måndag 28 april 2014

Tre böcker om krig

De utspelar sig i olika tidsepoker, olika krig och i vitt skilda länder - ändå har de något gemensamt. Alla beskriver krigets fasa, men framför allt människors olika inställning till konflikter och handlade när allt ställs upp och ner. Kan alla människor döda en annan människa? Vad är det som gör att vissa söker sig till striden medan andra in i det längsta försöker medla sig ur en konflikt. Varför tänker vissa på sig själv, medan andra blir osjälviska och solidariska? Inga slutgiltiga svar serveras, men jag hävdar ändå att en är bra mycket klokare efter att läst dessa böcker än innan. Och jag kan inte tänka mig att jag skulle vara unik på den punkten.

Där järnkorsen växer - ett historiskt reportage av Bosse Schön tar upp de svenska män som valde att strida för Hitler i andra världskriget. År 2000 fick hann möjlighet att läsa igenom Säpos hemligstämplade akter över de 270 svenskar som ingick i Waffen-SS. Dessutom kommer soldater själva till tals och få berätta om massavrättningar och tortyr. Och varför de ställde upp i ett krig som inte var deras från början. Med tanke på Sveriges agerande i andra världskriget är det en synnerligen intressant bok.

Om vår mindre charmiga historia under andra världskriget.

Under lejonets blick av Maaza Mengiste handlar om Etiopien 1974 då kejsare Haile Sellassie avsätts och militärjuntan tar över. I kaoset och skräckväldet försöker läkaren Hailu navigera så gott det går i väntan på att vardagen ska komma igen. Han vill inte se de fasor som revolutionen har med sig, och han vill absolut inte att hans söner ska engagera sig i motståndsrörelsen. Men det är precis vad Dawit gör. Och när Hailu tvingas in i kriget är han modigare än han kunde föreställa sig. Det är en fascinerande skildring av ett land och ett krig som jag inte vet mycket om. Men förutom att lära sig nytt så är den välskriven och lättläst.

Om Etiopien och revolutionen 1979.

Sista kulan sparar jag till grannen av Fausta Marianovic är en självupplevd skildring av kriget i Jugoslavien. Fausta vaknar ungefär upp en dag och inser att hennes granne och hennes man är hennes fiender. Från att alla har varit jugoslaver är nu människor serber, kroater och muslimer. Att vara neutral är omöjligt. Faustas son bestämmer sig för att kriga och när hon bestämmer sig för att fly åker hon först till gränsen för att hämta honom och sedan försöka ta sig till Sverige. Det är hemskt det som de upplever, och så långt ifrån den skildring av kriget jag själv såg i tv och läste om i tidningen. Så lite man vet när man bor i tryggheten.

Om när söner hamnar på var sin sida om fronten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar