torsdag 5 oktober 2017

Olikhetsutmaningen: kanon eller kalkon:

Medan jag inväntar vem som tilldelas Nobelpriset 2017, så passar jag på att besvara enligt O:s utmaning om kanon och kalkon. Den tar upp Nobelpriset, eller något annat kulturpris med uppgiften att presentera ett verk som är kanon och kalkon. Jag har många kanoner bland de författare som har fått Nobelpriset, speciellt de senare åren. Jag tycker mycket om J.M Coetzee som jag läst fler böcker av. Den som jag tycker mest om är nog Onåd, men även Pojkår är väldigt fin. Men även Doris Lessing är en författare som jag uppskattar. Hennes serie om Martha är extremt bra. Dessutom är Jean-Marie Gustave Le Clézio riktigt bra. Hans Skattsökaren är en kanon.

När det kommer till kalkon så är jag en av dem som inte uppskattade att Bob Dylan gick priset förra året. Jag må vara inskränkt och en snobb, men jag står i det här fallet på den smala litteraturens sida. Jag tvivlar inte på Dylans betydelse, men tycker att det finns andra viktiga pris han kan tillägnas. Två andra kalkoner är för mig Elfride Jelinek och Dario Fo. Pianolärarinnan var omöjlig för mig och jag tvivlar på att jag någonsin läser den. Dario Fo kommer jag aldrig att förstå, men jag är inte heller så bevandrad inom teatern.

12 kommentarer:

  1. Jag förstår inte heller varför Dylan fick priset, men min kalkon blev en bok av en kvinnlig nobelpristagare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu blev jag nyfiken på vem som blev din kalkon

      Radera
  2. Håller helt med om Coetzee, har läst flera bra böcker av honom och vill gärna läsa fler. Le Clézio har jag tänkt läsa, men aldrig kommit mig för att ta tag i. Jelinek har jag försökt närma mig, men det känns märkligt. Har läst delar av Pianolärarinnan, men inte mer. Fos pjäser är ändå rätt roliga, men jag har bara sett, inte läst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan verkligen rekommendera Le Clézio. Och måste kanske ge Dario Fo en andra chans.

      Radera
  3. Coetzee och Lessing är jättebra, men Dario Fo var ett underligt val

    SvaraRadera
  4. Jelinek och Dylan kändes ju som mycket speciella val med tanke på att de inte riktigt gillar uppmärksamhet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet. Jag tyckte också det är lite konstigt med pristagare som absolut inte verkar vilja ha priset. Och andra sidan har det ju inte ansökt om det, utan bara får det. Men ändå.

      Radera
  5. lyrikpristagare hade man oftare förr, typ Nelly Sachs, Gabriela Mistral, Wislawa Szymborska och andra, alla sjunger inte sina texter... Nils Ferlin borde ha fått Nobelpris.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dom hade jag glömt bort lite, men det har du helt rätt i. Borde nog läsa lite mer lyrik.

      Radera
  6. Dylans lyrik är intressant, vi har flera kvinnliga lyriker som fått Nobelpriset. Lessing är en av mina favoriter.

    SvaraRadera