På väg

Det är snart dags för semester.

Vad som gör att jag knappt läser

Just nu handlar det mest om att få stryk i Wordfeud. Smärtsamt för en som hade kanonresultat på Högskoleprovets orddel. Och var stolt över det. Fast det är egentligen inte så konstigt. Strategiskt tänkande har aldrig varit min starka sida. Jag bär dessutom på ytterligare en skam som kan ha något att göra med att segrarna är långt borta - jag är usel på korsord.

Yarden

Ibland är det nyttigt att påminnas om att ens egen värld är liten, och att man sällan går utanför dess gränser. Att jag lever i en ganska bekväm bubbla. Jag jobbar i samma stad som Kristian Lundberg ofta återvänder till i sina böcker. I hans bok Yarden är det arbetarna som står längst ned på skalan som skildras. De som inte har några rättigheter eller krav på sitt arbete. De tar de timmar de får, följer de order som ges. Att ifrågasätta är att vara utan jobb. Och när jag läser om att inte ta bussen för att spara lite till i en desperat jakt på överlevnad, då är jag mil bortom min vardag. Det gör mig lite skamsen att jag inte visste mer.Det gör mig tacksam över att vara på andra sidan den gränsen. Det är en påminnelse om att jag inte ska ta något för givet. Och att det nästan är dags att gå med i facket.

Min läshörna, del 2

Min nya läshörna

Efter en som vanligt mödosam renovering.Nu finns det ett nytt härligt trägolv och ommålade väggar.

iPad

Provar att blogga via min padda. Ett djärvt test från en som använder ny teknik mer eller mindre sist.

Danskt band

Danskt band betyder inte att boken är på danska. Det är ett sätt att binda in böcker, precis som pocket är ett, och franskt band ett annat. Det fick jag lära mig den hårda vägen när jag beställde ytterligare en bok av Liv Strömquist, min nya favorit, via nätet. (Livs serier har humor och är vansinnigt träffsäkra och svarta i sitt resonemang. Alla borde läsa henne). Men: Den hårda vägen betyder annars att man hysteriskt mailar kundtjänst på en av de stora nätbokhandlarna och vill stoppa en beställning för att man tror att boken är på danska. Vilket man tydligt skriver i mailet. Precis när man släppt i väg det så inser man sitt feltänk, googlar och inväntar kundtjänst artiga svar. Typ "inga frågor är dumma frågor" men vi skrattade gott åt dig på kafferasten. Jag längtar i alla fall efter mitt nya danska band - Ja till Liv.

Äntligen

Då var det dags för Tomas Tranströmer. Sedan i början av 90-talet har han varit en ständig kandidat till Nobelpriset. 2011 fick han det. Kultursverige verkar tycka det är ett helt korrekt val, utom Guillou, som tar upp fadäsen från 1974 när Martinson och Johnson fick pris (trots att de satt i Akademin). Jag förstår väl inte helt Guillous resonemang här, en svensk författare borde teoretiskt sett kunna hålla världsklass. Det har väl inget att göra med tidigare utnämningar? Och övriga landet ser Tranströmer som den internationellt erkända poet han är, och alltså en värdig vinnare. Om jag har läst honom? Inte ännu, men ser fram emot att stifta bekantskap med metaforernas mästare.

Glimtar från en söndag

Tog de här bilderna en söndag för några veckor sedan. Bra bok, bra väder och en sovande solvarm hund. Nästan allt man behöver:

Way Out West

Förlorade festivaloskulden i helgen och gjorde det i solsken, boendes i en fräsch lägenhet och utan lera. Precis som man kanske bör göra om man inte förstår det här med festivalande förrän man höjer medelåldern på publiken. Jag fick mitt armband och köpte en t-shirt. Har sett mängder med tygkassar och insett att jag är så långt ifrån hipster som man kan komma. Men kul var det i alla fall och massor av bra musik blev det:

Allra allra bäst - Prince (som alltid i min värld)
Bästa mellansnacket - sångaren i Pulp (helt galen och schysst humor)
Största överraskningen - Jamie Woon (fantastisk röst, så mkt smärta)
Största besvikelsen - Janelle Monáe (hade verkligen laddat men ...)
Största scenshow - Kayne West (liftar, blixtar, rök och dansare precis överallt)

Vi hann även se Robyn, The Jayhawks, The Hives och The Avett Brothers. Jag har väldigt insnöad på det som jag gillar så det var roligt och nyttigt att höra en massa nytt.

Snobberi i bokhyllan

Det ösregnar och känns mer som höst än juli. Vi renoverar och jag tar chansen att rensa i bokhyllor. Eller egentligen handlar det om att hitta väl bortlagda papper med målarfärgspecifikationer. Men, jag får rensa i bokhyllorna ändå. Det är svårt för mig att plocka bort böcker och stoppa undan lästa böcker. Jag vill ha alla framme jämt. Men eftersom platsbrist råder, försöker jag ta bort allt som är läst. Det ska upp på vinden. Det som är oläst - som resterna från mitt medlemskap i Ordfront - det kan stå framme. Jag glömde allt som oftast att tacka nej till medlemsböcker och arvet är väldigt många olåsta intellektuella titlar om kapitalismens negativa effekter, tv-historia, farlig skräpmat, No logo och författare som Göran Greider. Men en dag kanske så. Plockandet med böcker gör också att jag inser att jag är ganska bra på att komma ihåg böcker som jag av någon inte har läst ut. Medan böcker som jag vet att jag har läst kan vara ganska bortblåsta. Läser jag så slarvigt? Dessutom: det bor en liten snobb i mig. Eller kulturtant. Du kan välja själv. Det är så mycket enklare att rensa ut sambons Grisham- och Brownböcker än mina, låt mig säga något mer litterära, böcker. Och då menar jag inte Marklund, Läckberg och Rudberg. Japp, jag har läst dem men deras alster är inte bra litteratur. Och jag har svårt att tycka att det är ok att de bor i min bokhylla. I alla fall nu när jag måste välja. Men vem var det som blev så fruktansvärt irriterad för ett antal år sedan (väldigt många) när klasskompisarna på litt.vet i Lund satt och ojade sig över att någon människa faktiskt läste Jackie Collins och gänget. Och det med behållning. Vem var det som tyckte att rödvinsanalytikerna hade satt sig på alltför höga hästar? Var det jag?

Varför jag älskar bibliotek

För att man kan ringa och beställa en bok som är slutsåld på diverse internetbokhandlar och andra bokaffärer och på två dagar ha boken i sin hand. Beställd i hemstaden, men skickad från grannkommunen eftersom hemstaden inte heller hade ngt exemplar tillgängligt. Eller gå rakt in genom dörrarna och bara plocka ut en serie från en av våra kära Nobelpristagare och vandra hem med alla delarna i famnen. Gratis. Jag hade glömt bort vilken skattkammare det finns innanför väggarna, och hur viktigt att de får finnas kvar. Dags att skämmas lite tror jag.

The Help eller Niceville

Fortfarande en mycket bra bok, så här alltför många månader efter förra inlägget. Är också väldigt glad över att jag läste den på engelska. Speciellt när jag ser att den svenska titeln har blivit Niceville. Något märkligt tycker jag. Jag hoppas många läser den, för den är ett intressant dokument från USA på sextiotalet, och innehåller hyfsat mångfacetterade kvinnoporträtt. Dessutom skulle det inte förvåna mig om den blir film, och då är det också bäst att ha läst boken först. Filmen brukar sällan vara bättre. Vill man läsa ett roligt, tänkvärt inlägg om The Help och den svenska titeln så titta in på en av mina favoritbloggar när det kommer till böcker:
Kafka på jobbet

The Help

The Help av Kathryn Stockett var fantastisk. Ska försöka skriva lite mer om boken när jag tänkt klart. Men den var fantastiskt bra. Fantastisk. Det är allt jag får ur mig så här långt.

Packa resväskan

Det är dags att fira jul på varmare ort och lämna snöstormar, bandvagnar och Kalle Anka bakom sig. Frågan är bara vilka böcker som platsar som reselitteratur. Just nu på listan: Camus, Kandre och Fagerholm. Inte så charteraktigt men kanske om jag slänger in lite Drougge? Sedan vet jag att det blir en bokklapp av svärfar också. Den måste ju med. Och så baddräkten.

Dag 7 - kärlek

Kärlek är det stora, det största som finns. Det är att veta att även när jag är den sämsta varianten av mig själv så finns det någon som stannar och lyssnar. Det är att bli glad av en röst som direkt vet hur jag mår och nästan alltid kan räkna ut vad jag har känt utan att berätta det. Det är skratta tillsammans. Det är att alltid ha något att prata om. Det är att bli kär igen och igen i samma person. Det är så mycket att jag bara skriver om och skriver om utan att kunna definiera det bättre än så. Eller så är jag bara feg.

Kärlek är ett av de stora ämnen i böckernas värld - allt från lättsmälta chic lit till tunga Nobelpristagare. En av mina favoriter är Kärlek i kolerans tid skriven av Gabriel Garcia Márquez. En annan skildring av kärlek som är ganska nyutgiven (2001) är Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Den tar upp både kärleken till litteraturen och mellan människor. För mig krävde den oväntat mycket arbete innan jag kom igenom den, men den var värd det.

Dag 6 - ett ögonblick

Det finns så många. Men idag när jag var ute med hunden och gick vid havet. Snön gnistrade, himlen var klar och luften hög. Och jag ser hunden lägga i väg utmed vatten, vända om och i hela kroppen visa hur glad hon är över att vara just där, just då och just med mig. Det är lycka.

Det finns massor av ögonblick i böcker men kanske att dikter är den bästa formen för ögonblick? Eller i alla fall strävar att fånga det exakta i några rader? Min stora favorit bland diktare är Gunnar Björling. Han om någon kan få fram exakta ögonblick med bara några få ord. Tyvärr är hans samlingar ganska svåra att få tag i. Är du intresserad är det bibliotek eller antikvariat som gäller.

Dag 5 - mina föräldrar

Jag har världens bästa föräldrar. Det låter ospännande och inte så exotiskt men jag kan inte säga att jag har haft några stora konflikter med mina. Lite tonårsrevolt, såklart, men de har knappast lämnat några sår i mig som kommer ta ett liv att berarbeta och komma över. Det är jag väldigt tacksam för. Och jag vet att de alltid finns där om jag behöver hjälp. Alltid. Alltid och det enda jag kan hoppas på är försöka återgälda det i någon form. Kanske en önskan dömd att misslyckas och det är väl det föräldraskapet går ut på. Det där villkorslösa.

Mamma: vi är på skidsemester i en liten svensk skidort. Det är värmestuga, knapplift och skidskola. Jag går i skidskola. Varje år, och ett av dessa år hamnar jag i en grupp där jag och två av mina kompisar är klart bättre än resten av gruppen. Vems mamma påpekar detta orättvisa faktum och den felaktiga gruppindelningen pinsamt högt inför skidlärare, andra elever och deras föräldrar? Vems unge och kompisar får sedan en alldeles egen grupp - och svettas järnet med chefen för skidskolan resten av veckan? Engagemang i allt hon gör, en vilja av stål och en matchande uthållighet samt en förmåga att alltid leverera sanningar; det är min mamma det.

Pappa: Vi firar jul med min syster och hennes kille som då bor för oss övriga i familjen alldeles för långt norrut. En dag är vi ute vid ett friluftsområde/sportanläggning med skidspår och ishall. Jag tror att min bättre hälft antagligen är ute och svettas på längdskidorna. Vi andra tar en vinterpromenad med min galna dobermann och syrrans envisa euraiser. När promenaden nästan är avslutad ser vi några som har fräst fast sin bil i snön. Vems pappa är först framme för att hjälpa till? Vems pappa ligger efter fem minuter på knä i snön med en snöskyffel i hand och har efter ytterligare fem minuter kommit på hur bilen ska bärgas. Vems pappa stannar kvar tills bilen är loss? Min pappa har varit scout när han var liten, och det har han fortsatt med hela livet. Han är alltid redo att hjälpa till.

Det finns många böcker som tar upp förhållandet föräldrar/barn och allt vad det är att växa upp i en familj. Jag tycker de nedanstående är fina skildringar av det där villkorslösa och hur skört och starkt det är:
Svinalängorna av Susanna Alakoski
Tätt intill dagarna av Mustafa Can
Mig äger ingen av Mia Linderborg

Repris

Jag rekommenderar verkligen Llosas föreläsning. Det var väldigt, väldigt bra. Jag måste läsa mer. Alla måste läsa mer. Det blir en bättre värld då.

Bara så att jag inte glömmer det

Ikväll när jag kommer hem från jobbet ska jag läsa det här:

Mario Vargas Llosas nobelföreläsning

Det är bara att skriva ut och njuta!