torsdag 26 maj 2016

Angie Chau och pågatågen

Av en ren slump hittade jag novellen Hunger av Angie Chau i Nextorys läsapp. Eftersom den uppmätta lästiden beräknades till 16 minuter så kändes det självklart att ta den som en lässtund på tågen hem idag. Jag vet mycket lite om författaren, rättare sagt - jag hade inte hört hennes namn överhuvudtaget. Men novellsamlingen Quiet As they Come där Hunger ingår, finns att köpa på både Adlibris och Bokus. Hon är enligt förlaget Mix inte översatt till svenska förut, så det enda som finns på svenska är just Hunger.

På hennes hemsida så beskrivs Quiet As they Come som ett porträtt av människor som är mitt emellan två världar. Den utspelar sig på 1980-talet i San Francisco. Det tog verkligen inte lång tid att läsa berättelsen om Elle och hennes familj som trängs i ett mörkt hus i en stad i USA. Förmodligen San Francisco men det uppfattade inte jag i min läsning. De är flyktingar från Vietnam och har inte varit länge i USA. De vuxna är ute och arbetar den fjärde juli medan Elle och de andra barnen försöker hitta på något.

Det händer inte så mycket, men novellen skapar väldigt snabbt en bild av deras liv. De är inte hemma här, det är konstant hungriga och både barn och vuxna försöker förtvivlat anpassa sig samtidigt som alla bara vill till Vietnam igen. Mötet med USA och deras nya hemland skildrar på vägen till en pizzeria och ganska övertydligt möter de både snälla och välkomnande människor som gestalter som anser att "japanerna ska bort härifrån". Med tanke på situationen i vårt land är den i högst grad aktuell. Den beskriver bra det tillstånd som det är att vara i ett land där man inte förstå några koder, regler eller hur man blandar pulvermjölken.

Jag uppskattade novellen, men kanske mer för det korta formatet än själva innehållet. Det var absolut inte dåligt men inte heller bra. Jag tror inte att jag kommer läsa Chau igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar