söndag 3 april 2016

Åter på hästryggen

Idag satt jag till häst igen. Det är nog minst tio år sedan sist. Då som medryttare på ett så ouppfostrat halvblod att jag tappade lusten helt till hästar. Sedan kom hunden, löpning och en massa annat i emellan. Och jag kan inte säga att jag har saknat hästlivet. Det är ett slit utan dess like, även om det har varit fruktansvärt roligt och gett mig massor av viktiga minnen och kunskaper. Samtidigt; tillsammans med hunden får i alla fall jag utlopp för ganska mycket av det där speciella samspelet som livet med djur innebär.

Idag fick jag dock turrida på en snäll islänning. Premiär för mig som enbart dressyrat runt på halvblod. Det var otroligt roligt - och håller en något demolmerad rygg för det - blir det nog fler turer. Mitt hästliv startade på ridskola och i böckerna. I Sedan red jag Dunet, Britta och Silver, Svarta Hingsten och åtskilliga fler av de hästböcker som fanns tillgängliga fick kärleken till hästar näring. Jag läste allt som fanns tillgängligt, och gärna någon faktabok också. Och tillsammans med Min Häst och Penny var det i litteraturen som svaren på frågor kring hur det var att ha egen häst, vilka hästens sjukdomar var, vad som krävdes för att bli en bra ryttare och hur hästskötarsystem egentligen fungerar. Mycket viktig läsning som både bejakade ett intresse och gav viktig kunskap.

Idag skulle jag nog säga att Gunilla Woldes böcker är de som ligger mig närmast. Inte för att jag inte förstod det då, men de satte fingret på verkliga problem och levererade inga snabba lösningar. De var realistiska böcker som lyfte kärleken till hästen, men också det ansvar det innebär att vilja blir ryttare och hästägare. Till skillnad från de historier som Wahlströms bokklubb och liknade utgivare, i alla fall, då tillhandahöll. I böckerna om Twiggy, Tessan och de andra hästarna kunde jag känna igen och förstå frustrationen när ridningen inte utvecklades och samtidigt få användbara kunskaper. Det fanns inte i de böckerna som handlade om att lösa ett mysterium eller vinna en tävling. Gunilla Wolde berättade om det riktiga hästlivet - precis så svårt och underbart som det är. Så glad att jag läste dem.


På väg ut på tur.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar