Tummade sidor

tisdag 12 januari 2010

Om skånska mord

I dagarna har kvällstidningarna frossat i att en man dömd för två mord har lyckats begå självmord på en rättspsykiatrisk klinik. Jag tänker inte gå in på detta mer än så, men måste ändå i sammanhanget rekommendera reportageboken Jakten på en mördare av Tobias Barkman. Det handlar om hur kriminalchef Per-Åke Åkesson och hans kolleger löste en våg av mordfall som drabbade hans polisdistrikt och även tog sig an och lyckades lösa två av Skånes mest berömda och tragiska mordfall. Dessutom får läsaren en bild av hur polisen jobbar och hur skickliga kåren kan vara. Och hur viktigt varje persons engagemang är för att uppgiften ska lösas. Jag minns själv hur Helén berörde mina föräldrar och min omgivning och hur otäck och hemsk hela historien var då när det hände i slutet på 80-talet. Jag var själv femton och tyckte att det var så läskigt att något kunde hända i en liten håla som Hörby. Tänk att gå ut och leka och aldrig komma hem igen. Det är så sorgligt, men jag tycker att Tobias Barkman är skicklig på att hålla distansen i texten, och det är en distans som behövs. Det blir inget frossande i fruktansvärda detaljer även om de finns där. Däremot är det en driven författare som skickligt nystar upp händelseförlopp efter händelseförlopp. Frågar du mig så är det mycket bättre läsning än det som du hittar i Expressen eller Aftonbladet.

söndag 10 januari 2010

Blev det rätt?

Jag kanske lyckades med att få upp profilen till höger? Synd bara att jag inte vet vad jag gjorde. Frågan är om det fungerar nästa gång. Jag håller tummarna.

Bokhyllan

Tittade i bokhyllan i går innan jag gick och la mig och insåg att jag har massor av nyköpta olästa böcker. Det är kanske dags att läsa dem jag har innan jag köper nytt? Svår uppgift eftersom något av det bästa som finns är att gå in i en bokhandel och bara plocka på sig. Från att vara biblioteksbesatt har jag utvecklat ett enormt ägandebehov utan att jag har märkt det. Tänk vad man kan upptäcka om sig själv när man tittar i sin bokhylla.

Störigt

Min profil hamnar längst ned hela tiden, fast enligt mallen bör den ligga till höger. Fruktansvärt irriterande för en oteknisk människa som jag. Någon som har några råd?

måndag 4 januari 2010

Listan 2009

Tre böcker som får representera den lista som jag gjorde i början av 2009. Elisabeth Gilberts Eat Love and Pray blev en av de två böcker som jag tänkte läsa på engelska. Den var bra och lättläst. Min engelska är ganska knackig men jag tycker nog att jag klarade mig helt ok. Boken ska ju bli film med bland annat Julia Roberts och jag kommer se den, det är jag säker på, men jag tror att boken är bättre än filmen. Eller så har jag bara sett för många filmer med Julia Roberts. Vi kan hoppas att jag har fel. Men som sagt läs gärna boken.

Svart flicka vit flicka är en bok Joyce Carol Oates, en författare som jag alltid tycker om. Jag har inte läst en dålig bok av henne. Den här är inte fantastisk utan ganska svårläst men fantastisk i händelseutvecklingen och de två flickorna som knyts till varandra vare sig de vill det eller inte. Det är ett besök i dysfunktionella familjer och det gör boken allt annat än dålig. Jag hoppas hon får nobelpriset snart för det är hon verkligen värd.

Jag har inte läst något av Unni Drougge tidigare, och var helt säker på att jag inte gillade henne. Men det är tur att jag hade en punkt på listan som var att plocka en bok av en författare som jag inte trodde att jag gillade. Boven i mitt liv kallas kärlek är en av de mest oväntade läsupplevelserna jag hade 2009. Så mycket bättre än Carina Rydberg och intressant ur många synvinklar. Inte bara för att den är självupplevd och en väldigt privat historia. Den är mycket mer än snaskig och det hade jag inte väntat mig.

Det var inte många punkter som uppfylldes på den här listan. Därför blir det ingen lista i år. Bara mer böcker. Och det är ett löfte.

Nytt år och nya möjligheter

Nu är det nytt år och vi skriver 2010. Vad som väntar är fortfarande dolt i dunkel och det är väl för väl. Jag är ingen vän av överraskningar men skulle samtidigt aldrig våga gå till en spåtant för att få veta vad som finns i framtiden. Nåväl; 2009var ett ganska bra läsår för mig. Dock gick bloggandet trögt. Jag hoppas att det nya året blir bättre, och att jag kommer igång och inte ger upp. Att jag blir lite mer som rosen som trotsade snön nu i december.

onsdag 11 november 2009

Läst i mormors soffa

Jag har ärvt en gammal soffa av min mormor. Den är härligt turkosblå och står utanför sovrummet. Hunden sover för det mesta i den om nätterna, men trots att vi har haft den ett bra tag nu så luktar den fortfarande som om man var hemma hos mormor om sitter i den eller går förbi riktig nära; dock med en svag bistank av dobermann. I somras la jag mig i den soffan och läste "Som vi älskade varandra". Det var en sådan där dag när man borde varit ute, men jag inte orkade. Den utspelar sig till stora drag i ett sommarhus som huvudpersonerna delar på, och jag vet inte om det var doften från mormors soffa eller att boken var så bra eller en kombination av båda men jag var borta i boken flera timmar. Och när jag var tillbaka var boken slut. Perfekt om man vill sluka en bok, underhållas och gripas, men inte vill ha ett läsprojekt. Välj den här nästa gång du funderar på något lättsmält men utsökt.

Omstart

Det har varit väldigt tyst här, väldigt länge och eftersom tanken med att ha en blogg är vettiga inlägg och regelbunda uppdateringar så känns det som att det är dags att ta nya tag. Så då gör jag det. Den här boken rekommenderar jag alla att läsa: den är gripande, intressant, rolig och hemsk på samma gång. Den är svår att släppa och man får ont i magen när man läser den. Det handlar om mobbning, rasism och om att aldrig ge sig. Jag är så väldig glad att jag hittade den i en bokutförsäljning i en knasig outlet-affär i somras. Det är en typisk bok som jag inte trodde skulle vara bra, men som var helt fantastisk.

onsdag 28 januari 2009

Årets första lista

Listor är extremt populära i slutet av året då de senaste tolv månadernas höjdpunkter ska sammanfattas. Jag tänker inte addera en sådan. Det känns lite sent så här nära februari. Istället kommer här en lista på hur jag tänker mig ”läsåret” 2009. 1. Jag läsa minst två böcker på engelska (Ja, jag är både lat och inte så bra på det språket). 2. Jag ska läsa klart tre böcker som jag har börjat på men som bara blivit liggande. 3. Jag ska läsa om en författare som jag tyckte väldigt mycket om sist jag läste honom/henne. 4. Jag ska läsa en författare som jag tror att inte tycker om. 5. Jag ska läsa en klassiker. 6. Jag läsa minst en nobelpristagare. Egentligen ska det vara tio punkter för att riktigt räknas, men jag struntar i det. Det ska bli kul att följa upp resultatet om cirka 11 månader i alla fall. Den som lever får se!

torsdag 27 november 2008

Dagens överraskning: ett bokprogram som går att se

Jag ska villigt erkänna att jag inte är någon stor tittare av kulturprogram. Ibland ser jag Kobra, men det är också allt. Och det händer inte ofta. Eftersom jag är kulturvetare med examen i litterurvetenskap och lider av prestationsångest, så har jag verkligen försökt att se andra kultur- och litteraturprogram som till exempel Röda rummet eller Babel. Men det går inte. Antingen så somnar jag eller så måste jag byta till något mer lättvindligt att tugga i mig. Det är sorgligt men sant. Därför blev jag överraskad när jag ikväll av en ren slump hamnade framför ett helt nytt program som heter Skrivkamp. Jag fastnade med hull och hår i en intervju där Henning Mankell (som vanligtvis inte är någon av mina favoriter) och den unga nigeriansk-amerikanske författaren Uzodinam Iweala bland annat diskuterade bilden av Afrika, hur sättet att berätta påverkas av ny teknologi och vad det innebär att ha två hemländer. Jag har inte läst Iweala innan men det känns helt klart som ett spännande projekt. Han har blivit väldigt uppmärksammad för sin debut Beasts of No Nation som handlar om hur en ung student efter att hans far mördats blir rekryterad till barnsoldat. Jag tror att jag måste köpa den direkt. Kanske redan imorgon ... Missade du programmet? Titta här i så fall!

onsdag 26 november 2008

Hur är en bra bok? Som en vomburgare eller salt balk?

Vad kännetecknar en bra bok? Att den är lättläst, eller att ämnet är intressant och karaktärerna fascinerande? Eller handlar det om miljön och intrigen? Eller bara att bokens stämning svarar med mina behov just då. Antagligen är allt rätt, eller fel. Jag läser det mesta, högt som lågt och är en riktig konsument när det gäller böcker. Jag konsumerar böcker, och läser jämt och ständigt. Kan man vara hetsläsare, så är jag farligt nära.

För det mesta har jag flera böcker på gång samtidigt, vilket på ett sätt är en ful ovana. Jag märker nämligen att jag i de situationerna väljer den boken som är enklast, vilket gör att böcker som bjuder lite motstånd risker att bli oavslutade (något jag personligen har oerhört svårt för). Jag önskar att jag var en sådan som stryker under viktiga ord och fantastiska formuleringar. En noggrann läsare som tänker efter helt enkelt. Men när jag tycker en bok är riktigt bra, då känns det oftast som om sidorna mest är i vägen. Jag vill bara fram i historien, få veta mer om vad som händer och vända blad.

Hade jag däremot frågat min hund Iza om hur en bra bok ska vara, tror jag hon hade sagt att en bra bok kan vara frasig och lättsmält som en vomburgare. Eller ha lite motstånd som en tuggstång för att sedan bli saftigt seg och mustig. Just idag tycker jag att en bra bok kan vara som en salt balk. Hård, med vassa kanter men med oemotståndligt hett salt i mitten.

Har du hund och vill bjuda på något gott kan jag rekommendera att shoppa här!

IFK Trumslagaren – en favorit i repris

Max Lundgrens (1937-2005) serie om några ungdomar som tränar friidrott tillsammans var en av mina absoluta favoriter när jag var i tolvårsåldern. Nu har jag läst om den första boken i serien, IFK Trumslagaren, som kom ut 1972. Jag blev glatt överraskad för den fungerar även idag. Som nostalgitripp givetvis, men också som en riktigt bra ungdomsbok/serie. Då gillade jag serien (jag läste alla) för att den inte bara handlade om varvtider och armhävningar utan för att den på ett pirrigt och lite stirrigt sätt skildrade kärlek, trulig tonår och vänskap. Idag uppskattar jag lika mycket att allt utspelar sig i femtiotalets Malmö och att den faktiskt tar upp en hel del problem som till exempel alkoholism och barnmisshandel. Det är ett avskalat och lättläst språk som lämnar precis lagom mycket öppet för läsaren. Och för barn som behöver lite inspiration att börja med idrott tror jag faktiskt att den kan vara ett litet startskott. Här är det helt klart viktigt att vara starkast och att vinna, men kompisskapet och gängets betydelse är oerhört viktig för historien. Doping, elitsatsning och prestationsångest känns hälsosamt långt borta!

