torsdag 6 oktober 2011

Äntligen

Då var det dags för Tomas Tranströmer. Sedan i början av 90-talet har han varit en ständig kandidat till Nobelpriset. 2011 fick han det. Kultursverige verkar tycka det är ett helt korrekt val, utom Guillou, som tar upp fadäsen från 1974 när Martinson och Johnson fick pris (trots att de satt i Akademin). Jag förstår väl inte helt Guillous resonemang här, en svensk författare borde teoretiskt sett kunna hålla världsklass. Det har väl inget att göra med tidigare utnämningar? Och övriga landet ser Tranströmer som den internationellt erkända poet han är, och alltså en värdig vinnare. Om jag har läst honom? Inte ännu, men ser fram emot att stifta bekantskap med metaforernas mästare.

Inga kommentarer: