tisdag 12 december 2017

Klassikerkalendern - lucka 12

Jag har inte läst alla fyra böckerna i John Updikes serie om medelklassmannen Harry "Haren" Angstrom, men de jag läste påverkade mig djupt. Det var något i frustrationen, oförmågan och det lilla livet i småstaden som trollband. Av Haren springer, Haren återställd, Haren är rik och Haren vilar tror jag att  jag har läst den första och den tredje. Jag skulle gärna läsa om dem idag, för jag tror jag missade en del. Framför allt tror jag de var roligare än vad jag insåg. Jag tänker också lite på dem som andra kanske ser på Solsidan. Jakten på det perfekta livet och hur viktig omgivningens uppfattning om ens prestationer är ett genomgående tema i Haren-serien, men det handlar också om hur samhället förändras och vad det gör med människor som inte riktigt orkar förhålla sig den förändringen. Updike fick aldrig Nobelpriset, men låg länge med i på listan av möjliga kandidater. Däremot fick han Pulitzer-priset flera gånger. En extra bonus är att han också skrev Häxorna i Eastwick, en bok som sedan blev en berömd film med bland annat Cher och Jack Nicholson.

måndag 11 december 2017

Klassikerkalendern - lucka 11

En av de viktigaste böckerna jag har läst i år är Johannes Anyurus De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Jag tycker den har allt som en klassiker kräver - både i tematik, uppbyggnad och språk. Det finns moraliska diskussioner och den berör vår tidsanda på ett sätt som är skrämmande att läsa om, men som kanske inte är så långt borta som vi tror. Den är inte helt lättillgänglig, men jag önskar att alla läste den för att fundera på vilket samhälle vill ha i framtiden. Den ställer viktiga frågor, men samtidigt är Anyurus behandling av språket och det sätt han skapar historien intressant i sig. Boken är skickligt uppbyggd och jag är ganska säker på att detta är en bok jag kommer att läsa om. Jag ska definitivt försöka läsa mer av Anyuru och då tänker jag främst på hans diktsamlingar.

söndag 10 december 2017

Klassikerkalendern - lucka 10

Så här på Nobeldagen, vill jag gärna få sagt att det finns få böcker jag har kämpat med så mycket som med Doris Lessings serie om Martha Quest. Serien heter Våldets barn och består av Martha, Bra gift, En fläkt av stormen, Instängd och Staden med fyra portar. Jag har läst alla. Martha är envis provokativ och ofta onöjd med vad livet erbjuder henne. Frågan "var detta allt" ställer hon ständigt. Många gånger har hon rätt, andra gånger är hon väldigt irriterande. Samtidigt har det varit för mig nödvändiga böcker om att livet är mycket något du själv skapar (givet dina förutsättningar). Det är upp till dig att ifrågasätta och gå vidare, eller skapa dina egna ramar och värderingar. Att leva behöver inte betyda att göra som alla andra gör. Vilket är rätt svåra frågor att ställa sig i Sydrodhesia på femtiotalet och England på sextio- och sjuttiotalet. Serien sträcker sig fram till 2000-talet och slutar i någon form av framtidsversion. Martha är ofta rejält obekväm, både i sina världar och i de situationer hon försätter sig i, men också att läsa om. Det var en arbetsseger att ta sig igenom alla böckerna, och jag är glad för alla, men den som läser bara den första boken kommer långt med det. Med det sagt: Ge gärna Doris Lessing en chans. Hon är en av mina stora favoriter när det handlar om Nobelpristagare.

lördag 9 december 2017

Klassikerkalendern - lucka 9

Allt av författaren John Steinbeck (1902-1968) platsar i en klassikerkalender om någon skulle fråga mig. Hans böcker som Östern om Eden och Vredens druvor har alltid varit viktiga för mig, men i höstas fick i alla fall Vredens druvor en extra dimension. I september besökte jag en vän i USA och under en fantastisk vandring i Sawtooth Mountains, Idaho, kom vi in på utvandring, invandring och när människor tvingas börja om för att överleva och skapa ett nytt liv. Min väns mammas familj var en av de som tvingades till samma öde som familjen Joad i Vredens druvor. Depressionen gjorde att de fick lämna gård och hem i Oregon för att försöka få ett bättre liv i Kalifornien.

Alpine Lake, Sawtooth Mountains

Vi hade en väldigt intressant och fin diskussion om utsatthet, fattigdom och Steinbecks förmåga att skildra detta. Detta eftersom min vän faktiskt nämnde Vredens druvor som en perfekt bok att beskriva sin mammas och hennes familjs situation. Tillsammans med Möss och människor är Steinbeck på många sätt en komplett författare för mig. Hans förmåga att berätta mycket med få ord. Han skildrar livets svåra villkor levande och insiktsfullt och människor ställs inför svåra moraliska frågor i hans böcker. Han ta ofta upp ondska och godhet på ett synnerligen nyanserat och oväntat sätt. Det gör att alla ovanstående böcker är väl värda att läsa. Själv är jag sugen på att prova Den röda ponnyn, en för mig ännu oläst bok av Steinbeck.



fredag 8 december 2017

Klassikerkalendern - lucka 8

Som vit, svensk, akademiker- och medelklasskvinna har jag privilegier - här hemma i Sverige, men också som världsmedborgare. En av mina uppgifter som människa är att vara medveten om de fördelar jag har, förhålla mig till dem och försöka förstå hur dessa privilegier skapar strukturer som sedan påverkar andra människor. Mellan mig och världen är en bok som hjälper mig med detta. Boken, som kanske mer är en essä, är skriven av den afroamerikanska journalisten, läraren och författaren Ta-Neshi Coates.

I den berättar ett jag (Ta-Neshi) för sin son Samori om hur det är att växa upp som svart man i USA, och hur jaget har lärt sig att förstå världen och se den för vad den verkligen är. Det handlar om vad det innebär att alltid vara den andre. Det handlar om de vitas dröm om USA och vilken roll den svarta befolkningen måste ha för att den drömmen ska vara sann. Att vara svart är bli sedd utifrån ras, men en vit alltid ser sig som rasfri. Han är alltid den avvikande, och den som inte hör till. Coates diskuterar också kroppen och hur den påverkas av de rasistiska strukturer som författaren ser i hemlandet. Ett talande exempel är att det är nio gånger så stor risk för en svart ung man att bli skjuten av en polis jämfört med andra unga män i USA.

Läsaren får följa ett uppvaknande och en strukturell analys av både samhälle och språk. Coates väjer inte för någonting. Det är rättframt men också ganska tungt att läsa. Språket är vindlande, men aldrig dunkelt och det är bister verklighet som han avslöjar. Det är en av de böcker som har gett mig helt nya tankar, helt nya utmaningar - både formuleringsmässigt och perceptionsmässigt - och därför är det en klassiker.

torsdag 7 december 2017

Klassikerkalendern - lucka 7

"Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen."

Carlsson gör storstilad entré i Hemsöborna  (1887) och tar både bildligt och bokstavligt över änkan Flods liv ute i skärgården. Ovanstående rader har blivit minst sagt berömda, och det är en första mening som för mig håller än idag. Carlsson är äregirig och tilltagsen, men också driftig. Han ser till att få ett nedgånget jordbruk på fötter igen. Som en bonus tar hans änkans hjärta - och hennes förälskelse och sorg är en stor del av boken. Men det är naturen och miljön också. August Strindberg skrev boken under en utlandsvistelse och kanske är det därför naturskildringarna och skildringen av ö-livet är så fina.

Det är definitivt naturskildringarna och relationen mellan Carlsson och Flod som gör att det är en klassiker för mig. August Strindberg var produktiv både som dramatiker, författare och målare; han är en av våra stora författare. För mig är pjäserna Fröken Julie och Drömspelet fantastiska att både se och läsa, men jag hade hoppat över romanen Röda rummet. Den var fruktansvärt, fruktansvärt tråkig. Det är oklart om jag läser om Strindberg, men en klassiker är han ändå.

onsdag 6 december 2017

Klassikerkalendern - lucka 6

Det är Finlands stora dag idag. Landet fyller 100 år av självständighet och det ska så klart firas. Även här, så det är ingen slump att den sjätte luckan innehåller en finlandssvensk poet. Gunnar Björling (1887-1960) är en av mina husgudar som har funnits med mig sedan gymnasietiden. Han var modernist och ingick i kretsen kring Rabbe Enckell, Hagar Olsson, Elmer Diktonius och Edith Södergran. Jag minns inte varför jag började läsa honom. Det kan har varit så enkelt att vi läste honom i skolan och sedan har det bara fortsatt. Hans hantering av språket och vilja att spränga alla gränser för att hitta nya konstruktioner är fantastiskt. Ordvalen är unika och ibland helt absurda, ändå tycker jag att det fungerar. Det sägs att han inte är lättillgänglig, och jag håller till viss del med, men jag tycker definitivt han är värd en läsansträngning. Du hittar honom enklast på ett bibliotek, eller i Litteraturbanken. Det få bokhandlare som har hans böcker och även på antikvariat är han svår att hitta. Men, ändå, fortfarande värd att läsa:

Ett stilla mellan dagar
en papperspåse seglar uppå vattnet
barn och hund
och lugnhöstdagar.


Vindfläkts susning
vattnens dragning över dammen,
sakta skälver
och det guld mot blåheten
löv och singlar ned
ett blad visset
och  min rockkrage.
Vattnens dragning
milda vinden
sol i ovans blått.

(Luft är och ljus, 1946, lånat från Litteraturbanken)