Vapendragaren och jag är på träningsläger. Fyrtio mil upp till Vätterns strand i den skog som kallas Sjumilaskogen. För oss är det ett äventyr. I en välbärgad värld med få risker. Och när jag ligger där på motorvägen i cirka hundratio så tänker jag på att jag aldrig riktigt förstod varför On the Road är en sådan fantastisk bok. Jag förstår att greppet och sättet att skriva är unikt. Men historien och personerna. Jag tänkte då och även nu att de var sådana som bara tar och tar och aldrig liksom tar ansvar. Jag såg aldrig det romantiska. Bara det som som skadar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar