Klassikerkalendern - lucka 4

En av de viktigaste böckerna för mig när jag växte upp var Om livet är dig kärt av Gunnel Linde. Den var en bok som var nära mig, som jag kunde relatera till på ett helt nytt sätt. (Jag vet inte hur många gånger jag läste om den, men har starka läsminnen kring den.) Andra böcker som Kulla-Gulla eller Anne på Grönkulla är fantastiska på sina sätt, och de har jag också läst med glädje och uppskattning. Men Om livet är dig kärt var en bok, som för mig, var i en verklighet liknande min och berättade en kärlekshistoria som kunde varit min (så blev det aldrig, vilket jag nog bittert sörjde över, men det hör inte riktigt hit). Den var inte fantastisk som Den vita stenen och det fanns inget övernaturligt i boken. Den var bara så realistisk och vanlig och ändå så gripande. Jag tycker Linde lyckats med att visa det stora livet i allas vår tillvaro och det perspektivet öppnade en helt ny förståelse för livet för mig när jag tio-elva år. För mig har Linde, men den här boken, varit ledande i just det. Därför är den också en av mina klassiker.