onsdag 28 juni 2017

Bokbloggens vara eller icke vara

I söndags drog en diskussion igång gällande bokbloggens framtid. Sincerely Johanna undrade om bokbloggen faktiskt är död? I och med att sociala medier har utökats finns det fler sätt att nå ut med boktips, analyser och diskussioner. Många bokbloggare har lagt ned, eller flyttat till andra kanaler. Feministbiblioteket, Enligt O och Barnboksbloggen var några som följde upp resonemanget och kom med sina synpunkter. Dessutom fylldes kommentarsfälten med vettiga tankar.

Själv hoppas jag på att bokbloggen inte är död. För mig är den en fantastisk källa till bra läsning och jag skulle gärna hitta fler av dem. Jag tycker internet generellt har gett mig så mycket mer tillgång till musik, film, litteratur och kultur än vad jag trodde var möjligt när jag 1995-ish började försöka slå upp saker via Altavista och ett hackigt modem. Däremot håller jag med de som anser att bara läsa förkortningar av baksidestexter i bloggar blir tråkigt i längden. Och det är därför jag inte heller gillar Instagram som boktipsare. Min bild är att det blir alldeles för kort och snuttifierat.

Facebook fungerar bättre att diskutera böcker, speciellt i en bokcirkel. Däremot har jag inte landat i andra boktipsargrupper på Facebook, men jag har nog inte heller gett dessa en riktig chans. Min bästa kombination är bokblogg tillsammans med bokpodd. Då finns det möjlighet till djupanalys och det finns ett antal poddar som är riktigt bra. Här tror jag att nya medier och kanaler kan ge gammelmedia en match, vilket är bra. Det känns ibland som om kultur kommer allt mer på undantag och då behövs de nya kanalerna. Därför hoppas jag att bokbloggen håller sig vid liv ett tag till.

Själv skriver jag mest för mitt eget läsminne och för att det kul. Jag är hemskt glad för alla få som läser och lämnar kommentarer. Min framtid som okänd bloggare är ljus, och det är helt ok. Det här är en läsdagbok i första hand, om det blir något annat är mycket osäkert.

måndag 26 juni 2017

Midsommaren är förbi

Midsommar - en helg med orimliga förväntningar på mat, gemenskap, väder och blommor. Jag har ganska blandade känslor inför den här helgen, och väldigt varierande erfarenheter. Den här blev en av de bättre, med fullträff på allt utom vädret. Är tacksam för det. Jag hade den stora lyxen att få fira med en kollega som öppnar sitt hem och bjuder på sillunch, jordgubbstårta och majstång. Väldigt fint firande som avslutades med spontan grillkväll hos hundvänner nästgårds. Midsommardagen och den följande helt ordinarie söndagen tillbringades mer eller mindre i viloläge. Hann plöja hela nya säsongen av Orange is the new Black och några avsnitt av The House of Cards. Mycket nöjd med båda, varav den första passar bättre när både hjärna och kropp är lite utmattade. Den andra kräver lite mer koncentrationsförmåga. Är överlag mycket imponerad att serierna håller så hög kvalitet trots att de båda är inne på femte säsongen.




torsdag 15 juni 2017

Olikhetsutmaningen: aktuell och bortglömd

Enligt O kör en sista olikhetsutmaning innan sommaren. Den här gången handlar det om böcker (eller annan kultur) som är aktuella eller bortglömda. Just nu läser jag ganska mycket aktuellt. Det behöver inte alltid betyda att det är nyutgivet, utan mest aktuellt i mitt flöde.

Men om jag ska tipsa om en bok som jag tänkte på som aktuell, men som eventuellt har blivit lite oförtjänt bortglömd, så är det Åsneprinsen av Caroline Hainer. Lite ironiskt det också att huvudpersonen sällan är i centrum, utan lätt hamnar lite vid sidan av. Boken kom ut förra våren, vilket inte är så länge sedan, och den är väldigt bra. Ibland är det lite synd att det aktuella tidsspannet för nyutgivet är så kort. Den här boken borde fått mycket mer uppmärksamhet.

När det gäller ordet bortglömd, så önskar jag att fler upptäckte den finlandssvenske modernisten Gunnar Björling. Hans ordknappa diktning med mycket utrymme mellan orden och märkliga satser är så fascinerande. Numera hittas han enklast på biblioteket. Jag frågar alltid efter honom när jag besöker någon bokhandel, men de är sällan det finns något. Björling var en av ledande gestalterna inom den finlandssvenska modernismen tillsammans med Edith Södergran och Elmer Diktonius - två diktare som dock alltid nämns före Björling. Det är säkert korrekt, men synd att Björling inte får mer plats.

En annan konstnär som skildras i en högaktuell bok är Hilma af Klint. Hon var pionjär inom det abstrakta måleriet och intresserad av filosofi, religion och andliga begrepp. Hilmas måleri upptäcktes långt efter sin död. Som många kvinnliga konstnärer var hon först okänd och bortglömd för att återupptäckas och hyllas. I det här fallet så tror jag det var så att någon släkting till Hilma upptäckte tavlor på en vind (ganska osäker uppgift) och sedan dess upphör världen inte att förvånas och inspireras av henne. Vårvintern 2013 hade Moderna Museet i Stockholm en stor och väldigt välbesökt utställning av henne. Jag såg den och tyckte mycket om hennes tavlor. De är märkliga, lekfulla och väldigt grafiska. Författaren Ann Laestadius Larsson gav alldeles nyligen ut Hilma: en roman om gåtan Hilma af Klint som fått ett bra mottagande. Jag ser fram emot att få läsa den och lära mig mer om en konstnär som inte längre är bortglömd.

tisdag 13 juni 2017

Lästips nedladdade i mobilen

Älskar internet, blir så glad när människor boktipsar - i bloggar eller på Twitter och Instagram. Bara den här veckan har jag laddat ned:

Att skriva av Stephen King (fanns visserligen bara som ljudbok, vilket jag inte är så förtjust i).
Det här är hjärtat av Bodil Malmsten (har längtat efter att få läsa henne).
Hilma av Anna Laestadius Larsson (nästa bokcirkelbok).
Miss Kollo av Sara Villius (tipset gällde egentligen Nej, det är en snöklump men den fanns inte i appen).
De polygotta älskarna av Lina Wolf (en bok som så många tycker är bra).
Utan dina andetag och Brännmärkt av Karins Aspenström (även här letade jag egentligen efter To my Love, men appen svek mig även här).

Annars är dagens stora nyhet och sorg att Ulf Stark har gått ur tiden. Han är verkligen en av våra allra bästa och mest älskade barnboksförfattare. Jag kan inte stoltsera med något speciellt läsminne från honom. Jag har faktiskt inte läst så mycket av honom, men jag älskade Dårfinkar & Dönickar när den gick på TV. Precis som Kan du vissla Johanna?, också den har jag sett många gånger. Han är värd varenda hyllning. För det är som Lotta Olsson skriver i DN: Ulf Stark skrev så att man förstod hur stort livet var.

En vacker blomma med svårstavat namn.

lördag 10 juni 2017

Guldkorn från SVTPlay

På en och samma kväll brände jag av två dokumentärer från K Special. Först Historien om Via della Conciliazione som handlar om den gatan som förbinder Vatikanstaten med övriga Rom. Idag en av de mest fotograferade vyerna på världens vykort. Men få vet (jag visste inte!) att den är skapad av Mussolini, för att han ville binda samman den italienska staten med romerska-katolska kyrkan.

Missa inte heller Kiki - Sara Jordenös film om Kiki-scenen i New York. Scenen, och rörelsen är en fortsättning på Ballrom, en performancebaserad konstform som blev kända för många på 1990-talet genom Madonnas dansare och videon till "Vouge". Idag är Kiki-scenen en egen konstnärlig subkultur. Så bra film - så bra dans - så välformulerade människor om identitet, förtryck och kärlek. 

Och jag tänker att jag måste också se Kiss och gitarristen som försvann. För titeln, och för att det är ett av världens största band. 

torsdag 8 juni 2017

I mål med #blogg100

Då var det dags för sista inlägget i 2017 års upplaga av #blogg100. Med detta är jag klar och färdig. I år lyckades jag dessutom publicera ett inlägg varje dag i 100 dagar. Två gånger tidigare har jag klarat det, men då missat några dagar och därför fått hålla på längre innan inläggen har nått summan 100. Jag är väldigt nöjd med årets upplaga, men det har också varit en kamp att få ihop innehåll. Speciellt runt 70-80, då tog det emot rejält. Tidigare år har jag kunnat skriva om böcker jag redan läst. I år har det nästan enbart handlat om böcker jag läst under tiden eller böcker jag är intresserad av att läsa. Därför har jag fyllt ut med andra typer av inlägg. Länktips har varit en klippa att luta sig mot, men utmaningar från Enligt O, Kulturkollo och Lyrans Noblesser har räddat mig många gånger.

Sett i backspegeln så finns det en hel del övrigt att önska i kontinuitet på den här bloggen. Jag skriver flitigt under #blogg100 men sedan faller inläggen av. Hur det ska gå det här året återstår att se, men jag borde ha alla möjligheter att hänga i. Jag hoppas att jag gör det. Till det vill jag också tillägga: Min beundran för de bloggare som har en välfylld, aktuell och intressant blogg är aldrig större än precis nu. Alla gånger jag har kommit i mål, blir det också tydligt vilket arbete ett bra innehåll kräver.

I övrigt har jag laddat ner två böcker av Karin Aspenström efter att ha läst ett inlägg på Bokhora. I min mobil väntar nu Utan dina andetag och Brännmärkt. Som om det inte fanns tillräckligt på läslistan ändå.

onsdag 7 juni 2017

En lila dag idag också

Så blev den 7 juni en dag då mitt flöde svämmade över med klipp, artiklar, reflektioner och den lila färgen. Först förstod jag inte riktigt varför. Men sedan så. Det är Prince Rogers Nelsons födelsedag idag. Komikern Chris Rock skrev på Instagram att det var en skam att skolorna var öppna, och jag tror att Donald Trump fick en släng av sleven i samma post. Och det är nog många i USA som ser det så, i alla fall att det borde vara en helgdag idag. Med all rätt tycker jag - som svart artist har han sprängt enormt många viktiga glastak. Något som jag i min vita skandinaviska värld inte kan förstå vidden av, men jag kan alltid läsa om det och lära mig något. Idag har jag läst detta och detta - varav den senare var nog mest intressant. Hittade även denna intervjun med Sheila E som jag tyckte var fin. Och så har jag så klart lyssnat på hans musik. Igen.