I dagarna har kvällstidningarna frossat i att en man dömd för två mord har lyckats begå självmord på en rättspsykiatrisk klinik. Jag tänker inte gå in på detta mer än så, men måste ändå i sammanhanget rekommendera reportageboken Jakten på en mördare av Tobias Barkman. Det handlar om hur kriminalchef Per-Åke Åkesson och hans kolleger löste en våg av mordfall som drabbade hans polisdistrikt och även tog sig an och lyckades lösa två av Skånes mest berömda och tragiska mordfall. Dessutom får läsaren en bild av hur polisen jobbar och hur skickliga kåren kan vara. Och hur viktigt varje persons engagemang är för att uppgiften ska lösas.
Jag minns själv hur Helén berörde mina föräldrar och min omgivning och hur otäck och hemsk hela historien var då när det hände i slutet på 80-talet. Jag var själv femton och tyckte att det var så läskigt att något kunde hända i en liten håla som Hörby. Tänk att gå ut och leka och aldrig komma hem igen. Det är så sorgligt, men jag tycker att Tobias Barkman är skicklig på att hålla distansen i texten, och det är en distans som behövs. Det blir inget frossande i fruktansvärda detaljer även om de finns där. Däremot är det en driven författare som skickligt nystar upp händelseförlopp efter händelseförlopp. Frågar du mig så är det mycket bättre läsning än det som du hittar i Expressen eller Aftonbladet.
måndag 4 januari 2010
Listan 2009
Svart flicka vit flicka är en bok Joyce Carol Oates, en författare som jag alltid tycker om. Jag har inte läst en dålig bok av henne. Den här är inte fantastisk utan ganska svårläst men fantastisk i händelseutvecklingen och de två flickorna som knyts till varandra vare sig de vill det eller inte. Det är ett besök i dysfunktionella familjer och det gör boken allt annat än dålig. Jag hoppas hon får nobelpriset snart för det är hon verkligen värd.
Jag har inte läst något av Unni Drougge tidigare, och var helt säker på att jag inte gillade henne. Men det är tur att jag hade en punkt på listan som var att plocka en bok av en författare som jag inte trodde att jag gillade. Boven i mitt liv kallas kärlek är en av de mest oväntade läsupplevelserna jag hade 2009. Så mycket bättre än Carina Rydberg och intressant ur många synvinklar. Inte bara för att den är självupplevd och en väldigt privat historia. Den är mycket mer än snaskig och det hade jag inte väntat mig.
Det var inte många punkter som uppfylldes på den här listan. Därför blir det ingen lista i år. Bara mer böcker. Och det är ett löfte.
Nytt år och nya möjligheter
Nu är det nytt år och vi skriver 2010. Vad som väntar är fortfarande dolt i dunkel och det är väl för väl. Jag är ingen vän av överraskningar men skulle samtidigt aldrig våga gå till en spåtant för att få veta vad som finns i framtiden. Nåväl; 2009var ett ganska bra läsår för mig. Dock gick bloggandet trögt. Jag hoppas att det nya året blir bättre, och att jag kommer igång och inte ger upp. Att jag blir lite mer som rosen som trotsade snön nu i december.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)