onsdag 26 juli 2017

Utan dina andetag

Karin Aspenström är en helt ny författare för mig. Utan dina andetag kom ut i år och den som kan sin Kent ser direkt att titeln syftar på en av bandets mest kända låtar. (Jag kan inte Kent överhuvudtaget, så det tog ett tag innan jag förstod parallellen.) Låten vill Evelyns syster Malin att Evelyns kille Erik ska spela på hennes bröllop. Det tycker både Erik och Evelyn är lite pinsamt, själva ska de ha mycket mer avslappnat och mysigt bröllop. De ska bara göra en resa till Indien först, sedan blir de man och hustru efter en snabb vigsel i stadshuset. Dock gäller det att resan blir bra. Det är sista rycket och det finns en hel del indikationer på att det finns många hinder för att de enorma förväntningar ska infrias. Speciellt hos Evelyn, och det är hennes perspektiv läsaren får följa under några varma och ångestfyllda veckor i Indien.

Lätt sommarläsning om besvikelse.

Det visar sig nämligen att hon och Erik har ett förhållande som rymmer mer lögner, tystnader och charader än vad som är sunt. Aspenström tecknar skickligt och snabbt ett par som båda vet att inget stämmer, men ingen kan eller orkar förändra något. Igenkänningen finns där och eftersom personerna både är komplexa och trovärdiga så är det en roman som ändå lyckas ställa viktiga frågor om vad som är viktigt i ett förhållande. Språket är enkelt och rakt utan för den sak förenkla saker. Möjligen är den lite övertydlig emellanåt, men jag tycker ändå att Utan dina andetag landar på fötterna. För mig har det mycket med slutet att göra - oväntat men också trovärdigt och lite sorgligt. Det gör att gärna läser mer av Aspenström.

måndag 17 juli 2017

Bara för ett omslags skull

Hittade denna i jobbets lilla boklåda. Det går inte att motstå en kärleksroman med detta omslag. Arnes kiosk av Karin Stensdotter ska definitivt läsas i sommar.

Snyggt!

onsdag 12 juli 2017

Vad jag läste i juni

Juni är över och den riktiga sommarmånaden juli är i full gång. Just idag med regn. Juni var annars en hyfsad läsmånad för mig. Enligt Goodreads har jag betygsatt två böcker den här månaden, men läste ut faktiskt ut fyra i juni.

Jag tog mig igenom andra delen av Siri Pettersens serie om Korpringarna. Röta håller inte lika hög klass som ettan, men är tillräckligt bra för att jag ska vilja läsa den tredje och sista delen. Det är spännande, jag vill veta vad som egentligen kommer att hända mellan Hirka och Rime. Högst sannolikt får jag veta det den närmaste månaden. Gav Röta 3 av 5.

Brorsan är kung är en fin ungdomsbok av Jenny Jägerfeld. Jag har gett den 4 av 5. Den handlar om kön, kropp och rätten att få vara sig själv. Dessutom utspelar den sig i Malmö, vilket i mina skåneögon är en bonus. Jag har köpt den till ett av mina syskonbarn och hoppas så att hen tycker den är lika bra som jag.

Caroline Hainers andra bok Åsneprinsen har jag redan skrivit om här. Den handlar också om identitet och vad man gör med sitt liv genom de val man inte gör. Jag gillade skildringen av förorten Hagsätra och hur det livet ibland krockar med innerstadens verklighet. Men också hur det är att faktiskt orientera sig och hitta en plats i relation till andra. Den fick 3 av 5, vilket just nu känns lite oförtjänt.

Mina drömmar stad läste jag säkert för tjugo år sedan. Snart ska den diskuteras på Kulturkollo, och därför ville jag läsa den igen. Per Anders Fogelströms serie är en klassiker (eller borde räknas som det) och skildringen av Stockholm håller fortfarande. Dessutom har huvudpersonen Henning vissa likheter med Åsneprinsens Jim och det gjorde läsningen ännu mer intressant. Jag är osäker på om jag fortsätter med resten av serien, men gav den här 4 av 5 i betyg.

söndag 2 juli 2017

Deckare för sommarnätter

Har nästan ingen semester i år men vägrar vardag och tjuvläser till alldeles för sent. Just nu Skymningsflickan av Katarina Wennstam i sängen. Och en vapendragare som vill att vi släcker ljuset. 


onsdag 28 juni 2017

Bokbloggens vara eller icke vara

I söndags drog en diskussion igång gällande bokbloggens framtid. Sincerely Johanna undrade om bokbloggen faktiskt är död? I och med att sociala medier har utökats finns det fler sätt att nå ut med boktips, analyser och diskussioner. Många bokbloggare har lagt ned, eller flyttat till andra kanaler. Feministbiblioteket, Enligt O och Barnboksbloggen var några som följde upp resonemanget och kom med sina synpunkter. Dessutom fylldes kommentarsfälten med vettiga tankar.

Själv hoppas jag på att bokbloggen inte är död. För mig är den en fantastisk källa till bra läsning och jag skulle gärna hitta fler av dem. Jag tycker internet generellt har gett mig så mycket mer tillgång till musik, film, litteratur och kultur än vad jag trodde var möjligt när jag 1995-ish började försöka slå upp saker via Altavista och ett hackigt modem. Däremot håller jag med de som anser att bara läsa förkortningar av baksidestexter i bloggar blir tråkigt i längden. Och det är därför jag inte heller gillar Instagram som boktipsare. Min bild är att det blir alldeles för kort och snuttifierat.

Facebook fungerar bättre att diskutera böcker, speciellt i en bokcirkel. Däremot har jag inte landat i andra boktipsargrupper på Facebook, men jag har nog inte heller gett dessa en riktig chans. Min bästa kombination är bokblogg tillsammans med bokpodd. Då finns det möjlighet till djupanalys och det finns ett antal poddar som är riktigt bra. Här tror jag att nya medier och kanaler kan ge gammelmedia en match, vilket är bra. Det känns ibland som om kultur kommer allt mer på undantag och då behövs de nya kanalerna. Därför hoppas jag att bokbloggen håller sig vid liv ett tag till.

Själv skriver jag mest för mitt eget läsminne och för att det kul. Jag är hemskt glad för alla få som läser och lämnar kommentarer. Min framtid som okänd bloggare är ljus, och det är helt ok. Det här är en läsdagbok i första hand, om det blir något annat är mycket osäkert.

måndag 26 juni 2017

Midsommaren är förbi

Midsommar - en helg med orimliga förväntningar på mat, gemenskap, väder och blommor. Jag har ganska blandade känslor inför den här helgen, och väldigt varierande erfarenheter. Den här blev en av de bättre, med fullträff på allt utom vädret. Är tacksam för det. Jag hade den stora lyxen att få fira med en kollega som öppnar sitt hem och bjuder på sillunch, jordgubbstårta och majstång. Väldigt fint firande som avslutades med spontan grillkväll hos hundvänner nästgårds. Midsommardagen och den följande helt ordinarie söndagen tillbringades mer eller mindre i viloläge. Hann plöja hela nya säsongen av Orange is the new Black och några avsnitt av The House of Cards. Mycket nöjd med båda, varav den första passar bättre när både hjärna och kropp är lite utmattade. Den andra kräver lite mer koncentrationsförmåga. Är överlag mycket imponerad att serierna håller så hög kvalitet trots att de båda är inne på femte säsongen.




torsdag 15 juni 2017

Olikhetsutmaningen: aktuell och bortglömd

Enligt O kör en sista olikhetsutmaning innan sommaren. Den här gången handlar det om böcker (eller annan kultur) som är aktuella eller bortglömda. Just nu läser jag ganska mycket aktuellt. Det behöver inte alltid betyda att det är nyutgivet, utan mest aktuellt i mitt flöde.

Men om jag ska tipsa om en bok som jag tänkte på som aktuell, men som eventuellt har blivit lite oförtjänt bortglömd, så är det Åsneprinsen av Caroline Hainer. Lite ironiskt det också att huvudpersonen sällan är i centrum, utan lätt hamnar lite vid sidan av. Boken kom ut förra våren, vilket inte är så länge sedan, och den är väldigt bra. Ibland är det lite synd att det aktuella tidsspannet för nyutgivet är så kort. Den här boken borde fått mycket mer uppmärksamhet.

När det gäller ordet bortglömd, så önskar jag att fler upptäckte den finlandssvenske modernisten Gunnar Björling. Hans ordknappa diktning med mycket utrymme mellan orden och märkliga satser är så fascinerande. Numera hittas han enklast på biblioteket. Jag frågar alltid efter honom när jag besöker någon bokhandel, men de är sällan det finns något. Björling var en av ledande gestalterna inom den finlandssvenska modernismen tillsammans med Edith Södergran och Elmer Diktonius - två diktare som dock alltid nämns före Björling. Det är säkert korrekt, men synd att Björling inte får mer plats.

En annan konstnär som skildras i en högaktuell bok är Hilma af Klint. Hon var pionjär inom det abstrakta måleriet och intresserad av filosofi, religion och andliga begrepp. Hilmas måleri upptäcktes långt efter sin död. Som många kvinnliga konstnärer var hon först okänd och bortglömd för att återupptäckas och hyllas. I det här fallet så tror jag det var så att någon släkting till Hilma upptäckte tavlor på en vind (ganska osäker uppgift) och sedan dess upphör världen inte att förvånas och inspireras av henne. Vårvintern 2013 hade Moderna Museet i Stockholm en stor och väldigt välbesökt utställning av henne. Jag såg den och tyckte mycket om hennes tavlor. De är märkliga, lekfulla och väldigt grafiska. Författaren Ann Laestadius Larsson gav alldeles nyligen ut Hilma: en roman om gåtan Hilma af Klint som fått ett bra mottagande. Jag ser fram emot att få läsa den och lära mig mer om en konstnär som inte längre är bortglömd.