle som vilar på rädsla. Terrorismen fortsätter. Och frågan är om det är terrorister som förstör människor för att skapa mer terrorism eller om det är de som härskar som iscensätter terrorismen för att behålla makten. Det finns en mängd olika perspektiv i boken och alla är viktiga för att avslöja hur enkelt det är att skapa klyftor i samhället. Jag tänker på apartheid och jag tänker att Anyurus Sverige inte är så långt bort som man kan tro. Vissa bitar finns nästan, och det känns som normaliseringen av nationalism och främlingsfientlighet breder ut sig, precis som rasism och rädsla. Fortsätter detta är vi alla förlorare.

lördag 13 maj 2017

Det besvärliga 74:e inlägget

Har absolut ingen inspiration idag. När jag tänker på det så vill jag minnas att jag hade en svacka ungefär här även förra året. Det händer något när man kommit över 70 inlägg. Förra året så hade jag fler lästa böcker (sedan långt tillbaka) som jag kunde kasta in i ett inlägg. I år är det mer läsning parallellt med bloggen. Det blir i längden bättre inlägg, men idag känns det trögt. Och jag borde inte heller se märkliga dokumentärer och Skam utan tömma en full och trilskande telefon istället. Om jag nu inte bloggar. Men det blir ju inte alltid som man tänkt sig. Hoppas på mer inspiration och bättre inlägg imorgon. Med detta är en ju fortfarande med i #blogg100.

fredag 12 maj 2017

Fredagsmys med Trumped!

Dokumentären Trumped! ligger kvar någon timme till ikväll på SVT Play, och hinner du, så se den. De tre filmarna Banks Tarver, Ted Bourne och Mary Robinson har följt Trumps väg fram till makten genom en mediekår som inte riktigt förstod vad som pågick förrän det var för sent. Det är inte bara min pizza och godiset som gör mig lätt illamående under dokumentärens dryga en och en halvtimme. Det är det missnöje som flödar, intoleransen, synen på demokrati och människosynen som gör en på riktigt ledsen. Även om jag vet utgången, så inser att jag in i det sista hoppas att Trump inte ska vinna. Men det gjorde han. Och det finns en stor lärdom här, som alla bör dra, jag är dock inte säker på att vi har förstått hur den ska hanteras. Eller riktigt förstått läxan. Till dess är strävan för öppenhet, jämlikhet och förändring för allas bästa hotad. Det är farligt.

Han debatterade med floskler och luftslott.

Han tog över det republikanska paritet.

torsdag 11 maj 2017

Tjänarinnans berättelse

De senaste veckorna har det titt som tätt, kanske rent av varje dag, dykt upp någonting om The Handmaid's Tale. Margaret Atwoods bok från 1985 har blivit en TV-serie och nu i april hade den premiär. På svenska heter den Tjänarinnans berättelse och jag har väldigt liten bild av vad den handlar om. Men i samband med att den börjat sändas, har jag snabbt skummat artiklar om surrogatmödrar, reproduktion, dystopier och Donald Trumps presidentskap. Läst inlägg om en fantastisk serie och en strålande Elisabeth Moss i huvudrollen. Alla verkar se den. Alla vill se den. Snabbt googlat så verkar boken handla om en totalitär stat mitt i en dystopisk framtid där allt styrs av fundamentalistiska kristna grundvärderingar. Dessutom verkar kvinnor vara helt utan frihet - de får inte läsa, inte arbeta eller hantera pengar. Och eftersom reproduktionen har gått ned katastrofalt, får vissa kvinnor föda barn till andra. Och det är deras enda uppgift. Jag inte läst mycket av Atwood tidigare, och har inte heller varit så intresserad. Nu är jag riktigt sugen - både på boken och TV-serien. Men jag börjar med boken.

onsdag 10 maj 2017

Bettys värld

Ibland är mitt minne uselt, men jag kan absolut inte komma på var jag fick tips om Bettys värld av Marie-Louise Marc. Boken är Marcs debut och ganska nysläppt (mars 2017). Den handlar om Betty som är kändisreporter på en av landets största magasin Gala. Betty gillar sitt jobb, men skulle vilja göra färre röda mattan-knäck och fler djuplodande reportage. Tyvärr finns det inte så mycket att välja på för en erfaren journalist i medelåldern. Betty tar det hon får och kämpar för att hänga på sina yngre kollegor. Ungefär samma inställning har hon till relationer. Betty är skild sedan många år, men i motsats till sin före detta man har hon inte någon ny kärlek. Just nu dejtar hon Dan, men vågar inte lita på att han är uppriktig. Det ska visa sig stämma rätt väl. Dock finns det en granne, Henrik, som börjar korsa Bettys väg allt oftare.

