lördag 1 april 2017

Oceanen vid vägens slut

Om en vecka är det dags att diskutera Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman i bokklubben. Det är en ungdomsbok och i bokklubben så har den klassats som skräck. Eftersom jag är en fegis utan dess like var detta en mental spärr för mig. Utan ett uns ironi så har jag läst på tåget under dagtid, enbart för att inte vara hemma och bli rädd. Det har gått bra. Det är en otäck bok med en hel del magisk realism, men den var inte så farlig. Nu vet jag inte hur yngre läsare ser på detta, men jag är som sagt väldigt långt ifrån modig när det kommer till otäckheter och övernaturligheter.

Oceanen vid vägens slut har en fin grundhistoria om hur en pojke hamnar i trubbel och får villkorslös hjälp av tre starka kvinnor - en ung, en gammal och en väldigt gammal. Det är en bok om att våga göra rätt, våga göra motstånd och att ta emot ett offer. Det är inspirerande att kvinnor står för styrkan i boken. Även de mörka krafterna tar sig kvinnligt uttryck. I korthet handlar boken om en pojke som genom en rad händelser lyckas öppna en port till en mörk värld och bjuda in krafter i sitt hem. Det gör att han riskerar att få sina mamma, pappa och syster dödade. Men till hjälp har han kvinnorna Hempstock där flickan Lettie på kort tid blir en nära vän.

Bandet mellan pojken och Lettie är väldigt fint skildrat precis som relationen mellan kvinnorna. Deras lugn, trygghet och beslutsamhet skiner verkligen igenom hela boken. Och kanske är det den som gör att det inte blir så läskigt i alla fall. De vet åtminstone alltid på råd. Samtidigt så utvecklar pojken en styrka under bokens gång. Också detta mycket gripande och starkt skildrat. Det är överlag en väldigt bra bok. Den passar en medelålders tant, precis lika bra som en trettonåring.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar