Oceanen vid vägens slut - att försöka läsa skräck

Jag är en fegis. Har alltid varit det och kommer nog alltid att vara det. Jag kan läsa deckare, men skräck - helst inte alls. Under tidiga tonår så läste jag en hel del av Stephen King, men sedan har det inte blivit mycket mer. Eftersom jag till slut (eller ganska snabbt) blev rädd.

Jag har nog sett en eller möjligen två skräckfilmer i hela mitt liv, varav en är Scream, vilken mer ska vara en parodi och hyllning till genren än en skräckfilm. Hjälpte inte mig kan jag säga. Har försökt att se The Shining men fick stänga av och kan inte tänka mig att se om Twin Peaks för att jag tyckte den var så obehaglig när jag såg den som gymnasist.

Ändå ska jag läsa Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman, vilken enligt Google är en mörk och magisk skräckhistoria från 2014. Detta på grund av bokklubben och för att jag inbillar mig att böcker möjligen är mindre otäckt än film. Jag tänker i alla fall inte läsa efter mörkrets inbrott.

Dagens biblioteksbesök

Bibliotek är något av det bästa jag vet.Vem som helst kan få tillgång till samhällsinformation, tillgång till litteratur och möjlighet till kunskap genom allmänna bibliotek. Det är så fint. Jag har bra bibliotekarier att tacka för att mitt läsintresse kunde frodas i bokslukaråldern, och idag är det biblioteken som kan tillhandahålla alla böcker, även de som inte ligger på topplistorna och som snabbt rensas ut från butikshyllorna.

Yttrandefrihet, demokrati och det där tysta lugnet när människor sitter böjda över en bok och läser (eller ibland skriver) - i en och samma byggnad. Jag lämnar skolbiblioteken för den här gången, men jag kan skriva ett antal tusen tecken om varför dessa är oerhört viktiga för en bra skola. Och för tydlighetens skull: Jag gillar när bibliotek är just bibliotek.

Ett typiskt fint bibliotek, med massor av böcker som väntar.

Som vanligt lånar jag för mycket, som jag kommer att lämna tillbaka för sent. Men jag ser böterna som en slags sponsring. Idag fick jag med mig följande hem:

Ett eget rum, Virginia Woolf
Kvinnor ritar bara serier om mens, redaktör Sara Olausson
En liten hjälte, Fjodor Dostojevskij
Ställ ut en väktare, Harper Lee

Woolf och Lee är böcker som ska bokcirklas. Kvinnor ritar bara serier om mens har jag varit sugen på länge, men tänkte att den passar extra bra att läsa imorgon. Dostojevskij tog jag bara för att det var cirka hundra år sedan jag läste tegelstenen Brott och straff och tänkte att den här var föredömligt tunn för att komma från en rysk klassiker.