måndag 21 april 2014

En stark blomma från Somalia

Läste ut En blomma i Afrikas öken av Waris Dirie idag. Jag hoppas att många läser den, så därför är det egentligen bäst att sluta läsa här eftersom jag i inlägget avslöjar delar av innehållet. Det är en bok man ska läsa för ämnet enkom, språket är ganska dåligt och översättningen haltar, men den berör och berättar en viktig och sann historia.

Waris Dirie är en kvinna som är starkare än många andra. Hon föds i en nomadstam i Somalia och växer upp i öknen. Redan som liten flicka är det hårt arbete som gäller för att se till att hjorden av kameler och getter mår bra. Den är familjens försäkring. Ibland finns det mat, under svåra perioder ingen alls, men så länge det finns tillgång till vatten överlever man. Boken kretsar runt två avgörande händelser för en kvinna i hennes situation - könsstympning och giftermål. Waris stympas när hon är runt fem år gammal. Och vet man inte hur det går till eller vad det innebär är det bara att börja läsa. Könsstympning är ett brott mot mänskliga rättigheter och det undgår ingen som har läst boken.

När Waris som tonåring är på väg att bli bortgift rymmer hon. På ett något fantastiskt sätt lyckas hon ta sig till huvudstaden och sedan till London. Motgångarna duggar tätt men detta är en kvinna av stål. Steg för steg lär sig allt hon behöver lära sig för att skapa sig inkomst och oberoende. Utan hotet om giftermål hade hon aldrig rymt, och boken är en uppgörelse med den obefintliga makt som många afrikanska kvinnor har över sitt liv. Deras kroppar förstörs via stympning och de kan inte välja vem de vill leva tillsammans. De är väldigt ofta utelämnade till någon annans välvilja och handlande. Allteftersom blir Waris en världsberömd fotomodell och till slut har hon all makt hon behöver. Då använder hon den för att uppmärksamma det övergrepp som påverkat hela hennes liv, hennes innersta upplevelser och som sker dagligen i många kulturer. Därför är det en viktig bok att läsa.

Miljoner flickor könsstympas över hela världen. Läs!
 
Att jag sedan började se dokumentären om Pakistans förlorade pojkar bygger ju bara på bilden av vad fattigdom och kulturella betingelser gör med barn. Den brittiska dokumentären avslöjar att var fjärde pojke i Pakistan blir sexuellt utnyttjad innan 16 års ålder. Polisen vet om allt, men gör inget åt det. Barn lider, helt utan rättigheter i detta som är vår värld.

Inga kommentarer: