Broknäsflickorna

Hästar har haft en dragningskraft på mig sedan jag var väldigt liten. Jag har ritat hästar, lekt häst, tjatat om häst och stått i kö på otal ponnyridningar. När jag var nio fick jag börja på ridskola och sedan den dagen var jag aktiv ryttare fram till jag var 26-27 år gammal. Åtskillig tid har alltså ägnats åt ämnet häst och en stor litterär del i detta intresse var förutom faktaböcker och skönlitteratur även serier. Främst tidningen Min Häst som jag prenumererade på och lusläste så fort en ett nytt nummer damp ned i brevlådan.

En hästälskares favoritserie.

Den serie som jag gillade mest var Broknäsflickorna. Serien skrevs av Ylva Ericson och ritades av hennes pappa Ola Ericson. Den var verklighetsbaserad. Katta, Sylvia, Marie och Cicci hade förlagor i verkliga livet - precis som Niklas, Bisse, Fanny och Lorry (det var de fyra hästar som serien startade med) fanns på riktigt. Sylvia var Ylva själv (och jag tror att hon bytte namn till Ylva lite längre fram i serien) och serien startar med att hon räddar vanskötta Bisse från slakt genom att köpa honom och stalla upp honom på Broknäs.

Men nu till det viktigaste; historierna beskrev allt det som händer när man har hästar som hobby. Man åker av, man får problem med sin häst, man vågar inte hoppa, man kan inte rida hästen i rätt form, hästen blir sjuk, man är ute i fint väder, man är i stallet i snöstorm, hästen blir ens bästa vän, man blir bättre på att rida, hästen rymmer från hagen och så vidare. I sann sjuttiotalsanda så var det en mycket verklighetsbaserad serie och kanske hoppades mina föräldrar att just detta skulle minska tjatet om en egen häst. De hade fel.

Mitt drömliv som elvaåring och som tjugoåring.

Mina Min Häst-tidningar har sedan länge gått sönder eller slängts, men för cirka 10 år sedan trycktes ett samlingsalbum med de första femton avsnitten av Broknäsflickorna. Den boken står i min bokhylla och ibland tar jag fram den och minns - både serierna och historierna, men också de fantastiska hästar som jag fick växa upp med.

Sedan växte jag upp och insåg att hästar var en hobby.