onsdag 11 juni 2014

Tranströmmer

Jag läser inte dikter, poesi eller lyrik så ofta. Men när jag gör det, tycker jag nästan alltid att det är givande. Och det behöver ju inte vara så svårt - jag hoppar glatt mellan sidorna i de samlingar jag ändå äger och har nog aldrig läst från pärm till pärm. Det kanske är vanhelgande för konsten, men oftast fungerar det utmärkt för mig. Tranströmers Samlade dikter 1954-1996 fick jag som vanligt av min före detta svärfar i julklapp. Tomas Tranströmer fick ju Nobelpriset i litteratur 2011. Och utan att kunna för mycket om vilka dikter som bör kvalificera sig för ett sådant pris, så tycker jag ändå att han är väldigt värdig. Det går inte annat än att bli imponerad av hans sätt att behandla språket, och det tänker jag på varje gång jag slår upp en sida i den här samlingen.

Geniet Tranströmer och hans öga, som en mobil och bokomslag ser det.

Inga kommentarer: