Lucka 13: Året genom Instagram

Mitt Instagram är mycket mer aktivt än mitt FB-flöde och påminner mer om en dagbok än någonting annat. Det handlar mest om min hund, mina böcker, min mat, de konserter jag ser och ibland mina vänner. Inte för att jag inte har vänner, men jag lägger sällan ut bilder på andra än mig själv och vapendragaren. Året 2019 är inget undantag och det gågna året har verkligen handlat mer om hundträning och hundtävling än tidigare, mindre om bakning och böcker. Dock syns en hel del av de drygt 30 böcker jag lyckades läsa 2019 på Instagram. Men flödet visar att det var inget toppenår vad gäller böcker.

Han är bättre som skådespelare.

Hon fixar alltid likes på Instagram.

En ganska medioker matbild. Men åt på ett bibliotek!

Den här unnade jag mig själv i julklapp. 

Är bra på att baka bröd, urusel på att laga mat.

Årets bästa läsning 2019. Tror jag.

Både rolig och intressant, och lite sorglig.

En av de bästa tävlingsdagarna 2019 trots hällregn.

En fantastisk träningslördag.

En fantastisk träningskompis. 

Vad jag läste i juni

Juni är över och den riktiga sommarmånaden juli är i full gång. Just idag med regn. Juni var annars en hyfsad läsmånad för mig. Enligt Goodreads har jag betygsatt två böcker den här månaden, men läste ut faktiskt ut fyra i juni.

Jag tog mig igenom andra delen av Siri Pettersens serie om Korpringarna. Röta håller inte lika hög klass som ettan, men är tillräckligt bra för att jag ska vilja läsa den tredje och sista delen. Det är spännande, jag vill veta vad som egentligen kommer att hända mellan Hirka och Rime. Högst sannolikt får jag veta det den närmaste månaden. Gav Röta 3 av 5.

Brorsan är kung är en fin ungdomsbok av Jenny Jägerfeld. Jag har gett den 4 av 5. Den handlar om kön, kropp och rätten att få vara sig själv. Dessutom utspelar den sig i Malmö, vilket i mina skåneögon är en bonus. Jag har köpt den till ett av mina syskonbarn och hoppas så att hen tycker den är lika bra som jag.

Caroline Hainers andra bok Åsneprinsen har jag redan skrivit om här. Den handlar också om identitet och vad man gör med sitt liv genom de val man inte gör. Jag gillade skildringen av förorten Hagsätra och hur det livet ibland krockar med innerstadens verklighet. Men också hur det är att faktiskt orientera sig och hitta en plats i relation till andra. Den fick 3 av 5, vilket just nu känns lite oförtjänt.

Mina drömmar stad läste jag säkert för tjugo år sedan. Snart ska den diskuteras på Kulturkollo, och därför ville jag läsa den igen. Per Anders Fogelströms serie är en klassiker (eller borde räknas som det) och skildringen av Stockholm håller fortfarande. Dessutom har huvudpersonen Henning vissa likheter med Åsneprinsens Jim och det gjorde läsningen ännu mer intressant. Jag är osäker på om jag fortsätter med resten av serien, men gav den här 4 av 5 i betyg.

Olikhetsutmaningen: aktuell och bortglömd

Enligt O kör en sista olikhetsutmaning innan sommaren. Den här gången handlar det om böcker (eller annan kultur) som är aktuella eller bortglömda. Just nu läser jag ganska mycket aktuellt. Det behöver inte alltid betyda att det är nyutgivet, utan mest aktuellt i mitt flöde.

Men om jag ska tipsa om en bok som jag tänkte på som aktuell, men som eventuellt har blivit lite oförtjänt bortglömd, så är det Åsneprinsen av Caroline Hainer. Lite ironiskt det också att huvudpersonen sällan är i centrum, utan lätt hamnar lite vid sidan av. Boken kom ut förra våren, vilket inte är så länge sedan, och den är väldigt bra. Ibland är det lite synd att det aktuella tidsspannet för nyutgivet är så kort. Den här boken borde fått mycket mer uppmärksamhet.

När det gäller ordet bortglömd, så önskar jag att fler upptäckte den finlandssvenske modernisten Gunnar Björling. Hans ordknappa diktning med mycket utrymme mellan orden och märkliga satser är så fascinerande. Numera hittas han enklast på biblioteket. Jag frågar alltid efter honom när jag besöker någon bokhandel, men de är sällan det finns något. Björling var en av ledande gestalterna inom den finlandssvenska modernismen tillsammans med Edith Södergran och Elmer Diktonius - två diktare som dock alltid nämns före Björling. Det är säkert korrekt, men synd att Björling inte får mer plats.

En annan konstnär som skildras i en högaktuell bok är Hilma af Klint. Hon var pionjär inom det abstrakta måleriet och intresserad av filosofi, religion och andliga begrepp. Hilmas måleri upptäcktes långt efter sin död. Som många kvinnliga konstnärer var hon först okänd och bortglömd för att återupptäckas och hyllas. I det här fallet så tror jag det var så att någon släkting till Hilma upptäckte tavlor på en vind (ganska osäker uppgift) och sedan dess upphör världen inte att förvånas och inspireras av henne. Vårvintern 2013 hade Moderna Museet i Stockholm en stor och väldigt välbesökt utställning av henne. Jag såg den och tyckte mycket om hennes tavlor. De är märkliga, lekfulla och väldigt grafiska. Författaren Ann Laestadius Larsson gav alldeles nyligen ut Hilma: en roman om gåtan Hilma af Klint som fått ett bra mottagande. Jag ser fram emot att få läsa den och lära mig mer om en konstnär som inte längre är bortglömd.

En snodd just-nu-enkät

Enligt O bjuder alltid på bra inlägg, och precis när jag tänkte att jag behövde en lista, så dök det upp en. Jag lånar den, och får samtidigt fundera igenom min egen läsning just nu. Så här blev det:

Vid sängen: På grund av att vapendragaren tillbringar stora delar av dagen i min säng, har jag aldrig något på sängbordet. Däremot läser jag gärna i sängen. Igår kväll kom jag igång bra med Björnstad av Fredrik Backman.

På matbordet: Här ligger böcker allt som oftast, men just är det dock tomt här. Händer väldigt sällan.

På köksbordet: Här ligger Röta av Siri Pettersen.

I handväskan: Jag har väldigt många böcker i mobilen sedan jag började med Nextory. Förutom tidigare nämnda Björnstad så läser jag också Klass av Elise Karlsson, Mellan mig och världen av Coates Ta-Nehisi och Åsneprinsen av Caroline Hainer.

På farmors pinnstol: Här staplas allt som oftast böcker. Stress av Mats och Susan Billmark drar jag mig för att börja med. Har en inbyggd aversion mot självhjälpsböcker, men har blivit rekommenderad denna. Kanske vågar jag. Kanske inte. Komma och gå av Taiye Selasi tror jag mycket på, men har inte börjat med. Geir Gulliksens Berättelse om ett äktenskap vill jag läsa, men har läst att den är rätt obehaglig. Är nästan lite rädd för den.

Borde jag påbörja: Det blå mellan himmel och hav av Susan Abulhawa har jag tänkt läsa hur länge som helst. Jag vill också ta tag i Lena Dunhams Not That Kind of Girl.

Borde jag läsa ut: Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson har jag väldigt lite kvar av. Och tycker ju egentligen om, så varför är den inte utläst? Jag skulle också vilja läsa mer i Min europeiska familj: De senaste 54 000 åren av Karin Bojs.

Längtar jag efter att få läsa: Den odödliga Henrietta Lacks av Rebecca Skloot och Sommaren utan regn av Maggie O'Farrell, men är lite rädd för att det kommer att dröja.

Tre andra böcker ur min TBR-hög: Skymningsflickan av Katarina Wennstam, Sjuka själar av Kristina Ohlsson och Jessie Burtons Miniatyrmakaren väntar på mig. Kanske till sommaren - längtar just nu efter en riktigt lässommar. 

En triss i förväntan

Det snurrar många tankar just nu och koncentrationen på läsningen är inte helt optimal. Inte desto mindre så ser jag fram emot att inom kort få läsa följande tre böcker:

Caroline Hainer/Åsneprinsen    
Läser hennes blogg Jazzhands med stor förtjusning och tyckte mycket om Inte helt hundra. Har äntligen laddat ner Åsneprinsen i min mobil.

Maria Sveland/Bitterfittan 2
Läste Bitterfittan när den var i ropet och gillade den skarpt. Jag håller kanske inte alltid med Sveland, men jag tycker hon gör ett storartat arbete med att diskutera normer och visa på feminismens nödvändighet.

Fredrik Backman/Björnstad
Jag har inte läst en enda bok av Backman, vilket jag förmodligen är ensam om i landet. Jag har inte heller sett En man som heter Ove. Men nu ska Björnstad vara med i bokklubben, så då läser jag. Och jag har rätt höga förväntningar.

När kollektivtrafiken lämnar övrigt att önska

När det tar mer än två timmar att ta sig hem med kollektivtrafiken istället för normala 35 minuter, är det synd om en. När dessutom mobilen laddar ur så det inte går att läsa på tåget då finns det ingen gräns för i-landsmisären. Som tur är muntrar alltid vapendragaren upp en, hundar har ju den effekten och jag tror dobermann är världsledande i den förmågan. Precis som böcker. Så ikväll har jag ändå varit lite glad. Jag upptäckte nämligen att en av mina författarfavoriter, tillika favoritbloggare, Caroline Hainer har släppt en ny bok. Kan inte vänta att få läsa nya Åsneprinsen. Jag tyckte väldigt väldigt mycket om Inte helt hundra och tänker att den nya säkerligen är minst lika bra. Lägger den direkt på läslistan.

Hon här gör mig alltid glad. Foto: Terese Hjalmarsson

Så väldigt hundra

Jag vet inte hur länge jag har läst bloggen Jazzhands, men varje gång jag läser ett inlägg blir jag stillsamt glad att över att jag hittade den. Här finns humor, sorg, svärta, ironi, klokskap, öppenhet, tv, film och samtid i en fin blandning (plus bakverk och LA). Bakom bloggen finns journalisten och författaren Caroline Hainer och om det inte framgått ännu, så är jag imponerad av henne.

Men jag tycker inte bara om henne för bloggen, och för att hon säger rakt ut vad som gör filmatiseringen av Jack Kerouacs On the road till en lika onödig film som boken är överskattad, utan även för att hon har skrivit den utmärkta boken Inte helt hundra. Den tar upp hur svårt det kan vara att vara ärlig i kärlek, hur svårt det kan vara att få en relation att fungera och hur lätt det är att man lever tillsammans av fel anledningar. Annina Rabe jämförde Hainer med Nick Hornby i Svenska Dagbladets recension och det kan jag hålla med om. Jag hade dock inte några som helst problem med "pratigheten" eller de något långa partierna hos terapeuten, men jag är inte heller litteraturkritiker.

Inte helt hundra är en ärlig och rolig skildring av tillkortakommanden, feghet och misstag, men också djup förtvivlan och sökande efter det där som kallas äkta kärlek. Jag läste den i julas, efter ha suktat efter boken ett bra tag, och blev inte det minsta besviken. Det gav mig faktiskt en hel del att fundera över, vilket jag kanske inte var helt beredd på. Jag rekommenderar den å det varmaste. Ironiskt nog hittar jag inte mitt exemplar i bokhyllan så någon bild av boken kan jag inte bjuda på idag. Men låna på bibliotek eller köp den här. Och som sagt, läs den!