Oceanen vid vägens slut

Om en vecka är det dags att diskutera Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman i bokklubben. Det är en ungdomsbok och i bokklubben så har den klassats som skräck. Eftersom jag är en fegis utan dess like var detta en mental spärr för mig. Utan ett uns ironi så har jag läst på tåget under dagtid, enbart för att inte vara hemma och bli rädd. Det har gått bra. Det är en otäck bok med en hel del magisk realism, men den var inte så farlig. Nu vet jag inte hur yngre läsare ser på detta, men jag är som sagt väldigt långt ifrån modig när det kommer till otäckheter och övernaturligheter.

Oceanen vid vägens slut har en fin grundhistoria om hur en pojke hamnar i trubbel och får villkorslös hjälp av tre starka kvinnor - en ung, en gammal och en väldigt gammal. Det är en bok om att våga göra rätt, våga göra motstånd och att ta emot ett offer. Det är inspirerande att kvinnor står för styrkan i boken. Även de mörka krafterna tar sig kvinnligt uttryck. I korthet handlar boken om en pojke som genom en rad händelser lyckas öppna en port till en mörk värld och bjuda in krafter i sitt hem. Det gör att han riskerar att få sina mamma, pappa och syster dödade. Men till hjälp har han kvinnorna Hempstock där flickan Lettie på kort tid blir en nära vän.

Bandet mellan pojken och Lettie är väldigt fint skildrat precis som relationen mellan kvinnorna. Deras lugn, trygghet och beslutsamhet skiner verkligen igenom hela boken. Och kanske är det den som gör att det inte blir så läskigt i alla fall. De vet åtminstone alltid på råd. Samtidigt så utvecklar pojken en styrka under bokens gång. Också detta mycket gripande och starkt skildrat. Det är överlag en väldigt bra bok. Den passar en medelålders tant, precis lika bra som en trettonåring.

E-bok eller ljudbok?

I slutet av förra året började jag läsa på ett nytt sätt - i mobilen. För mig, som inte är först med teknik och tycker att en bok i fysisk form är en riktigt bok var det ett stort steg. Tanken på att inte kunna sätta den lästa boken i en bokhylla, kändes konstig. Att inte kunna bläddra eller välja bok efter omslaget ännu konstigare. Men efter att ha provat, mycket skeptiskt och tveksamt, så måste jag erkänna att det här är väldigt smidigt. Framför allt märker jag att min läsning på tåget fram och tillbaka till jobbet har blivit mycket bekvämare och enklare. Jag läser mer helt enkelt. Och det är roligt.

Jag slipper släpa på böcker i en redan tung jobbväska. Det är lätt att byta bok om jag vill läsa något annat. Det går snabbt att leta upp böcker jag är intresserad av. Dock en brassklapp - eftersom jag läser via en prenumerationstjänst så är utbudet viktigt. Och jag tror att ju mer e-böcker jag väljer att läsa desto viktigare kommer utbudet att vara.

Just nu använder jag Nextory. Delvis på grund av jobbet, men också för att jag tycker det är en bra tjänst (jag betalar dock abonnemanget själv). Det går alldeles utmärkt att också låna e-böcker på bibliotek. Det har jag inte lyckats med ännu, men jag är ju den tekniska idioten personifierad.

Av de tretton-fjorton böcker jag här läst på tre månader är en en ljudbok. Det är ingen slump. Jag tycker det är svårt att lyssna/läsa ljudböcker. Jag tappar bort mig. Blir irriterad på den som läser boken. Eller tänker på något helt annat. Så det dröjer nog innan ljudboken blir min grej. Jag gissar på aldrig.

En riktigt bok på många sätt. Foto: Ryan Mcguire