tisdag 7 mars 2017

Oceanen vid vägens slut - att försöka läsa skräck

Jag är en fegis. Har alltid varit det och kommer nog alltid att vara det. Jag kan läsa deckare, men skräck - helst inte alls. Under tidiga tonår så läste jag en hel del av Stephen King, men sedan har det inte blivit mycket mer. Eftersom jag till slut (eller ganska snabbt) blev rädd.

Jag har nog sett en eller möjligen två skräckfilmer i hela mitt liv, varav en är Scream, vilken mer ska vara en parodi och hyllning till genren än en skräckfilm. Hjälpte inte mig kan jag säga. Har försökt att se The Shining men fick stänga av och kan inte tänka mig att se om Twin Peaks för att jag tyckte den var så obehaglig när jag såg den som gymnasist.

Ändå ska jag läsa Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman, vilken enligt Google är en mörk och magisk skräckhistoria från 2014. Detta på grund av bokklubben och för att jag inbillar mig att böcker möjligen är mindre otäckt än film. Jag tänker i alla fall inte läsa efter mörkrets inbrott.

Inga kommentarer: