#blogg100 så här långt

Jag är fyra dagar från halvvägs och tänker att det kan vara bra att stämma av hur den här utmaningen egentligen går. Gjorde en liknande summering förra gången och tar samma frågor. Jag är dock inte helt säker på att jag får samma svar:

Hur känns det?
Lite kämpigt skulle nog säga. Viljan finns, men tiden räcker inte riktigt till. Gillar dock alla tankar som snurrar runt om inlägg som jag skulle vilja skriva, dock kommer de inte riktigt ut i verkligheten och jag känner att det skarvas ibland. Förra gången hade jag en unghund som inte krävde så mycket tid, idag en vuxen vovve som vill och behöver jobba varje dag. Det tillsammans med mycket på jobbet gör att det blir lite sådär med känslorna inför denna utmaning.

Har du klarat alla dagarna?
Så här långt ja. Irriterar mig sjukt mycket på att jag inte kan få tidsinställda inlägg att fungera. Det hade löst mycket och skulle kunna lösa kommande potentiell kris då jag förmodligen åker utomlands i maj och vet inte hur internet fungerar. Och nu vill jag ju klara så många dagar som möjligt. Envis som en gris ... und so weiter.

Hur tänker du lägga upp fortsättningen?
Jag borde förbereda inlägg mer. Jag tror det hade gett mer kvalitet och gjort måndag till fredag enklare att fixa. Nu är det ju helg, så om jag orkar så tänker jag skriva ett par inlägg extra och ha på lager. Vill skriva lite längre analyser, tycker nog som sagt att kvaliteten är lite sämre den här gången mot förra. Å andra sidan är inläggen personligare, vilket borde vara bra. Jag tänker också att jag ska försöka sprida inläggen mer än vad jag gjort tidigare.

Tycker du att #blogg100 är en bra utmaning för en bokblogg?
Ja, det tycker nog. Det går att skriva om vad som helst, och när det ändå handlar om så många inlägg som ska fram så är det rätt skönt att ha en ram att hålla sig till. Annars kanske jag hade bejakat mitt lata jag och bara länkat till en kul video från YouTube. Inget fel i det, men jag vill något annat med mitt skrivande. Fortfarande är de #blogg100-grupper som finns på Facebook stor inspiration och pepp. Även den här gången har mitt eget läsande hamnat lite på efterkälken som det är nu. Men det kanske är en allmän vårtrötthet. Det är bara att fortsätta så länge det är kul och det finns vilja. Och det finns det.