Projekt Isfolket

Efter att läst klart Hungerspelen-triologin, som jag fick rekommenderat på Twitter, ställde jag frågan om vad jag ska fortsätta med.  En vill ju (måste ha) något bra att läsa på tåget. Fick till svar att serien Sagan om Isfolket av Margit Sandemo är "pendlarperfektion". Detta av en person som har läst den 47 delar långa släktsagan om ättlingar till Tengel den onde åtta gånger. Åtta gånger! Så nu letar jag efter första boken Trollbunden och är mycket missnöjd över att den inte finns som digitalbok hos Nextory eller Bookbeat. Storytel har den som ljudbok, men ljudböcker och jag är inte kompatibla. Återstår alltså att leta upp den på biblioteket.

Jag och Hungerspelen

Det är inte längre semestertid och att börja jobba innebär, förutom jobbet i sig, också en ansenlig tid på tåg. Sedan jag börjat läsa böcker i mobilen är pendlingsläsningen en viktig del av dagen. Är fortfarande lite förvånad över detta, men tar tacksam emot läslusten. Första en och en halv veckan på tåget har gått till den världsberömda trilogin Hungerspelen, skriven av Suzanne Collins. Jag är ingen fantast av fantasy eller science fiction (är osäker på definitionen men tror att Hungerspelen tangerar åtminstone fantasy) men enligt goda råd på Twitter skulle detta vara en bra pendlarbok. Så bra tips.

Jag har slukat boken och nästan glömt att gå av ibland. Eller åtminstone längtar efter att få åka tåg så att jag kan läsa. Det är inte konstigt att boken gjort succé. Den är enkel att läsa. Det finns en tydlig konflikt, ett tydligt uppdrag men också gråzoner som gör det svårt att veta om personer i handlingen är goda eller onda. Det finns en kärleks och det finns en genomgående olycklig kärlek mellan huvudpersonen Katniss och de båda männen Peeta och Gale. (Hon kan inte välja vem hon älskar.) Det finns spänning och sorg och våld. Den är väldigt filmiskt skriven både genom handlingens driv och ibland lite abrupta tillbakablickar. Så jag förstår att det har blivit en framgångsrik film (har inte sett den, men såg trailern och det har nog färgat min egen bild på huvudpersoner och miljö. Inte mitt smartaste drag. Däremot skulle jag nog vilja se filmen nu.)

Om man ska skatta de tre delarna, så var nog den första bäst. Men det håller fram till slutet som jag kanske inte tycker motsvarar de förväntningar som byggdes upp. Kanske för att det kommer fler delar i serien? Det blev lite för enkelt för mig. Men alla frågor som har funnits genom hela boken får svar. Jag hade stor behållning från början till slut. Jag älskar också det faktum att huvudpersonen är en tjej. Hon väljer sin väg och vem hon vill vara med (ibland väljer hon båda). Och att hon är smart, obekväm, driven och svår. Det är mycket uppfriskande. 

Saker min sambo och jag tyckte olika om

Igenkänningen i Sabina Strands bok Saker min sambo och jag tyckte olika om är för mig personligen så stor att det nog är minst halva behållningen av den. Sabina Strand är väldigt skicklig när hon beskriver hur huvudperson inte kan se hur illa hennes sambo och fd sambo behandlar henne. Sambon blir under bokens gång före detta sambon - han är huvudperson men kommer aldrig till tals utan hela berättelsen sker genom jaget - den sviknas ögon. Det är bra. Allt är hennes fel och hon tar på sig alla hans reaktioner trots att de är minst sagt orimliga. Det känner jag igen. Just det där vridandet och vändandet för du inte vill se att du är i en situation som inte håller. Om jag bara gör det här, tänker på detta och försöker lite till så blir det bättre.

Huvudpersonen behöver ifrågasätta och kräva respekt av den andre i deras förhållande. Men hon gör aldrig det, och när det tar slut blir det ändå hennes fel. Hennes sambo och fd sambos egoism är så storartad att det blir komiskt. Och jag är inte är helt säker på att det är meningen med boken. Det finns en tydlig berättarform i boken men när den och sambons egoism dras för långt, då blir det som var en fantastiskt styrka första tredjedelen, istället något av en svaghet. Trovärdigheten flagar och det blir lite tyngre att läsa. Det är i mångt och mycket en läsvärd bok men det håller inte hela vägen. Lite synd, när idéen och grundhistorian är så väldigt bra. I sina bästa stunder är det en fantastiskt studie av fullblodsegoism i sin fulländning. I andra lite tjatig och övertydlig.Dock som tidigare hävdats: läsvärd.

Relationsdrama på bara ens villkor.

Agaat levererar

Dryga 700 sidor landar Agaat av Marlene van Niekerk på. Och genom dessa sidor en fantastisk berättelse som kan läsas på så många olika nivåer. Det handlar om barnlöshet, om apartheid, om att vilja det bästa för varandra men göra fel, om relationer som är dömda att misslyckas, om föräldraskap och arv. Här finns alla sorters kärlek - till jorden, till modern, till barnet, till den om en vill ska vara ens partner. Här finns två otroligt starka kvinnor - Milla som är husfru på det stora godset och Agaat som är hennes förtrogna anställd. En kvinna som kom till gården som barn, helt genom Millas försorg och vilja. Förhållandet mellan kvinnorna är minst sagt komplicerat, dock ändå kärleksfullt. Men det är ett beroende som har pendlat från den ena till den andra. Det är så intressant att följa den utvecklingen.

Här finns också ganska många svaga män. Det är kvinnorna i boken som klarar det hårda livet på gården, som förstår hur jorden och djuren ska hanteras - ingen av männen klarar av den sortens kunskap. Männen framstår tyvärr som rätt onödigt känsliga. Hade Millas man sett det Milla såg, så kanske de hade varit lyckligare. Men hon är för stark, vilket borde vara en bra sak. Men i en sådan patriarkalisk och hierarkisk miljö så går det liksom inte att nå fram till varandra. Könsrollerna är i vägen. Här finns också hjälplöshet och dödskamp och känslan när en kropp sakta dör. Det finns verkligen mycket på varje av de drygt sjuhundra sidorna. Mycket glad över att alla är lästa och trots en ganska komplicerad röd tråd genom boken som ofta byter stil och perspektiv ändå lättlästa. Och väldigt fängslande.

Bibliotekstjuven

Hittade den här serien idag på SVTPlay: Bibliotekstjuven. I huvudrollen är Gustaf Skarsgård som spelar en bibliotekarie på Kungliga biblioteket i Stockholm. Han har ekonomiska problem och börjar stjäla dyrbara böcker för att ta sig ur en svår situation. Det är tre avsnitt på cirka en timme vardera - tror det blir en perfekt inledare och nedvarvare på semestern som börjar om cirka två arbetsdagar. Det verkar också som historien bygger på det riktiga fallet med bibliotekstjuven. Här finns en prisbelönt radiodokumentär om just det fallet.

Agaat trollbinder

Jag började på Agaat av Marlene van Niekerk för någon dag sedan och det var dumt. För de här sista arbetsdagarna innan semester har jag egentligen inte så mycket tid att läsa alls. Men det går inte att släppa relationen mellan Milla de Wet och hennes svarta uppasserska och förtrogna. De är sammanflätande i ett beroende som sakta men säkert förskjuts och sätter den vita matronan i en situation hon har svårt att acceptera. Det är fängslande och oerhört välskrivet. Jag har läst en fjärdedel av en förhållandevis tjock bok (700 sidor cirka) men ser fram emot att plöja resten så snart det bara går. Ska bara gå på semester först.

Vapendragaren och jag

Det här fyrbenta djuret som bor hemma hos mig fyller tre år idag. I tre år har hon sovit under mitt täcke - sommar som vinter. I tre år har hon ställt upp på varenda träning - sommar som vinter. Tiden med henne är hela mitt nya liv, och jag är så tacksam över att hon landade hos mig just då. Det hade varit så mycket trassligare utan henne. Den stora dagen har vi firat med att bråka om en katt. Jag tycker inte dessa ska jagas. Vapendragaren tycker varenda en av dem ska dö.

Foto: Teres Hjalmarsson

Olika jobb jag haft

Blev inspirerad av Peppe och bjuder idag på en lista som handlar om jobb, arbete och karriär (hur man nu definierar det) - håll till godo:

Vad ville du bli när du var liten?
Veterinär som min farfar. Han var regementsveterinär och hade ett tag en tjänstehäst som hette Rödskinn. Ville nog helst åt hästen tror jag.

Vad trodde du att du skulle bli när du var tonåring?
Journalist. Eller copywriter.

Gick du någon nischad gymnasielinje?
Jag gick samhällsvetenskaplig linje.

Vad hade du för betyg?
Bra. Låg runt 4.6.

Vilka var dina bästa och dina sämsta ämnen?
Jag var allra allra bäst i svenska men även vass i historia, samhällskunskap, religion och filosofi. Bra på att föra resonemang, göra en analys och uttrycka mig. Jättedålig i matte och naturvetenskap, slet som ett djur för att klara de ämnena.

Utbildade du dig efter gymnasiet?
Japp, läste Kulturvetarlinjen på universitet med tyngdpunkt på litteraturvetenskap och tog en fil.kand. La sedan till RMI-Berghs.

Vilket var ditt allra första jobb?
Jag plockade dill som tretton-fjortonåring.

Vad har du mer haft för yrken?
Jag har arbetat som gravvårdare på kyrkogård hur många somrar som helst. Fint sommarjobb när det var bra väder, och generellt extremt studiemotiverande på grund av tristessen att göra exakt samma sak hela tiden. Annars har jag plockat jordgubbar, varit lärarvikarie, arbetat en dag som säljare (dörr-till-dörr, det var hemskt) varit frilansande copyassistent, frilansat och även varit på marknadsavdelning.

När hamnade du på den banan du är idag?
Svårt att säga. Jag tyckte tidigt att copywriter verkade kul, utan att förstå exakt vad som var kul. Men som frilansande copyassistent fick jag hela bilden klar för mig och gillade det.

När visste du att du var på rätt väg?
När jag arbetade ett tag som skribent/copywriter på ett kundtidningsföretag. Först då insåg jag att det fanns olika typer av copywriter och hur viktig företagskulturen var för min trivsel.

Vad brukar du få höra att du är bra på i ditt jobb?
Snabb, analytisk, bra på att fånga upp och få fram det centrala i en text.

Vilka är dina sämsta sidor på arbetet?
Tar saker och ting lite väl personligt ibland (tål alltså inte kritik så bra som jag borde). Inte alltid världsbäst på att hitta korrekturfelen.

Tre saker du är extra stolt över att ha gjort i ditt arbete:
Jag har fantastiskt roliga uppdrag som jag kan stå för.
Jag har hittat en nisch inom min bransch som passar mitt intresse för hantverket perfekt.
Jag har, trots att jag hamnade på arbetsmarknaden precis när it-bubblan sprack och det var ont om jobb, fått arbete och så här långt lyckats vara kvar i branschen.

Fick den här fantastiska pennan av mina snälla kollegor.

Om den där läsningen i maj

Lagom till Valborg kopierade jag en lista från Enligt O och listade vad jag planerade att läsa i maj. Nåväl, en bra bit in i juni är det dags att summera:

Hustrun av Meg Wolitzer fick jag inte tag i, men vill fortfarande läsa. Istället läste jag Hausfrau av Jill Alexander Essbaum. Det är en på alla plan sorglig bok,och huvudpersonen Anna är så ensam och insnärjd att ens hjärta går sönder.

Den hemliga historien av Donna Tartt lästes ut, och den var riktigt, riktigt bra. Gav mersmak för Tartt alster. Dock blandar jag ihop titeln Den hemliga historien med Den hemliga trädgården, en barn- och ungdomsbok av Frances Hodgson Burnett (gavs ut 1909). Jag är osäker på om jag läst den boken, men såg en tv-filmatiseringen som visades på 80-talet, och vet att jag fick mardrömmar om att mina föräldrar också skulle dö i kolera. Borde kanske läsa den också.

Är mitt i Bad Feminist av Roxanne Gay, och den blir bättre och bättre. Har vant mig vid den pratiga tonen och är väldigt glad att jag började på den.

To Kill a Mocking Bird är fortfarande inte utläst. Att det ska vara så svårt ibland.

Avslutningen av #blogg100

Då var det dags: mitt allra sista inlägg i #blogg100. Vad har alla inlägg handlat om? Den här gången har det blivit mer inriktat på vad jag vill läsa än kanske vad jag har läst (jämfört med förra gången). Men om jag får tipsa (och det får jag) så tycker jag en av årets stora böcker så här långt för mig är Kriget har inget kvinnligt ansikte.

Jag har också läst en del ungdomsböcker under utmaningen. En av dem, Chocken efter fallet, skrev jag om, men jag skulle gärna vilja lyfta Lisa Bjärbos Djupa Ro och Kanske är det allt du behöver veta av E.Lockhart tillsammans med Tartts Den hemliga historien.

I övrigt är jag bra på att läsa kvinnliga författare. Ett av inläggen i början av utmaningen handlade om det, och jag funderar fortfarande på varför det är ett så genomgående drag när jag väljer böcker just nu. Det har förmodligen inte med kön att göra, utan de historier som kvinnliga författare väljer att berätta intresserar mig mer.

Det har också handlat om Prince. Det har inte gått att undvika och tittar man på vad jag har läst de har veckorna efter nyheten om hans död, så är det ett antal artiklar om just honom. Här skrev jag om några, men vill man läsa mer är det bara söka via Facebook. Det är många som vill och behöver bearbeta förlusten.

Det jag är mest besviken över är att jag inte har hunnit läsa andra bloggar i den utsträckningen jag har velat. Det är synd, för det kryllar av intressanta skribenter där ute. Om jag hoppar på den här utmaningen igen är just nu väldigt osäkert. Men återigen, är så nöjd att jag faktiskt gjorde det och klarade det.

Tack för den här gången #blogg100.

Nästan i mål med inlägg 100

Idag är det mitt hundrade inlägg i #blogg100. Grattis till mig! Men eftersom jag har två inlägg publicerade på samma dag kommer jag att lägga upp ett 101:a inlägg imorgon. Ordentligt ska det vara. Jag har också två tomma dagar, vilket gör att jag går i mål senare än den ursprungliga och riktiga planen för utmaningen. Men vem bryr sig? Inte jag. Det har inte varit lätt, men jag har gjort det. Den här gången har det nog blivit fler nödinlägg än 2014. Fler inlägg som kanske inte haft den kvalitet jag velat, inlägg som bara blev för att det var så illa tvunget att klara den här utmaningen. Inlägg som skrevs väldigt väldigt snabbt.

Detta beror på många saker, och den viktigaste av den är tiden. Det har ändå varit värt sena kvällar och det där ständiga kravet om att producera. Min egen förväntningströskel på vad som måste göras har sänkts och det har öppnat upp för en annan inställning till skrivandet. Det har jag behövt. Sedan gör bloggen att intresset för litteratur och läsning stärks. En måste ju tänka på böcker och leta vinklar varje dag. Och det har varit en rolig utmaning. Jag har en liten blogg med förhållandevis få inlägg men det har ändå varit intressant att se hur innehållet växer fram så snabbt bra på tre månader. Det svåra nu, vis av förra fången, är att hålla liv i detta. Det skulle jag verkligen vilja.

Bad Feminist, del 1

Har kommit en bit in i Bad Feminist av Roxane Gay och vet inte riktigt vad jag tycker. Den är lättläst, uppriktig och smart. Men den är också pladdrig och lite osammanhängande. Jag fastnar inte riktigt i den, trots att jag vanligen tycker att ämnet är ett av de mest intressanta. Det som är bra med boken är att den är personlig trots att den behandlar strukturer och teoretiska diskussioner (eller diskurser - ett ord jag inte använt på många år). Det är ett vänligt grepp som bjuder in, och essäer kanske ska vara så fria i formen?

Japp, jag använder fortfarande Nextory.

Tre böcker jag tycker alla bör läsa

Här kommer lite gammal skåpmat, några boktips från #blogg100 2014 närmare bestämt. Alla tre har mina varmaste rekommendationer:

1. En bok om att vara fattig trots att du arbetar 10-12 timmar om dagen och har två arbeten. Systemet i USA med låga inkomster är något som ibland ses som en bra modell för att människor ska kunna få arbete. Kanske, men det binder också människor i en underklass som inte är rimlig. Läs Barskrapad av Barbara Ehrenreich så förstår du. Så här skrev jag om boken.

2. Anna Ringbergs debutroman Boys är fortfarande en av de böcker som bäst skildrar hundar och livet med hundar. Och det utan att handla ett dyft om apportering, fritt följ eller koppellängd. Istället handlar det om utsatthet, kärlek och den den drivkraft som ibland kan förena både människa och djur. Jag tycker så mycket om den, och den förtjänar många läsare. Så här skrev jag om boken.

3. Rosa - den farliga färgen kom för några år sedan, men är fortfarande mycket aktuell. Färgen rosa kontra kön och kodning av kön är en viktig markör som ibland är helt ofarlig, ibland tvärtom. Fanny Ambjörnsson för intressanta resonemang och belyser genus, feminism och strukturer på ett öppet och lättförståeligt sätt. Så här skrev jag om boken.

En bok jag glömde bort - Agaat

Stod och glodde i min bokhylla, eller mer bokskåp, för att vara nogräknad och hittade en bok jag varken läst eller kom ihåg. Och jag förstår inte riktigt hur jag kan har missat den. Agaat av Marlene van Niekerk hade jag hört så mycket gott om, men den har blivit stående här alldeles själv. Förmodligen väldig oförtjänt, vilket blir solklart efter en snabb sökning på titeln. Klassikervarning och läsning som ska kännas i varje cell är några omdömen. Ännu gladare blir jag när jag inser att det är en sydafrikansk kvinnlig författare som skriver om tiden precis efter att apartheidsystemet har fallit. Det känns som en bra bok att sikta in sig på i sommar. Tjock är den också - inte för att det är något kvalitetstecken i sig, men idag precis som igår är det enda jag drömmer om att få gräva ner mig i något annat än vardagen. Den åker in i min läslista för 2016 direkt.

Det börjar bra. Pluspoäng för ett snygg omslag!

Vad jag läst idag

Alldeles för lite, trots ledighet och allt. Jag längtar så efter sommaren och semestern och hoppas att jag verkligen kan unna mig att göra mycket lite och läsa väldigt mycket. Det är allt jag känner för just nu. Kanske också stirra in lite i en vägg.

Så här tränar du din dobermann

Dobermann är en liten ras i Sverige och även om det är bruksras, så är det inte många som tränar och tävlar med dem. De få gånger jag har stått på en tävlingsplats med min, har jag alltid varit ensam representant. Jag kan inte skryta med några speciella tävlingsmeriter, men det är synd att inte fler ser vilken trevlig hund det är att arbeta med. Kanske inte alltid den lättaste. Men med tålamod och humor kommer man långt. Och oavsett resultat (eller ras) blir relationen mellan mig och min hund så mycket mer när det finns ett samspel och uppgifter som vi tillsammans ska lösa.

Inspirerande böcker för den som vill träna hund finns det gott om. Jag har tidigare skrivit om Kontaktskontraktet som är en av mina favoriter. Böcker som inspirerar till träning av dobermann finns det färre av. Jag har en hemma. Men How to Train Your Doberman Pinscher känns något gammalmodig i sina träningstips. Liz Palika som har skrivit boken är meriterad som få, men eftersom boken verkar vara från 80-talet har ju träningsmetoderna förändrats ganska rejält. Dessutom är boken amerikansk vilket också innebär annorlunda inställning i vissa fall.

Det bästa i boken är diskussionen kring om dobermann är en hund för alla. Att köpa hund är stort oavsett ras, men dobermann är en hund med hög aktivitetsnivå och mycket energi. Den måste få utlopp för sin energi, sin jaktlust och arbetsvillighet på ett bra sätt för att hunden ska må bra. Det lyfter boken på ett väldigt fint sätt.

Sedan är det ju bara så synd att varenda hund i boken är kuperad, både svans och öron. I Sverige och i stora delar av Europa är det som tur är förbjudet, men i USA är det faktiskt fortfarande tillåtet. För mig är kupering djurplågeri. Jag tycker dobermannen är vacker som den här, med öron och med svans.

En bok om världen mysigaste hundras.

Goda råd som tyvärr är otidsenliga.

Mitt praktexemplar till vapendragare.

Böcker på instagram

Japp, jag erkänner. Jag följer @hotdudesreading på Instagram. Det är exakt det som det låter som: män som läser, företrädesvis på New Yorks tunnelbana.

Spegeln - Malmös bästa biograf

Ikväll har jag sett Purple Rain på biograf Spegeln i Malmö. Det måste vara det ultimata sättet att se film. Salongen var liten, det var stora sköna fåtöljer (de som satt längst fram hade schäslong och kunde lägga upp fötterna. Men det viktigaste av allt, man kan hade ett litet bord vid sin plats där man kan äta mat eller som jag gjorde beställde in lite oliver, bröd, mozzarella, tomater och ost. Till det går det att få en öl eller ett glas vin. Festligt, mysigt och gott. Dessutom finns det en bar i biosalongen om man drabbas av något sug efter choklad eller en drink.

Purple Rain alltså.

Idag kunde man få en lila sådan, eftersom Minneapolis-sonens kultfilm visades. Jag har sett den en gång på video för väldigt länge sedan, och kunde så klart inte motstå. Den var ändå bättre än vad jag trodde. Jag tänkte mer kalkon än kult, men det var mer kul och bra kult. Intrigen är tunn och det är inte världens bästa skådisinsatser, men huvudperson var bättre än väntat. Om inte annat så är den ju värld att se för alla galna 80-tals kläder. Och så musiken  och de intensiva live-scenerna så klart, men det behöver väl inte ens sägas.

Himla glad att jag såg den. Himla fin biograf. Så himla tråkigt att han är borta.

Inhandlade även Classic Pops minnesnummer.

Den hemliga historien

Jag skrev redan 2014 om att jag ville läsa något av Donna Tartt. Denna kultförklarade författaren har gått mig spårlöst förbi. Men när jag fick Den hemliga historien rekommenderat av vän som anser det vara en av de viktigaste böckerna i hens liv, då kom jag äntligen loss. Har inte ångrat mig en enda sekund.

När Richard Papen börjar på collage i Hampton får han äntligen möjlighet att höra till, att ingå en sluten krets. Henry, Charles, Bunny, Francis och Camilla är beundrade och lite hatade av resten av collaget. De har en egen lärare, Julian, som undervisar helt enligt egna metoder och deras fokus är grekiska, latin och den klassiska antikens kärna.

Richard får flera varningar men kan inte motstå. De är överklass, eller låtsas vara överklass, han kommer från förhållandevis enkla förhållanden. Redan från början så vet man att det kommer inte gå bra. Allt som är sant luckras upp - både i Richards personlighet - men också i personernas agerande. Ingen i boken är vad hen vill utge sig för att vara och Tartt bygger upp förfallet och lögnerna mycket effektivt.

Jag undrar om boken har blivit film, om inte så borde den vara en perfekt sådan. Jag funderar också på om tv-serien How to get away with murder är inspirerad av boken. Det känns lite så i alla fall.

Hade jag läst boken som nittonåring när det kom ut, då hade den nog varit en bok att älska. Och jag tycker den var väldigt bra att läsa nu också. Språket är krispigt, precis som Bokhora skriver, men jag tycker intrigen var bättre än så. Däremot håller jag med om att boken skulle vunnit på mer kärlek från författaren just när det gäller karaktärerna. Tycker kanske också att de kärlekshistorier som skildras är lite väl luddiga och distanserade.

Men jag gillar att jag aldrig riktigt visste vem som var god eller ond och att alla karaktärer hela tiden avslöjade nya drag om sig själva. Det var fascinerande. Jag uppskattar också Richard oförmögenhet att välja det rätta, trots många möjligheter. Samtidigt kämpar han för att reda ut, rätta upp, ljuga och tala sanning om vart annat.

Boken är också en fullständig betraktelse i det egoistiska det är att vara människa. Tartt visar det i de förmögna ungdomarnas vanor, inställning och nonchalans, men också i lärarens egen egoism över att vilja styra utifrån elevers beundran och huvudpersonens längtan efter bekräftelse. Det är oerhört bra skildrat och det kanske är här den allra största förtjänsten med boken är.

Hausfrau, del 1

Jag har kommit en bit i Hausfrau av Jill Alexander Essbaum och den gör mig ont. Om jag någon gång mött någon levande död i litteraturen så är nog Anna en av dem. Så konstigt avstängd och oförmögen att handla på något annat sätt än undanmanöver. Hela tiden flyter hon hit eller dit, alltid på någon annans villkor eller behov. Och när hon får frågor och möjlighet att vara ärlig då passar hon. Jag förstår mig inte på henne, men kan inte sluta läsa, trots att hon är en ganska tråkig person. Det är mycket märkligt.

Sedan är det så gripande på det vis Anna sitter fast i sitt äktenskap. Hon har inga egna pengar, inget arbete. Hem och barn är hennes ansvar, men hon är mest otrogen. Även om hon ville så går det inte att bryta sig loss - så här långt ska tilläggas. Har ju mer än halva boken kvar. Men som sagt, intrikat trots att det borde vara mest tragiskt.