Läs den för:

- att det inte handlar så mycket om märkesskor eller material som andas
- att det är sommar, femtiotal och Malmö
- att den första kärleken alltid är lika ljuv

En svettig märkessko En av mina favoriter: utgiven på Bonniers Junior Förlag och lånad på biblioteket!

De andra böckerna i serien heter: IFK Trumslagaren och Lillis (1973), IFK Trumslagaren och Chris (1975), IFK Trumslagaren och Lasse (1979), IFK Trumslagaren och Jack (1981).

Max Lundgren var en av våra mest kända barn- och ungdomsförfattare, och satt på stol nr 15 i Barnboksakademin. Han har skrivit ut ett 20-tal böcker, bland annat serien om Åshöjdens Bollklubb som både blev en TV-serie och publicerades i tidningen Buster. TV-serien sändes 1985 där bland andra Björn Nordqvist och Johan Hedenberg spelade viktiga roller.

tisdag 11 november 2008

Ord som hjälper mot höstmörker och snålblåst

Det här är min hund Iza. Men idag kunde det lika gärna vara jag. Det är väldigt mycket november hos mig just nu. Det blåser och regnar mest hela tiden och däremellan är det bara mörkt. Ikväll känner jag för att gräva ner mig i sängen och inte prata med någon eller göra något vettigt. Och det går ju inte. Så för att må lite bättre och utnyttja sängvärmen, så tar jag med mig en av mina favoriter – Bob Hansson.

Jag kan knappast skryta med att jag läser dikter speciellt ofta. Men när jag gör det så läser jag oftast och gärna honom. Jag är fascinerad av energin och kraften, precis lika mycket som känsligheten och ordens knäppa men vid närmare eftertanke absolut självklara sammansättning. Har du chansen så försök se en uppläsning eller en föreställning med honom. Att höra Bob Hanssons läsa sina dikter live är superhäftigt och lite jobbigt närgånget. Jag hade turen att få höra honom på ett litet bibliotek för några år sedan och det var en vitamininjektion som höll ett bra tag.

Här kommer ett litet smakprov: ”Jag ska bryta de bräckliga båsens babbliga bubblor, bevara från faran att gräma oss in i förenklingen, grymta oss in i förkleningen, grammatiskt grimasera oss in i uppätna gammeltårtor. Ska blåsa bhu-bhu-spöken, & da-da-troll genom hungrighuden, garva vardagsvaggande varmtuffarskratt. Bli och Sen kanske bli man” (…) Texten är hämtat från dikten ”Urdur” som finns i ”Heja Världen Dikt i UrDur” (Skriven av Bob Hansson och utgiven på Wahlström & Widstrand, 1998).

torsdag 6 november 2008

Mig äger ingen

Den här boken har jag tänkt läsa länge. Jag har sett den i olika ställ, i olika affärer. Varje gång har jag tagit upp den och tänkt "den här måste vara bra". Nu har jag läst den. Och ja; det här är en bok vars titel är lika bra som innehållet. Åsa Linderborg gör en strålande roman av sin uppväxt som jag hade extremt svårt att lägga ifrån mig. Det känns ärligt, äkta och innerligt. Som sjuttiotalist är jag också barnsligt förtjust att läsa om min samtid, vilket också serveras på varje sida. Dessutom ett stort plus för omslagsbilden som på ett vis sammanfattar hela bokens känsla. Läs den för att handlar om: en pappa som kämpar in i det sista, en mamma gör något av det mest förbjudna och en dotter som hittar en väg ut.

onsdag 5 november 2008

Hur ska det här gå?

Jag vet inte om världen behöver ännu en blogg. Jag hoppas det. Den här bloggen kommer att handla om böcker. Böcker jag har läst och som jag gillar av en eller annan anledning. Hur ambitiöst, intressant eller knasigt det blir vet jag inte. Det löser sig på vägen. Jag hoppas att jag kan bjuda på ett och annat boktips och lite underhållning på vägen. Välkommen hit!