tisdag 6 maj 2014

Avdelning modiga personer

Jag är ingen äventyrare. Jag förstår inte de som vill bestiga berg, vandra i djungel eller göra andra obegripligt livsfarliga saker. Dock har jag sysslat med ridning - en farlig sport, och förvisso rest, ibland långt bort. Men jag gillar kontroll och har ingen större längtan att upptäcka saker alltför långt utanför landets gränser. Däremot läser jag gärna om människor som är tvärtemot mig.

Alexandra David-Néel (1868-1969) fotvandrade som 52-åring tillsammans med sin adoptivson Yonderr från tibetanska klosterstaden Ku-bum mot Lhasa. Lhasa är buddisternas heliga stad, och vid den här tiden, 1924, stängd för utlänningar. Ingen europé hade varit där. Alexandra och Yonderr vandrar som tiggande pilgrimer och möter allehanda strapatser och umbäranden på vägen. Jag förstår inte hennes drivkraft att försöka ta sig an något så omöjligt, men beundrar det. Och jag förstår att rent logiskt så kan gränsöverskridandet vara något viktig, eftersom det påverkar eftervärlden. Men jag är nog inte den som är med och spränger dem.

Alexandra verkar dock har varit en ostoppbar kraft som vägrade införliva sig med det västerländska livet och de roller som fanns redo för henne. Hon var en kvinna som lät sin man stanna hemma i Frankrike medan hon bodde i Kina och Indien. Var anarkist och studerade kristendom, islam och buddism. Hon skapade sitt eget liv, och resan till Lhasa är ett exempel på det. Tyvärr har hennes insats i att undersöka och samla erfarenheter från buddistisk tro och Tibet fallit i glömska.Kanske är det därför än viktigare att läsa boken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar