söndag 10 april 2016

Jag och de kvinnliga författarna

Bläddrade igenom Goodreads idag och insåg att jag under det senaste sex månaderna har läst övervägande delen kvinnliga författare. Och svenska sådana. Alla är värda ett eget inlägg, men jag tänker att en samlad uppräkning ger också en bild av något. Alla de här böckerna har kvinnliga huvudpersoner. Alla de här böckerna lyfter kvinnors berättelser ur olika vinklar och perspektiv,. Det ger ett fint spektra och jag här tacksam över att ha läst alla.

Lena Anderssons intressanta integrations- och relationsroman och triptyk Du är alltså svensk?.
Majgull Axelssons Jag heter inte Mirjam berättar angeläget om andra världskriget och flyktingintegrationen i Sverige.
Therese Bohman lyfter otroheten i Den andra kvinnan på ett fantastiskt bra sätt.
Martina Haag gör det samma i Det är något som inte stämmer men från det andra perspektivet.
Linna Johansson skriver om uppväxt och rastlöshet och den flicka som inte är duktig i Lollo.
Cilla Naumann lyfter moderskapet och längtan efter att få vara mamma i Bära barnet hem.
Annika Persson visar Lena Nymans omöjliga strävan efter ett fritt konstnärsliv i Jag vill ju vara fri.
Kristina Sandbergs serie i tre delar om Majs liv i folkhemmets krav och sociala strukturer. Första boken heter Att föda ett barn.

Inga kommentarer: