tisdag 20 maj 2014

Den allvarsamma leken

Att skriva om kärlek och uppbrott måste nog vara något av det svåraste som finns. Här kan jag känna en viss lycka över att jag endast är läsare och inte någon som ska sätta detta komplicerade och ibland underbara på pränt. Ändå finns det mängder av romaner om kärlek. Jag har tidigare i bloggen nämnt Egenmäktigt förfarande som i mitt tycke är riktigt bra litteratur om kärlek och kärlek när den inte fungerar. Det är en bok som jag skulle rekommendera alla som har blivit svikna. Jag skulle också be alla olyckligt kära, och lyckligt kära, att läsa Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. Här handlar det mer om att man inte vågar när man väl har chansen, och sedan när man försöker igen så inser man att tillfället inte finns kvar. För att nå kärlek måste man offra och tillåta - det är verkar både Söderberg och Andersson vara eniga om.

För Söderbergs huvudpersoner hade allt, men kastade bort det. Det fanns en stund då Arvid och Lydia var perfekta för varandra, men Arvid (och även Lydia) kan inte bortse från ekonomin och låter det praktiska styra livet. När de sedan möts igen är Lydia beredd att offra för kärleken men Arvid vågar inte. De frågor som Söderberg ställde 1912 när romanen kom ut, är idag lika aktuella. Just idag, är de tillsammans med historien i Egenmäktigt förfarande personligen mitt i mitt liv, och jag tror att sommaren kommer att innebära en omläsning av åtminstone Söderberg.

För om Andersson gav igenkänning och blottande så hoppas jag att Söderberg ger tröst.Jag vet inte om det är något att hoppas på. Och jag tror inte att får ett lyckligt slut - men vill jag ha det, är det bara att sträcka sig efter närmaste chick-lit-bok i bokhyllan - men jag kanske kan förstå lite mer om vilka drivkrafter som kan påverka ens förutsättningar för det som kallas ett förhållande. Tvåsamhet har visat sig vara mycket svårare än vad jag trodde. Kanske är det precis som Söderberg har skrivit: "Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet".

Inga kommentarer: