måndag 17 oktober 2016

Dylan, Dick och jag

I torsdags kungjordes vem som får Nobelpriset i litteratur i år. Jag var ledig och hörde Ekots direktsändning. Precis som jag också hörde skratten och de förvånade ropen när den ständiga sekreteraren Sara Danius avslöjade namnet. Även flera dagar efter chocken (för mig var det verkligen det) och efter spaltmeter efter spaltmeter med krönikor och inspel på sociala medier, så är jag fortfarande väldigt kluven. Och besviken. Jag sällar mig till den skaran som är tråkig, elitistisk och som inte tror att ett snobbigt litteraturpris tjänar på att bli populariserat och uppblandat med musikgenren. Trots att jag inte betvivlar Dylans viktiga gärning eller genialitet (har inte läst eller lyssnat på honom). Men jag tycker enligt O säger det bäst, och jag håller verkligen med i den analysen. Jag hoppades på Roth eller Oates om det nu var USA:s tur.

I övrigt är jag väldigt glad för min bokklubb på Facebook. Strålande administrerat av Den där om Jenny och med trevliga, kloka och smarta medlemmar. Förra gången läste vi I love Dick som har blivit så hyllad att den knappt går att få tag i på bibliotek. Med rätta kan jag tycka. En mycket välbehövlig bok om en kvinnans passion och vad hon väljer att göra med den. Jag tyckte så mycket om det, och hoppas det blir en bok jag läser om. Var en aning stressad på slutet och tror boken även i stort tjänar på det. Här är en recension, men lyssna även på En varg söker sin podds analys av Chris Kraus bok. Som vanligt roligt och träffande.

I övrigt kan jag bara tillägga att avsaknad av, alternativt usel uppkoppling, gör under för ens läsvanor. Har inte sett på Netflix på snart en månad. Dock sover jag duktigt, läser och lyssnar på Prince. Det är också ett liv.

Inga kommentarer: