Maken och Martina

Det var ett tag sedan jag läste  Maken av Gun-Britt Sundström, och kanske borde hon varit med på inlägget om de kvinnliga författarna. Tydligen är det något med relationer och det svåra i att leva lycklig i en relation som är extremt intressant för mig. Jag läser, och har läst under det senaste åren, läst väldigt mycket sådan litteratur. Inte alls konstigt, man (jag) vill ju i perioder ha litteraturen som ett slags facit.

Och Sundström hjälpte mig att som tilltufsad nyseparerad visa att det kan vara svårt att leva tillsammans, ändå är det lika svårt att leva utan. Då när alla andra var Facebook-lyckliga, inklusive den som övergav, var det otroligt skönt att läsa om att det fria, öppna och jämlika förhållandet är en utopi ibland. Det är inget konstigt. Det är inget som bara drabbar mig. Svängningarna mellan Gustav och Martinas kämpande mellan par och icke par visar så fint hur det är när man går isär men ändå sitter samman - genom människor, platser och minnen. Maken är ingen ny bok, den publicerades 1976 och har varit en viktig bok för den feministiska svenska litteraturen. Den håller än idag.

Och för tydlighetens skull så handlar den också om allt det som vi bör göra med livet. Hitta arbete, skaffa barn och gifta oss - huvudpersonen Martina har väldigt svårt att acceptera alla sociala normer som också ska förverkligas endast för att man lever tillsammans med någon. Det är en synnerligen aktuell diskussion som också gör att boken är läsvärd. Jag är väldigt glad över att ha läst den.

Hittade inte boken så det blev en hundig scilla-bild.