Bettys värld kretsar kring relationen till Bettys vuxna barn, relationen till sin åldrande mamma, relationen till jobbet och längtan efter en kärleksrelation. Det är en lättläst bok, med hyfsat överraskande vändningar - den är ganska rolig och underhållande. Jag tyckte om tonen i språket, och det är helt klart uppfriskande att läsa om kärlek mellan människor som är äldre. Jag tyckte också mycket om det som händer mellan Bettys och hennes mamma. Bettys värld är rejäl avkoppling och jag uppskattande den mycket mer än Maeve Binchys Vinter i drömhuset, som jag tänker är i samma genre. Men kommer jag att läsa uppföljaren? (Jag tror det blir en sådan.) Nej, så långt räcker in Bettys charm.

tisdag 9 maj 2017

Serial/S-town

Är alltså helt fast i Serial. Har kommit cirka fem avsnitt in i första säsongen och kan inte sluta lyssna. Kanske det mest spännande jag följt i poddväg. Någonsin. Vågar knappt tänka på när den tar slut. Eller om andra säsongen håller lika hög klass som första. Men varför gå händelserna i förväg. Jag har många bra avsnitt kvar än.

måndag 8 maj 2017

Fuck cancer

Mer än var tredje person i Sverige kommer att få en cancerdiagnos under sitt liv. Under 2013 diagnostiserades cirka 60 000 fall. Och det är en sjukdom som ökar. Jag har nära och kära som har drabbats. Vissa har överlevt, andra inte. Det är en lömsk sjukdom och den påverkar oss alla. Ingen är oberörd inför cancer - och det finns få sjukdomar som skrämmer mig så mycket som den.

Cancer botas inte med läsning, men det finns ändå böcker som tar upp denna skitsjukdom, och böcker som har berört mig mycket. Det finns tröst, igenkänning och kanske lite kraft i böckerna - ibland precis när man behöver det.

Till exempel tyckte jag att Innan jag dör av Jenny Downham var väldigt fin och sorglig om att lämna livet alldeles för tidigt. Jag tyckte också om En sorts kärlek där huvudpersonen inte hanterar sin hustrus cancer på det man kanske förväntar sig. Huvudpersonen Sten är mer eller mindre en självbiografisk variant av författaren Ray Kluun och det är smärtsamt att följa hur han hanterar hustrun Carmens sjukdom genom kvinnor, sprit och knark. Uppföljaren heter Änkemannen. Jag vill minnas att den inte drabbade mig lika hårt. Cancerkliniken av Aleksandr Solzjenitsyn läste jag för säkert tjugofem år sedan, men blev väldigt gripen av. I den möts livet, döden och eviga frågor om moral och livets mening. Jag skulle verkligen läsa om den.

Vill man skänka en slant till forskning för att minska cancer kan man göra det hos Cancerfonden. Eller så kan man stödja Barncancerfonden.

söndag 7 maj 2017

Trikolorens framtid

Väntar med bävan på det franska valresultatet. Är inte superinsatt men skrämd av utvecklingen och Le Pens framsteg genom valrörelsen. Det känns mörkt, och det kommer att påverka även oss i Sverige. Men jag hoppas innerligt att det franska folket idag röstar för frihet och demokrati och håller de främlingsfientliga krafterna stången. Med det sagt så undrar jag när jag senaste läste något av en fransk författare. Just idag känns det väldigt länge sedan.

En av mina stora franska favoriter är annars Simone de Beauvoir. Hennes Mandarinerna läste jag som tonåring och älskade. Precis som Det andra könet som ingick i studierna i litteraturvetenskap. Den boken påverkade mig på djupet. Men jag har till exempel lite läst något av Marguerite Duras eller Julia Kristeva (fanns dessa på litteraturlistan så missade nog jag dem). Så här finns definitivt författare att ta tag i. Dock slår det mig att jag läste Igelkottens elegans av Muriel Berbery för några år sedan (typ nästan sex år sedan) och gillade den oerhört mycket. Och när jag bläddrar i min Netflix-app så har jag tydligen laddat ner Villa Triste av nobelpristagaren Patrik Modiano. Jag har alltså en fransman som väntar på mig.

lördag 6 maj 2017

Olikhetsutmaningen: ute och inne

Enligt O har varje vecka en Olikhetsutmaning. Den här veckan handlar det om orden ute och inne. Det går att se utmaningen utifrån betydelsen plats, men också utifrån vad som är populärt eller inte. Jag tänkte försöka mig på ett inlägg kring detta:

INNE
Först tänkte jag på Room av Emma Donoghue där Jack och hans mamma hålls inlåsta. Jacks mamma blir kidnappad och föder Jack ensam i sitt fängelse, ett ljudisolerat rum bakom garaget i trädgården. Hela Jacks verklighet består av 10 kvadratmeter och när boken börjar är han i fem-sex års åldern. När mamman iscensätter Jacks död så att han kan ta sig ut och hämta hjälp, blir krocken stor. Och om den handlar stora delar om boken. Jag tyckte så där om boken, men just perspektivet på vad som händer med ens uppfattning av världen när du inte känner till något annat än en väldigt liten yta, är intressant.

UTE
Här tänkte jag på Jag lät dig gå av Clare Macintosh där huvudpersonen försöker fly från sorgen att ha förlorat ett barn. Hon hamnar i en isolerad by vid den walesiska kusten och försöker börja om. Här börjar hon ta långa promenader längs stranden, men börjar också skriva ord i sanden som hon fotograferar. Bilderna säljer hon sedan via internet. Stranden ger henne en ny möjlighet som konstnär, men det är också på den hon hittar en hund som i sin tur leder henne till en ny kärlek. Många viktiga ledtrådar till historiens upplösning utspelar sig på stranden.

Själv är jag en kontorsråtta och är extremt mycket inomhus under en arbetsdag. Kvällarna är annorlunda, då är jag nästan alltid ute en timme med hunden. På helgen blir det ännu mer. Minst en dag går till hundträning och då är jag i skogen sju-åtta-nio timmar; i novemberregn eller som idag majvärme.

Vitsippor och 16 grader varmt. Händer inte i november.

Matsäck. Mycket viktigt vid utevistelse längre än två timmar.

fredag 5 maj 2017

George Clinton & Parliment Funkadelic

Min syster och jag har skapat en ny underbart trevlig grej tillsammans. Vi går på konserter ihop. Syrran har alltid haft grym koll på musik. Vi har vissa gemensamma referenser, men står också ganska långt ifrån varandra musiksmakmässigt. Ändå fungerar det här konsertdejtandet över all förväntan. Det är så roligt.

Hon har velat se Halsey och The Japanese House och dragit med mig. Jag har blivit eld och lågor över att The Internet varit inom räckhåll och då har hon följt med. Igår såg vi George Clinton, när han intog Malmö.

Första gången jag hörde honom var på Annexet i Stockholm. Jag väntade (med väldigt många andra) på att Prince skulle gå på scenen under hans One Nite Alone Tour (2002). Medan publiken drällde in och förvirrat letade efter sina platser, hördes bland annat Clinton. Jag föll direkt. För rytmen, de utflippade passagerna, drivet och blåset. Och något som jag upptäckte lite senare - hans humor. Efter Prince-konserten  köpte jag några skivor (eller cd) och har lyssnat då och då. Plus att jag har fått låna musik av en likalyssnande vän. Jag är mer för hans funk än det som lutar åt psykedelisk rock. Och hans katalog är minst sagt imponerande. När jag insåg han var på väg till Malmö fanns det inget att tveka på. Biljetterna högg vi direkt på, men jag ska erkänna att jag har sedan dess varit en aning orolig över att konserten inte skulle bli av. Karln har ändå fyllt 76 år.

Det glittrade så klart. Även om kavajen åkte av rätt snart.

Men igår stod han och hans cirka tiomannaband på KB (det var folk som gick av på mest hela tiden) och gav oss två och en halvtimme av svängande funkhistoria. Clinton räknas som en av funkens stora och har med sin egen kreativitet och bland annat två stora band (Funkadelic och Parliment) skapat en helt egen genre, P-funk. Han har haft massiv påverkan på hiphopen, där många har lånat friskt av en mycket generös upphovsman. Igår bjöd han på fantastiskt sväng, artisteri och grymma musiker och sångare. Låt vara att han själv inte sjöng så mycket, och ibland behövde sätta sig. Men han hade järnkoll på musiken och var hela tiden närvarande. Och visst sa jag att det svängde?

Det verkar som om George Clinton ganska nyligen har publicerat en självbiografi tillsammans med Ben Greenman (som för övrigt verkar har skrivit en del om Prince). Jag skulle gärna läsa Brothers Be, Yo Like George, Ain't That Funkin' Kinda Hard on You?. Kan dock inte hitta den annat än på Amazon. Och det retar mig att den förmodligen fanns att köpa igår, men jag missade det. Här, här och här finns också tre bra artiklar om Mr P-funk. Och så börjar ni lyssna på musiken.

Cool. Alltid lika cool.

torsdag 4 maj 2017

En försmak av en födelsedag

Om en vecka blir jag ett år äldre. Men tack vare att det finns många majbarn på jobbet blev det födelsedagsfika redan idag. Som en liten uppvärmning. Och jag kan konstatera att mina kollegor känner mig väl. Jag förärades bubbel och presentkort till en av mina favorithundbutiker!




onsdag 3 maj 2017

Poddtips!

Jag har skrivit om poddar tidigare - bland annat är ju det mitt allra bästa städknep (eller trädgårdsarbetesknep) och jag lyssnar mycket hellre på en podd än en ljudbok. Det är något med ljudbok som gör att jag tappar koncentrationen och tänker på annat. Inte så bra om försöker följa en historia. Med poddar går det så mycket bättre. Jag är rätt konservativ i smaken men har hittar några nya som jag tycker är bra och några som jag tänker kommer att bli bra:

Alltid bra:
Jan Gradvalls podd Gradvall är superb för alla som gillar musik och vill ha allmänbildande djupdykningar i olika genrer och artister. Alltid mycket kunnigt och intressant!

Musikguiden i P3: Soul återvänder jag ständigt till. De två senaste avsnitten tar upp både Gang Starr och Prince, så här finns att lyssna igen.

Call Your Girlfriend är en podd där journalisten och skribenten Ann Friedmann tillsammans med Aminatou Sow diskuterar amerikans politik och allmänna företeelser i samhället utifrån ett roligt, smart och feministiskt perspektiv

Ser fram emot detta:
Sist av alla har jag fått korn på Serial som är en slags dokumentär där programledaren inte själv vet slutet. Lyssnaren får vara med när man nystar i ett gammalt mordfall. Den har jämförts med Truman Capotes Med kallt blod, och den boken gillade jag väldigt mycket.

Hidden Brain kommer från NPR (National Public Radio, som vad jag förstår är amerikansk public service). Podden ska handla om hur vi människor förstår världen. Det handlar om uppfattningar, vad som driver mänskliga beteenden och val kopplat till vetenskap och storytelling. Det låter minst sagt lovande!

tisdag 2 maj 2017

Klass

Efter en knapp tredjedel med Elise Karlssons Klass känner jag mig lite frustrerad. Jag får inte riktigt grepp om huvudpersonen Hélène och hennes värld - det som pågår halkar ifrån mig hela tiden. Och precis när jag tänker att nu tar det nog fart, så backar huvudpersonen in i ett resonemang och texten saktar ner. Det är alltid väldigt välformulerat och smart analytiskt, men jag skulle vilja ha lite mer. Av vad vet jag inte riktigt. Kanske är det så enkelt att det är en bok som kräver mer lugn och ro än vad pågatågens halvtimme av läsning kan ge den. Jag är inte helt nöjd, men samtidigt är det kanske också oförskämt att dra slutsatser efter så lite läsning. Jag får be om att återkomma.

måndag 1 maj 2017

Nu även på Blogovin

Snart ska jag även finnas på Bloglovin:

Follow my blog with Bloglovin