måndag 24 april 2017

Det finns annan frukt än apelsiner

Jeanette Wintersons självbiografiskt färgade Det finns annan frukt än apelsiner (1985) sätter fingret på hur svårt det är att inte vara sig själv. Trots att huvudpersonen Jess har fått en oerhört strikt uppfostran, är djupt frireligiös, predikar regelbundet och tror att homosexualitet är något onaturligt, så går det inte att stå emot när hon förälskar sig i en annan tjej. Förälskelsen får henne att ifrågasätta sig själv och allt som hon trodde var sant. Trots att hennes mamma och mammans kyrkliga vänner läser över henne och Jess själv botgör sig på en mängd olika sätt så kommer känslorna tillbaka. Konflikten mellan Jess och tron, mellan Jess och hennes mamma samt Jess och samhället skildras väldigt fint. Som grädde på moset är Jess mamma minst sagt originell, i mångt och mycket direkt elak, och när det kommer fram att Jess är adopterad blir identitetskrisen om möjligt ännu djupare. Några partier i boken var röriga, eller jag okoncentrerad, men annars var det en stark och sorglig men också ljus och rätt rolig roman. Jag gillade Wintersons kompromisslöshet och mod - och jag tror det skulle hjälpa många att fundera på under vilka villkor vi har lust att leva. Jess måste ställa sig alla de frågorna. Och ta ansvar för svaren. Det finns annan frukt än apelsiner passade mig väldigt bra. Winterson har fortsatt nysta i sin uppväxt och med Varför vara lycklig när du kan vara normal? (2012), återvänt till den obegripliga relationen till sin mamma och kanske kampen för att ta sig vidare. Jag har inte läst denna, men lägger den på min lista. Speciellt efter ha googlat lite och hittat Anna Hellgrens recension av boken.

Inga kommentarer: