lördag 11 december 2010

Dag 5 - mina föräldrar

Jag har världens bästa föräldrar. Det låter ospännande och inte så exotiskt men jag kan inte säga att jag har haft några stora konflikter med mina. Lite tonårsrevolt, såklart, men de har knappast lämnat några sår i mig som kommer ta ett liv att berarbeta och komma över. Det är jag väldigt tacksam för. Och jag vet att de alltid finns där om jag behöver hjälp. Alltid. Alltid och det enda jag kan hoppas på är försöka återgälda det i någon form. Kanske en önskan dömd att misslyckas och det är väl det föräldraskapet går ut på. Det där villkorslösa.

Mamma: vi är på skidsemester i en liten svensk skidort. Det är värmestuga, knapplift och skidskola. Jag går i skidskola. Varje år, och ett av dessa år hamnar jag i en grupp där jag och två av mina kompisar är klart bättre än resten av gruppen. Vems mamma påpekar detta orättvisa faktum och den felaktiga gruppindelningen pinsamt högt inför skidlärare, andra elever och deras föräldrar? Vems unge och kompisar får sedan en alldeles egen grupp - och svettas järnet med chefen för skidskolan resten av veckan? Engagemang i allt hon gör, en vilja av stål och en matchande uthållighet samt en förmåga att alltid leverera sanningar; det är min mamma det.

Pappa: Vi firar jul med min syster och hennes kille som då bor för oss övriga i familjen alldeles för långt norrut. En dag är vi ute vid ett friluftsområde/sportanläggning med skidspår och ishall. Jag tror att min bättre hälft antagligen är ute och svettas på längdskidorna. Vi andra tar en vinterpromenad med min galna dobermann och syrrans envisa euraiser. När promenaden nästan är avslutad ser vi några som har fräst fast sin bil i snön. Vems pappa är först framme för att hjälpa till? Vems pappa ligger efter fem minuter på knä i snön med en snöskyffel i hand och har efter ytterligare fem minuter kommit på hur bilen ska bärgas. Vems pappa stannar kvar tills bilen är loss? Min pappa har varit scout när han var liten, och det har han fortsatt med hela livet. Han är alltid redo att hjälpa till.

Det finns många böcker som tar upp förhållandet föräldrar/barn och allt vad det är att växa upp i en familj. Jag tycker de nedanstående är fina skildringar av det där villkorslösa och hur skört och starkt det är:
Svinalängorna av Susanna Alakoski
Tätt intill dagarna av Mustafa Can
Mig äger ingen av Mia Linderborg

Inga kommentarer: