fredag 9 mars 2018

Läslusten som kom av sig

Det syns inte här, men i januari läste jag en hel del. Och skrev på uppgifter till min skrivkurs. Sedan gick nog luften ur lite. Kanske litade jag också på att #blogg100 skulle dra igång, och även dra igång mig. Men den utmaningen är nog nedlagd. Det gör absolut inget, men det betyder att jag själv får veva igång mig igen.

Nåväl, läste ut Som hundarna i Lafayette park till frukosten i morse. Gav den en trea på Goodreads, men känner att det betyget är något snålt. Den är minst värd 3,5. Jag tycker Anneli Jordahl gör det riktigt bra när hon berättar om Jeanette och hennes resa till USA. Däremellan hinner hon berätta väldigt mycket annat om arbetarklass, jämlikhet, ensamhet och föräldraskap. Och hur viktig en hund kan bli i ens liv. Bara det gör att jag är glad att jag läste boken.




torsdag 18 januari 2018

Steinbecks röda ponny




Ett oväntat bibliotekslån var den har tunna boken av John Steinbeck. Ibland (ganska ofta) plockat jag böcker bara på måfå och Den röda ponnyn är precis en sådan bok. Den tog inte lång tid att läsa, men historien har stannat kvar länge. Det handlar om en pojke som växer upp på en gård i Kalifornien. En dag får han en unghäst av sin pappa och för att få behålla den så måste han lova att ta hand om den. Pojken gör allt han kan, men andra faktorer spelar in och hästen dör. Det kommer in en ny häst i pojkens liv, men egentligen handlar historien inte alls om det. Det handlar om löften, konsekvenser och att människor måste gå över alla gränser för att hålla det man lovat. Och vad är då löftet värt? Mästerligt skriven där mycket ryms på få sidor. Naturens villkor är grymma och människans makt är ibland mycket liten. Så det är ingen glad bok det här, men som sagt väldigt läsvärd.

onsdag 3 januari 2018

Hyllvärmare 2018

Här är högen som förhoppningsvis ska bli läst under det kommande året. Tolv böcker som har tronat i bokhyllan väldigt länge:

Geri Gulliksen/Berättelse om ett äktenskap
Taiye Selasi/Komma och gå
Jessie Burton/Miniatyrmakaren
Sara Stridsberg/Beckomberga: ode till min familj
Helan Thorfinn/Innan floden tar oss
Arto Paasilinna/Volotinens första fru och annat gammalt
Graham Greene/Den stillsamme amerikanen
Lena Andersson/Utan personligt ansvar
Deon Meyer/Cobra
Mo Yan/ Det röda fältet
Lauren Beukes/Zoo City
Lena Dunham/Not that kind of girl


En #hyllvärmare i månaden är väl rimligt?

tisdag 2 januari 2018

Läslusten 2017

Gott nytt år! Efter en lugn jul och ett ännu lugnare nyår är 2018 igång. Jag tänkte göra som förra året och sammanfatta hur mitt läsande har sett ut. Mest för min egen skull, men kanske finns det ett eller två boktips här till den som är sugen.

Läslusten har varit strålande även i år. Detta kanske för att jag har haft ett av mina märkligaste yrkesår på länge och det funnits mycket utrymme till läsning. Hur 2018 blir återstår att se, men jag hoppas på att hålla tempot uppe, trots att jag nu inte längre pendlar längre. Pendling gav nämligen en timmes läsning om dagen, så nu gäller det att hitta det utrymmet på andra sätt. Jag blir gladare och lyckligare av att läsa, så det borde inte vara någon uppoffring, men jag har också lätt för att förhandlar bort saker jag gillar.

Enligt Goodread har jag läst 53 böcker 2017, vilket är tio böcker mer än förra året. Det är en bok i veckan, så kan jag hålla det även detta året är jag mycket nöjd. Av dessa 52 har 35 haft en kvinnlig författare. Jag har en svag känsla att jag har läst mer manliga författare i år än förra året, men det är inget jag har kontrollerat. Jag konstaterar att jag gillar att läsa böcker av kvinnliga författare. Jag tycker att jag har breddat min läsning något, och läst fler böcker från fler länder. Detta är något jag hoppas fortsätta med.

Läslistan har jag bara läst två böcker, och de ambitioner jag hade att läsa mer engelska böcker, avsluta böcker jag inte läst klart och läsa hyllvärmare blev det intet av. Men jag är inte så besviken för det. Däremot vill jag inte släppa tanken på att faktiskt beta av lite hyllvärmare. På Instagram finns #hyllvärmare2018, så jag har plockat ut en hög med 12 hyllvärmare som jag hoppas beta av under året. Det får bli läslistan 2018. Någon annan utmaning blir det nog inte.

2017 har varit det året jag skrivit mest på bloggen. Hela 159 inlägg, vilket med mina mått mätt är riktigt bra. Det är också det året jag har haft mest läsare. Det säger ingenting, men tanke på min blygsamma besöksstatistik, men jag är ändå jätteglad. Och jag har fått kommentarer på vissa inlägg, vilket också är fantastiskt kul. Jag genomförde #blogg100 och lyckades hålla i skrivandet efter det. Slog även till med en kalender under december för att berätta om böcker som är mina personliga klassiker. Målet det här året är därför att lyckas producera lika många inlägg det här året. Och att bli bättre på att få in de böcker jag läst i bloggen. Det går hyfsat, men det finns många inlägg som väntar med utlästa böcker.

Bästa bok: Det måste bli Johannes Anyurus De kommer att drunkna i sina mödrars tårar tillsammans med Den odödliga Henrietta Lacks av Rebecca Skloot.
Sämsta bok: Economista: Ta makten över din ekonomi och få ett roligare liv av Isabella Löwengrip och Pingis Hadenius. Tillsammans med Vinter i drömhuset av Maeve Binchy var det årets bottennapp.
Mest överraskande: Mellan världen och mig av Ta-Nehisi Coates tillsammans med The Hate U Give av Angie Thomas. Två böcker som lärde mig oerhört mycket, och var extremt välskrivna båda två.
Mest överskattad: Jag hade en hel del förväntningar på Birgitta Bergins Något du inte vet att jag vet, men för mig föll den boken ganska platt.

söndag 24 december 2017

Klassikerkalendern - lucka 24

Så var julen äntligen här! Idag är det sista luckan i min klassikerkalender. Det har varit roligt att sätta ihop den, och lite svårt. Vissa luckor är jag mer nöjd med än andra. En hel del klassiker har jag missat, andra har jag helt enkelt valt bort, men så är det och syftet med kalendern är att presentera mina klassiker.

I den sista luckan finns en författaren jag älskat, men en genre jag idag läser väldigt lite av. Samtidigt passar den bra, för jag tror många som ger bort böcker idag, väljer en bok ur denna populära och vällästa genre. Så när det kommer till deckare, så måste man ha läst Agatha Christie (1890-1976). Hon är en av världens bästsäljande författare och för mig är hennes böcker mycket speciella. Jag har inte läst alla, men Döden på Nilen, Orientexpressen, Fem små grisar och 4.50 från Paddington är några titlar som är välkända. Jag gillade både Miss Marple och Hercule Poirot, den lågmälda humorn och sättet Christie bygger upp sina böcker på. Det finns mycket att inspireras och roas av - och produktionen var stor. Kanske är det dags att läsa en i jul?

Även i år, ingen julgran men ändå: GOD JUL!



lördag 23 december 2017

Klassikerkalendern - lucka 23

Dagen före julafton och dan före dopparedagen blir klassikerkalendern något av en guilty pleasure-kalender. Egentligen är det fel uttryck, för jag tycker egentligen det är fel att dela in litteratur i bra, bättre och bäst. Samtidigt så finns det olika nivåer och ingångsvärden i olika genrer och i att diskutera böcker så finns också området kvalitet. Hur som helst: följande böcker är klassiker för mig, kanske är de det också i sin genre.

Collen McCulloughs (1937-2015)kärleksroman Törnfåglarna läste jag med stor förtjusning och grät samtidigt floder. Konstigt nog så läste jag inte mer av henne. Kanske borde jag ge mig på hennes debut Tim eller hennes serie om Rom?
Sidney Sheldons (1917-2007) Tracys hämnd där den fantastiska Tracy rentvådde sitt namn med alla möjliga knep var en stor läsupplevelse för mig i tidiga tonåren. Han lär vara en av världens mest översatta författare och har skrivit otaliga böcker i samma format.
Arthur Haileys (1920-2004) Hotellet slukade jag och läste även Flygplatsen, Bilstaden och Stark medicin. Sedan tog det stopp. Vad jag kommer ihåg idag så är nog Hotellet och Bilstaden, de böcker jag skulle rekommendera.

fredag 22 december 2017

Klassikerkalendern - lucka 22

Två dagar innan jul är det en modern klassiker i min kalender. Eller en författare som jag är ganska säker på att hon kommer att bli en klassiker. Jag har läst det mesta av Chimamanda Ngozi Adichie och älskat allt. Från Lila hibiskus, En halv gul sol, Alla borde vara feminister, Det där som nästan kväver dig till Americanah. Måste jag välja en, så blir det nog den sista. Americanah är en bok som speglar rasism, kärlek, ursprung och klass - i USA och i Afrika. I den boken tar Adichie ett steg till att bli en ännu mer fantastisk författare som verkligen kan skildra vår nutid och en verklighet fler borde läsa om. Jag är helt övertygad om att hon kommer att bli en av de riktigt stora, om hon inte redan är det.

Och om någon undrar varför Adichie är en av mina klassiker:
Jag lär mig när jag läser, jag förstår mer av sådant jag tidigare inte insett eller tänkt på.
Det finns ett flöde i böckerna som gör dem lätta att läsa. Språket är lågmält men skarpt.
Historierna skildrar samtiden och personerna är mångbottnade.
Ingen av hennes böcker jag har läst väjer för svåra ämnen, svåra frågor eller svåra känslor. Ändå finns det, i allt välbehövligt motstånd, också öppenhet och förståelse.