tisdag 19 april 2016

Donna Tartt och en väns allra bästa bok

Äntligen är det min tur att läsa Den hemliga historien av Donna Tartt. Superlativen har haglat runt mig, det saknas inte positiva recensioner på nätet och en av mina bästa vänner räknar den som en absolut favoritbok, förmodligen den bästa boken i livet så här långt.

Så jag hoppas det ska gå bra. Det är nämligen alltid lite läskigt att rekommendera eller bli rekommenderad en bok som räknas som livsavgörande för den som läst. Om min vän och jag inte tycker samma om Den hemliga historien så kan det göra något med bilden av varandra. Vår balans i relation till varandra kan rubbas, speciellt när det handlar om böcker. Hen är övertygad om att jag kommer att se samma saker och känna samma saker. Saker som har varit riktigt viktiga upplevelser, tankar och känslor för hen. Helst ska vi dela det fullt ut, men samtidigt är det på helt olika villkor eftersom varje läsning är unik.

Den hemliga historien kom ut 1992, då var jag och min vän något (ganska mycket) yngre än idag. Det påverkade hens läsning då och all den tid som förflutit kommer att påverka mig. Kanske. Eller så är det inte så och boken kommer att kunna träffa samma nerv i oss båda. Men det är inte utan bävan eller ansvar jag tar mig an den här boken. Kanske är det att ta boken, mig och oss som vänner på alldeles för stort allvar. Men efter att ha läst några kapitel känns det som det här är en bok som bör hanteras just så.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar