Om Astrid

Såg första delen på svtplay i dag och blev både fascinerad och förundrad. Missa inte dokumentärserien om Astrid Lindgren. Det handlar om hur hennes författarskap formades av egna erfarenheter men också om samhällets och familjens krav på en ung kvinna. Mycket intressant!

Tre biografier bortom gränser

Biografi eller memoar - jag är inte helt klar över gränserna - men jag tror man kan kalla dessa tre böcker åtminstone självbiografiska. De gör alla tre upp med det förflutna och de rör sig i länder väldigt långt bort. Om jag minns rätt så läste jag alla samma sommar, och även om jag mest låg på en filt i trädgården så fick jag uppleva nya länder. (För övrigt en väldigt bra sak med att läsa, du kan förflytta sig snabbt och miljövänligt till väldigt låg kostnad): två herrar och en dam ingår och jag börjar med damen:

Fosterland av Dilsa Demirbag-Sten är en fortsättning på Stamtavlor. Jag har inte läst Stamtavlor och det påverkade inte min läsning av Fosterland negativt. Istället uppskattade jag verkligen skildringen av tre kvinnor och tre generation som påverkas av en flykt från Kurdistan till Sverige. Mormor blir kvar, men mamma Nuna och Dilsa med syskon hamnar till slut i Sverige. Nuna längtar hem och vill tillbaka, Dilsa och hennes syskon kämpar med att anpassa sig till en ny vardag. Det nya livet i Sverige krockar med det gamla och alla i familjen får betala ett pris för att få leva i frihet. Läs den!

Hur många gånger kan man döda en man? är ett noggrant och sorgligt dokument över arbetet med att hitta en bild av en död pappa. Raymond Paredes-Ahlgren är född i Chile där hans pappa var en av president Salvatore Allendes närmaste män. När juntan med Pinochet i spetsen inleder en statskupp 1973 kämpar Eduardo Paredes med presidenten för Chiles frihet och sin överlevnad. Men han grips, torteras och dödas. Raymonds svenska mamma flyr till Sverige med familjen. 1995 hittas Eduardo i en massgrav och här börjar resan för att hitta sin pappa, förstå vad som hänt, vem han var och bearbeta sin egna minnen av honom. Mycket spännande - och ett stycke historia från en ovanlig vinkel.

Markus Lutteman är författaren bakom El Choco - svensken i Bolivias mest ökända fängelse, men huvudrollen har Jonas Andersson. Lutteman träffar Andersson av en slump på en resa i Bolivia och blir fascinerad över hur och varför svensken har hamnat i ett av världens mest ökända fängelser. Dessutom verkar fängelset hjälpt till att få ordning på en orolig själv och strulig bakgrund - Jonas Andersson har till och med hunnit bilda familj i fängelset. Jag tycker man ska läsa den här boken för att det är en otrolig historia med otroligt starka människor i. Världspolitiken får man på köpet.

Omstart

Det har varit väldigt tyst här, väldigt länge och eftersom tanken med att ha en blogg är vettiga inlägg och regelbunda uppdateringar så känns det som att det är dags att ta nya tag. Så då gör jag det. Den här boken rekommenderar jag alla att läsa: den är gripande, intressant, rolig och hemsk på samma gång. Den är svår att släppa och man får ont i magen när man läser den. Det handlar om mobbning, rasism och om att aldrig ge sig. Jag är så väldig glad att jag hittade den i en bokutförsäljning i en knasig outlet-affär i somras. Det är en typisk bok som jag inte trodde skulle vara bra, men som var helt fantastisk.

Mig äger ingen

Den här boken har jag tänkt läsa länge. Jag har sett den i olika ställ, i olika affärer. Varje gång har jag tagit upp den och tänkt "den här måste vara bra". Nu har jag läst den. Och ja; det här är en bok vars titel är lika bra som innehållet. Åsa Linderborg gör en strålande roman av sin uppväxt som jag hade extremt svårt att lägga ifrån mig. Det känns ärligt, äkta och innerligt. Som sjuttiotalist är jag också barnsligt förtjust att läsa om min samtid, vilket också serveras på varje sida. Dessutom ett stort plus för omslagsbilden som på ett vis sammanfattar hela bokens känsla. Läs den för att handlar om: en pappa som kämpar in i det sista, en mamma gör något av det mest förbjudna och en dotter som hittar en väg ut.