En bra bok jag inte kommer ihåg

Tidigare idag, när jag egentligen borde torka listor eller göra något annat städrelaterat, stod jag och tittade igenom böckerna i bokhyllan. Blicken fastnade vid Spill av Sigrid Combüchen och jag tänkte: Den var bra, men vad handlade den om? Sedan skämdes jag, tog boken ur bokhyllan och började bläddra mellan sidorna för att hitta ett ord, eller en mening som fick minnet på rätt köl. Det gick inte. Samtidigt vet jag att jag sträckläste boken, tyckte om den och hade någon frågat mig hade jag sagt "Läs den, du kommer inte att bli besviken" och uppriktigt menat det. Jag hade till och med lagt till ett utropstecken (ett skiljetecken som jag generellt är ytterst restriktiv med).

Så slutsatsen här, är att det finns ett mycket stort behov av att jag fortsätter blogga om de böcker jag läser även efter #blogg100, eftersom jag har tydliga drag av minnesförlust så fort sista sidan är avslutad. Dessutom undrar jag hur jag läser. Konsumerar jag bara bokstäver - eller hinner jag tänka på vad jag läser. Men det kanske är ok att ibland bara låta sidorna gå och låta läsningen vara avkopplande utan speciellt medveten? Åtminstone om jag kan göra några minnesanteckningar om det här efteråt. Eller? Jag har inget bra svar, men jag önskar att jag kunde berätta lite mer än att den väckte ett starkt vemod samt att den utspelade sig i min studentstad Lund. Men faktum kvarstår - jag rekommenderar den varmt.

En bra bok jag inte kommer ihåg. Men läs!