En sorgens dag för fotbollen

Jag hörde på radion i morse att utländska fotbollsklubbar är mer än lovligt intresserade av svenska fotbollstalanger under sexton år. Ikväll har jag via sociala media och kvällstidningarnas nätupplaga läst att en fotbollssupporter har dödats i Helsingborg i samband med premiären av allsvenskan. Jag är ingen vän av fotboll, men jag tycker synd om den idag. För läktarvåldet så klart, men också för att elitsatsningar görs så tidigt och cyniskt. Jag vill också betona att jag inte heller kan något om fotboll, men jag tillåter mig ändå att undra om inte fotbollen har tappat bort sportens kärna. Jag har ingen aning. Den senaste bok jag har läst om fotboll (tror jag) är Åshöjdens BK av malmöiten Max Lundgren. Jag läste den när jag var tonåring, och jag tror att jag såg några avsnitt av tv-serien med samma namn. Boken utspelar sig på femtiotalet och handlar om ett fotbollslag som försöker ta sig uppåt i serien. Den handlar om ett syskonpar som spelar i laget och deras inbördes konkurrens. Idag framstår den för en okunnig som mig som en idyll. Då när sport visserligen var viktigt, men på ett helt annat sätt. Kanske är det min nostalgi som gör att den boken skimrar extra idag. Eller så är det hopplösheten över att människor inte bara väljer att slåss i sportens namn, utan också ser till att liv släcks för fotbollens skull.