torsdag 20 mars 2014

Blod, kall yta och djup tragik

Jag är inte rädd för sprutor och jag har inga problem med att ge blod. (Det tycker jag för övrigt att alla som kan bör göra. På tio minuter kan du rädda liv.) Jag är inte världsbäst på att se våldsamma filmer, och tycker kanske inte att det är så väldigt underhållande, men jag blir inte svimfärdig heller. (Kanske är detta också en brist som gör att den vurm för deckare som många har, har gått mig helt förbi.)

Det finns dock två böcker som jag nästan inte orkat att läsa klart. Det har inte haft något med handlingen eller personskildringar eller språk att göra. Det har enbart handlat om att våldet i böckerna har nästan stått i vägen för boken för att det har varit så rått och grymt.

I det första exemplet American Pshyco så utvecklar huvudpersonen sådan avsaknad av empati och fascination för våld att det är svårt att avgöra om han är mänsklig. Eller om ens författaren, Bret Easton Ellis, är mänsklig som ändå lyckats skriva in sådan kall grymhet -  i boken är ofta våldet sexualiserat eftersom huvudperson gärna tar livet av de kvinnor han ligger med. Och han gör det ordentligt. Allt i någon slags bisarr, men inte helt overklig belysning av den värsta aspekten av vårt konsumtionssamhälle. En bok som är värd att läsa, men beredd dig på det allra värsta.

Den andra boken heter Rosario är död, och handlar om en flicka i Manilla som växer upp på gatan. Majgull Axelsson har skrivit om gatubarn utifrån polisrapporter och obduktionsprotokoll och när boken kom 1989 var den en rätt ovanlig bok om barn och prostitution. Den innehåller flera historier, men vi möter bland annat Rosario och få följa hennes överlevnadsstrategier för att klara sig. Det innebär att måste hon till slut, som många andra gatubarn, måste prostituera sig för att få pengar till mat och lim, möjlighet att duscha och få sova i en säng. Hennes okunskap gör att hon utsätts för ofattbara övergrepp. Men om man i förra boken kan hävda att det är en författares fantasifulla hjärna som levererar dessa våldsskildringar, är Axelssons bok en dokumentär bok. Det gör att den är många steg närmare det våld som vissa på den här jorden faktiskt är kapabla att utsätta andra människor för. Boken gjorde mig kräkfärdig, men den är viktig att läsa.


Rädda liv. Istället för trikåer blir du en superhjälte med mugg.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar