Det kommer en tidpunkt varje sommar då jag börjar överkonsumera dokumentärer. Kanske är det när hjärnan är utvilad och redo för tyngre tittande än serier och filmer, eller är det en form av rastlöshet som också infinner sig när några veckors ledighet flutit på. Två exempel som berör musik är:
Musikerna bakom artisterna var kanske ett litet uns av bitterhet mot att inte få vara största stjärnan själv, men också fascinerande i sitt sätt att berätta om hur det är att vara avgörande för att fansen ska få rätt upplevelse men ändå inte räknas. Stort plus för att Wendy & Lisa (två av de musiker Prince arbetat med) var intervjuade.
Studio 54 var en virvelvind av discomusik, festande, glamour och kändisar. Här fanns gränslöshet och accepterande samtidigt som vissa alltid fick gå före i kön och andra hamnade utanför varje gång. För första gången berättar de som stod bakom kalaset hur framgången gav dem oändliga möjligheter med också krossade dem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar